Lyon är gruppsegrare
samtidigt som Real Madrid har det fortsatt svårt mot de franska mästarna
Inledningsvis ska vi klargöra att Sidney Govou inte är någon anfallare, oavsett vad alla så kallade experter verkar tro. Govou har inte spelat på topp sedan kompisen Pegguy Luyindulas dagar. Sidney är en renodlad högerytter i dagens Lyon och att säga något annat som expertkommentator vore tjänstefel.
Rätt var dock att Lyon inför denna match saknade anfallsalternativ. Detta på grund utav att de tre förstavalen Fred, Wiltord och Benzema var skadade. Således föll valet på fjärdehandsalternativet, norrmannen John Carew. En norrman som skulle komma att bli matchens förgrundfigur tillsammans med en annan, domare Terje Hauge.
Inför matchen sa man från franskt håll att laget åkte ner för att vinna, på det viset såg det också ut inledningsvis. Tidigt in på matchen märkte man dessvärre att farhågorna var bekräftade, att Lyon för stunden är inne i en formsvacka. Hårt kan tyckas då Les Gones bara vinner och vinner alla sina matcher i hemlandet, men man gör det utan att imponera, vilket i sig är en oerhörd bedrift. Hur man såg det i matchen? Jo, Lyon är ett kortpassningsspelande lag med snabba omställningar där man fokuserar mycket spel på kanterna, som för dagen var Florent Malouda och egentlige högerbacken Francois Clerc. Hur som helst, Lyon spelade inte enligt modell. Så fort bollen återfanns på mittfältet slog respektive spelare upp en långboll mot ensamme anfallaren Carew som fick agera targetplayer. En, för Lyon, väldigt osedvanlig taktik.
Lyckligtvis gick det vägen. Normalt sett mediokre John Carew kunde igår ensam uppehålla hela Reals fyrbackslinje. Norrmannen var inte bara gigantiskt som han alltid är (över 190 centimeter lång) utan hans spel matchen igenom visade prov på spelmässig elegans och styrka tillsammans med flärd. Planens gigant. Redan i den elfte minuten gjorde Carew tämligen enkelt bort förmodade guldbollenvinnaren Fabio Cannavaro och satte sedan fart mot "öppna landskap", som en Lundell-inspirerad Johan Mjällby kommenterade efteråt. Vi får anledning att komma tillbaka just till Mjällby. Efter den snabba utflykten i Reals centralförsvar kunde Carew, snyggt & enkelt, tåa in 1-0 till Lyon bakom en oförstående Casillas.
Iker i all ära, men vad är det han inte förstår? Kolla bara på backlinjen. Till höger huserar Sérgio Ramos, det unga superlöftet som slog igenom i Sevilla som mittback. Just det, det är där skon klämmer, han gör sig faktiskt bättre som mittback. Men eftersom de övriga högerbacksalternativen inte räcker till i Los Merengues har Ramos på högerkanten blivit en permanent nödlösning. Till vänster i backlinjen finns ständigt-aldrig-målgörande-på tok för-åldersstigne-anfallaren Roberto Carlos, presentation överflödig. I mitten huserar ojämne Hélguera som bara älskar att blanda och ge, tillsammans med VMs kung Fabio Cannavaro. Ja, men den sistnämnde är ju suverän! Jo, egentligen, men igår var han sämst av de alla. Hans cirka 175 centimeter vägde väldigt lite mot den väldige norrmannen. I övrigt tror jag inte på italienare i Spanska ligan, Carboni undanräknat finner ni exempel på detta i Fiore, Corraddi, Moretti (halvtomhalvt) och Francesco Tavano.
Real Madrid blev snabbt panikslaget och ett tag kunde man inte tro att hemmalaget leddes utav försvarsstrategen Capello. Det var Lyon som försvarade sig bra. Real kom inte igenom och det såg lugnt ut. Lugnt. Borta mot Real. Lugnt. Lyon är bra. Något oerhört.
0-2 skulle komma. Alla vet att man inte ska ge bort några frisparkar till Juninho, ändå fortsatte spanjorerna med just detta. Tur för dem att Juninho inte är i sitt esse, om så hade varit hade siffrorna med garanti kunnat tillskrivas 4-0 ledning för Lyon i halvtid. Riktigt så blev det dessvärre inte. När klockan var halvtimmen slagen gav hemmalaget föga oväntat en frispark i mer eller mindre perfekt inläggsläge. Juninho tog tillvara på chansen och omarkerade Malouda på bollen. Det långa inspelet klackades i mål utav Malouda och Iker (som borde varit ute tidigare) fick återigen se sig besegrad. Lyon var nöjda och började backa hem. För nu visste man, med Steaeua hemma på Gerland i sista matchen, var Real tvungna att vinna matchen med 5-2 för att ha en teoretisk chans på gruppseger. Till och med vid 4-2 till Real skulle Lyon leda på inbördes möten och bortamål.
Les Gones backade som sagt hem och det straffade sig dessvärre. I fyra matcher och 38 minuter fick Gregory Coupet hålla nollan i årets Champions League, en intakt nolla som Bayern München kan slå ikväll, men likväl imponerande. Det var den forne Lyonnaisen Mahamadou Diarra som kraftfullt skallade in 1-2 på en hörna signerad Reyes. Besvikelsen i Coupets ögon var tydlig. Halvtid 1-2.
I andra halvlek kom Real ut som ett markant bättre lag och Lyon som ett något fegare. Defensiven prioriterades. Något som brukar straffa sig. I den 82 minuten kunde RvN extremt enkelt panga in 2-2 för hemmalaget, efter en markeringsmiss från Lyons mittförsvar på Raúl i momentet före. Matchen var ändock inte över. Hauge skulle lägga sig i handlingen.
Alla, absolut alla i hela världen som har sett åtminstone en match med målsprutan van Nistelrooij (egentlig stavning) vet att han tar många tillfällen i akt att filma. Det visste inte Cris och än mindre domare Terje Hauge uppenbarligen. Cris gick in något oförsiktigt men med resultat klockren tackling och domaren dömer straff i och med den holländske anfallarens gnäll. Skulle matchen avgöras på en domartabbe? "Om det där är en straff finns det inget ris i Kina" var allt suveräne Mjällby hade att säga om situationen.
Brottssoffret, eller snarare den, i fotbollstermer talat, kriminelle van Nistelrooy tog själv hand om straffen. En någorlunda hyfsad straff till vänster om Coupet gick aldrig in. Detta då Coupet tog rättvisan i egna händer och avfärdade Nistelrooys pinsamma försök för ledning. Således 2-2.
Matchen var ändå inte slut, Hauge skulle lägga sig i ännu en gång. På övertid gick Malouda något för bryskt in på Reyes, en tackling som bör rendera i ett gult kort. Dock ville Reyes inte vara sämre utan tog tag i Maloudas ben och drog honom tillbaka med kraft. Ett tilltag som ofta renderar i färgen rött. Florent Malouda blir givetvis arg och går till sitt egna försvar, för att då bli attackerad av Raúl och framförallt testosteron/östrogen-stinna Ramos. Inberäknat antalet knuffar och hårdhet borde Ramos kanske fått två röda kort. Men icke. Tumultet bröt ut och resultatet blev gult kort åt herrarna Malouda och Raúl. De två största syndarna Reyes & Ramos klarade sig. Oproffsigt skött av domaren.
Lyon
Coupet, Réveillère - Cris - Squillaci - Abidal, Toulalan (Diarra 89', ett byte som kommentatorerna och säkert alla andra missade) - Juninho - Tiago, Clerc - Malouda, Carew
Sämsta insatsen stod norrmanen Hauge för. Matchens lirare var norrmannen John Carew. Kanske hans bästa match i Lyontröjan då Real Madrid i Champions League är snäppet svårare (kanske) än Auxerre i en fransk supercupfinal. Carew är bra mot Real. Frågan är bara vad det säger om Real, eller om Carew, beror på hur man räknar det. Han var i alla fall suverän. Carew är alltid bra mot Real Madrid.
Gruppseger.
ALLEZ LES GONES!!!
