Krönika: Tack för allt, Juninho
Allting har sitt slut brukar man säga, och så även denna saga – vare sig vi vill det eller inte. Juninho gjorde igår sin sista match för Lyon och hyllades före, under och efter som en kung av hela Gerland. Jag gör likadant – tackar för alla minnena och kommer ihåg dig som den störste.
Det var uppdukat för fest igår, men inte den typen av fest Lyon brukar hålla kring den här tiden varje år. Lyons störste genom tiderna skulle vinka farväl till den publik han trollbundit sedan 2001.
Och som han gjorde det.
Gerland var dekorerat – dekorerat med Juninho-attiraljer. Från Virage Sud till jättebanderollen vid Virage Nord, ”Juninho, kungen av Lyon”, och på hela arenan skanderades den mer eller mindre klassiska ramsan ”Juninho lalalalala, Pernambucano lalalalala”. Hur han tackade publiken? Med att göra sitt 100 mål i Lyon-tröjan, förstås.
Av dessa 100 mål så är overkliga 44 av dom frisparksmål. Och det är klart att det är vad fotbollsvärlden kommer komma ihåg om tio år, men Juninho är så mycket mer. I sina bästa stunder en spelfördelare av absolut världsklass men alltid en krigare, en ledare och framförallt en lojal lagspelare. Älskad av alla – supportrar, spelare och tränare – och en ikon och ansiktet utåt för fransk fotboll. De senaste åtta åren har Juninho varit en synonym med Lyon.
Han är orsaken till att jag har Lyon som favoritlag och den idrottsman som gjort mest avtryck på mig tillsammans med Peter Forsberg. Juninho är min husgud.
Därför var det också sorgligt men fantastiskt vackert när den lille brassen byttes ut med tio minuter kvar. 40 000 människor ställde sig upp, applåderade och skrek ut sin kärlek. Under tiden tog Juninho sina sista steg som Lyon-spelare på Stade Gerlands gräsmatta och det var en märkbart rörd Juninho som kramade om Cris och Govou innan han lämnade planen.
Den stående ovationen var också precis vad han förtjänat – den absolut vackraste av hyllningar. Jag har upplevt en ’riktig’ sådan på plats, det var i höstas när Peter Forsberg gjorde comeback i MODO, och jag tycker det är så häftigt, så vackert. Därför är jag också glad att det är bara verkligt speciella spelare som får vara med om det.
Även efter matchen fortsatte hyllningarna och publiken vägrade gå hem. Juninho fick motta plakat för sina hundra mål, löpte ärevarv, kramades med lagkamrater, fans och damlaget ja, ett farväl som anstår en legend helt enkelt.
En del har dock påstått att han varit feg. Feg för att han inte vågat testa vingarna i någon av de allra största klubbarna, för de möjligheterna har han haft. Men Juninho var inte feg. Han älskar sitt Lyon nästan lika mycket som Lyon älskar honom. Därför tror jag också att det grämer honom något oerhört att han inte fick vinna Champions League. Men istället för att ge det ett sista försök väntar troligtvis spel på sydligare breddgrader.
Gårkvällen kunde ha handlat om att Lyon säkrade tredje och sista CL-platsen eller att Govou gjorde sin troligtvis sista hemmamatch för Lyon, men i verkligheten kunde den bara handla om en man. En man som definitivt är Lyons störste genom tiderna.
Det är med dessa rader jag vill tacka för titlarna, vinsterna, målen, minnena och för att du varit Lyon trogen sedan 2001. Med dessa rader vill jag också säga ’adieu’ till en förebild, Lyons lagkapten, #8, Juninho Pernambucano.
I slutändan finns det bara en sak att säga:
Merci à tous et bonne chance dans l'avenir, roi de Lyon!
