Krönika: Från sjätte våningen
Tomo Hotel - Centrala Riga.
Mini-sviten är inget vidare svit-aktig, men ändå går tiden fort här på sjätte våningen. Dagarna i "den baltiska huvudstaden" har givit mig många intryck och på ett sätt så finns samband mellan fransk fotboll och Riga - snacka om att vidga vyerna.
Vad ska man säga?
Tre dagar i Riga ger stora intryck. Större intryck och avstamp i huvudet än vad man kan fatta. Stora shoppingcenter, fina paradgator, dyra restauranger och vackra parker. Riga är fyllt av det och visst ser det bra ut på ytan. De flesta har även fina och dyra kläder på sig. Men verkligheten är en annan.
Jag pratade med en kille, som jag känner lite sådär, på Skavsta (flygplatsen ligger i Nyköping och kallas därför Stockholm Skavstad - detta 2000-tal) och han hade varit där flertalet gånger. Han sa letterna lade ner pengar på massa annat än de viktigaste sakerna. De valde fina kläder framför mat, de valde dyra resor framför fin bostad och faktum är att nästan 20% bor på stampat jordgolv.
Visst har ryssarnas intrång haft en stor inverkan på hur landet ser ut, men i Sverige så är det nästan oacceptabelt att bo så.
Men en del har det faktiskt riktigt bra. Lägenheter med 40 000 kronor i hyra varje månad. Ägare av stora, inhemska företag som det går bra för gör att pengarna haglar in och man har råd. Klyftorna är stora, riktigt stora.
För att återknyta till fransk fotboll så ska jag göra en jämförelse som jag kom på i sängen på sjätte våningen.
Saken är den exakt samma inom fransk fotboll.
En del harvar fram på dåligt spelarmaterial, men har istället ett ihopsvetsat gäng och prioriterar ofta bättre. Lag från förra säsongen som var i den sitsen kan stavas Toulouse eller möjligtvis Sochaux som kom på tredje respektive sjunde plats.
Sedan finns det också de riktiga toppklubbarna som har pengar och duktiga spelare i överflöd. En del lyckas andra inte. En dålig värvning märks, men det pratas inte mer om det och han säljs vidare och gör succé (?) i sin nya klubb.
● ● ●
Den krönikan skrev jag på hotellrummet igårkväll. Nu är jag hemma igen och på grund av min klumpighet, då jag tappade bort lösenordet till internet på hotelldatorn - två gånger (!) och jag fick inget tredje keypass.
● ● ●
Skönt med enbart svenskt tangentbord. Ryska är ingen höjdare. N ser hur som ett H och B ser ut som ett P, tror jag - jag förstod inte så mycket.
● ● ●
Never, never let you go.
Känns texten bekant? För mig är den det - inte nog med att Dima Bilan kom bra till i ESC 2006, den gick non-stop på de ryska kanalerna som fanns på rummet. Den passar ganska bra in på vad jag vill - släpp inte Kim.
Idag förväntas allt bli klart - stannar han eller inte. Jag vet var jag befinner mig ikväll - vid datorn.
