Säsongen då vi skrev historia, del 1
För sjätte säsongen på lika många år så vann Lyon ligan. Inget lag i Europas fem bästa ligor har tidigare lyckats med den bedriften. Skribenten Rasmus Hallgren ger oss en artikelserie i 10 delar där han visar - ur supporterns perspektiv - hur säsongen har sett ut.
Lycka och stolthet.
__Så kan man beskriva min känsla efter den förkrossande segern mot Le Mans, 8-1 i den avslutande omgången. Säsongens sista match hade fått ett lyckligt slut och tankarna på den nästkommande säsongen smög sig sakta med säkert in under VM-tider.
__Inte så konstigt att jag började associera VM med Lyon. Inte mindre än 11 spelare representerade Lyon och de franska matcherna kunde ibland innehålla fyra spelare från Frankrikes bästa klubb. Precis innan turneringen började blev två tunga namn presenterade, Kim Källström från Rennes och Jéremy Toulalan från Nantes – både två mittfältare.
__Med vetskap om att mittfältsdynamon, Mahamadou Diarra med största säkerhet skulle försvinna så valde man att ta in en av Frankrikes mest lovande talang, Jéremy Toulalan. Precis som många andra så valde Jéremy att lämna Nantes, som skulle satsa nytt och fräscht. Hur det gick vet vi ju alla. Jag blev dock någorlunda förvånad när Kim Källström-affären blev officiell en varm fredagskväll i slutet av maj. Det var nästan så illa att jag var på väg att sätta hela entrecoten i halsen. Vad ska Kim i Lyon och göra?
__Visst är det en av ligans bästa mittfältare, men Houllier hade redan sina kelgrisar och vem skulle han peta? Diarra, Juninho, Malouda, Tiago och så Toulalan. Det var dessa fem han skulle slåss med om tre platser och faktum är att fyra av de fem var uttagna till respektive landslag inför VM. Toulalan var den ende som inte nådde hela vägen fram, han snubblade dock på målsnöret.
En av dem för mig, mest minnesvärda övergångarna var den då vi fick Sebastien Squillaci i utbyte mot Sylvain Monsoreau och 50 miljoner. Direkt efter Thierry Henrys mål mot Sydkorea 18:e Juni gick jag in på ett av många Lyon-forum. Allt stod på franska så jag gjorde som vanligt – gick in på worldlingo’s hemsida och kopierade in texten och bläddrade i menyn så att texten skulle översättas från franska till svenska. Det stod något i stil med:
”Monacos Sebastien Squillaci är klar. Inget är officiellt ännu, men någon gång under nästa vecka ska han genomgå den medicinska undersökningen. Affären kostar Lyon försvararen Sylvain Monsoreau och en än så länge okänd summa pengar. Allez Les Gones!”
Min första artikel på SvenskaFans var på väg att ta form. Det var inte mycket att gå på och den blev inte särskilt lång, men utan kommentarer från lagledningen eller liknande kan man inte förvänta sig mycket mer. Några dagar senare var det klart, på lördag morgon presenterades han inför en stor skara journalister och alla Lyonnaiser jublade. Squillaci är en mittback av mycket hög klass och flertalet spekulerade redan då i att Ligue 1 näst bästa mittback skulle bli ett perfekt komplement till Ligue 1 bästa mittback – Cris.
Sommarens i särklass största snackis var annars Cirkus Ribéry. Fransmannen som slog igenom med dunder och brak under föregående säsong ändrade sig lika ofta som han gick på toa – minst. För när säsongen nått sitt slut så deklarerade han tidigt att han inte ville stanna i Marseille – men åtminstonde i Frankrike.
"Lyon är mitt förstaval. Jag vill stanna i Frankrike i två till tre år och Lyon är perfekt för mig och min familj".
”Min önskan är att lämna Marseille. Jag vill spela i Champions League och förbättra mitt spel. Ledningen vet att jag vill lämna klubben och laget jag vill gå till vet det också. Nu är det upp till dem att nå en överenskommelse.”
Tre dagar senare hade han ändrat sig igen. Så höll det på dag ut och dag in ända fram till transfer-fönstret stängde. Då sa han att han aldrig skulle kunna tänka sig spela för någon annan klubb än Marseille. Kanske är den olyckan sen barndomen som spökar och att han inte kommer ihåg vad han sagt tidigare.
Återsamling och träningsmatcher
I mitten av juli träffas hela truppen, inklusive nyförvärven för ett mini-läger på två veckor i de franska Pyrenéerna. Två veckor är ingenting att jämföra med den svenska försäsongen som brukar vara i drygt två månader. Allt från bergsklättring till bastubad stod på schemat och naturligtvis genomfördes de ack så uppskattade konditionstesterna. Mest av allt så spelades det fotboll. Aftonbladet ”special-bevakade” Kim Källströms första veckor i sin nya klubb. Alla spelare hade en sak, förutom Lyon gemensamt, de längtade efter säsongspremiären.
__I första matchen var det lokallaget Grénoble som stod för motståndet. De avfärdades ganska lätt av ett aningen b-betonat Lyon-lag, med 5-0. Målen gav en fingervisning om att det möjligtvis var ett tronskifte och föryngring på gång högst upp i anfallet. 19-åriga Hatem Ben Arfa satte tidigt ettan och ett år yngre Karim Benzema kryddade matchen med två mål. Dessutom så stod den mediokra norrmannen, John Carew för de två övriga målen.
__Men dessa matcher med Grénoble och Charleroi var inte höjdpunkten innan säsongen började. Det var nämligen matchen mot Paris Saint Germain man såg fram emot. Man hade då chansen att vinna sin sjätte Trophée des Champions – ett sorts supercupmöte där vinnaren av Ligue 1 möter vinnaren av Franska Cupen. Hur gick det i matchen?
Jo, den vann man med 6-5 efter straffar då det hade blivit 1-1 efter full tid och förlängning. Stor hjälte var ganska otippat våran svensk. För vid ställningen 0-1 så fälldes Kim innanför motståndarnas straffområde och Benzema kunde göra sitt tredje mål under försäsongen. Syndabocken var PSG:s Kalou som var den enda spelaren som inte kunde förvalta straffen på det sättet som tränaren hoppats på. Det var ett fantastiskt slut på en säsong – eller som jag såg det – en fantastisk början på en ny era. Den eran som skulle ta oss ut i Europa.
__För den som jobbade inom organisationen och sa att man satsade mer på att vinna ligan än Champions League ljög – rätt så rejält också. Seriepremiären låg en knapp vecka bort och det stod klart ganska tidigt att det skulle bli ett speciellt möte för vårat nyförvärv, Jéremy Toulalan.
”Det är ganska typiskt. Jag är född i Nantes, har bott hela mitt liv där och det första jag gör när jag kommer till Lyon är att slå upp matchkalendern. Vad ser jag där om inte att vi ska möta Nantes i första omgången. Det kommer helt klart kännas speciellt.”
Spelarna stod, som vanligt i spelargången. En del var nervösa, andra tuggade frenetiskt på sina tuggimin. Jag hade hittat en klart godkänd stream och det första jag såg var Jéremy Toulalan. Han log. 10 minuter senare – det vill säga fyra minuter in i matchen var leendet borta. Nouredin Boukhari hade gett pippifåglarna ledningen och man såg han ansikte. Det sa tyst för sig själv:
”Nu vänder vi detta grabbar.”
