Présentation de Trixie Löfberg
Efter redaktör, Leonard Jägerskiöld-Nilssons, nedtrappning så efterfrågade resten av redaktionen en ny kollega. Svaret blev Trixie Löfberg. Här får hon en chans att presentera sig.
SNABBFAKTA
Namn: Trixie Löfberg
Ålder: 18 år
Bor: Östermalm, Stockholm
Favoritspelare: Kim Källström
Roll på SF: Matchrapportör
Jag heter Trixie Löfberg och går för närvarande sista året på Jensen Gymnasium Norras medieprogram med inriktning digital medieproduktion i Stockholm. Det är en bit ifrån journalistik jag vet, men skrivandet är mer som en hobby och en kul grej.
De stora passionerna i mitt liv är musiken och fotbollen, även om musiken funnits där längst. Jag ställde mig bakom mikrofonen för första gången som femåring och har suttit fastklistrad sedan dess. De som känner mig vet om att jag sjunger i princip jämt, vare sig jag går på stan, åker bil eller sitter vid datorn (även under lektionstid ska tilläggas). Enerverande enligt många, men det sker undermedvetet från min sida.
Min fotbollskarriär blev dock desto kortvarigare. Jag prövade en gång som fem/sexåring men sprang åt fel håll och jublade även när motståndarna gjorde mål. Det var väl ungefär där jag la skorna på hyllan och höll mig till att titta på andra lag. Jag insåg att själva spelandet inte riktigt var min grej, plus att mitt bollsinne inte är var det borde vara för sporten.
Eftersom jag är uppväxt på Östermalm så är det Djurgården IF som ligger mig varmast om hjärtat när det gäller Allsvenskan, men mitt absoluta favoritlag är ju självklart Olympique Lyonnais. Som Djurgårdare har man ju då följt Kim Källström en längre tid och det var faktiskt inte förrän han hamnade i Lyon som jag fick upp ögonen ordentligt för klubben. Ska jag vara helt ärlig kommer jag inte ihåg vilka de spelade mot i den första matchen jag såg, jag var för upptagen av att beundra deras passningsspel för att lägga det på minnet.
Juninho var dessutom briljant och som Källström-fan blev jag plötslig ruskigt orolig. Det fanns inte en chans att Kim skulle peta honom från startelvan och jag var nästan helt säker på att Kim skulle bli en permanent bänkvärmare. Men sekunden senare brydde jag mig inte alls, han fick gärna spendera tid på bänken så länge jag fick njuta av Juninhos frisparkar. Som tur är slapp jag oroa mig, efter som båda två nu har plats på mittfältet.
Det var för ett år sen, och sen dess har jag inte släppt Lyon ur sikte. Jag följer lagets varenda rörelse, åkte till och med ner till staden för att se match (som blev flyttad, men det är en historia vi kan ta en annan gång) och sover i Lyons hemmatröja. Besatt är bara förnamnet.
Men jag måste ändå säga den jag beundrar mest i OL-skaran är Jean-Michel Aulas. Han har verkligen slitit hårt för att få klubben dit den är idag och byggt ett elitlag från grunden. Pengarna bara rullar in, tack vare marknadsföringen (och nu mera även börsnoteringen), och de skulle nog kunna värva vilken spelare de vill pga. statusen klubben har i Frankrike. Det hade nog inte varit möjligt utan honom. Så hatten av för Papa Gones.
