Krönika: Vart tog glansen och glädjen vägen?
Det var längesedan fotbollstittarna fick se Lyon spela en positiv fotboll. Vad är det som har hänt och vad måste göras? Svaret får ni här.
Det har bara gått ett par dagar sedan den underpresterande inledningen av året då Lyon bara fick oavgjort mot Lorient och man börjar ju undra var finspelet tagit vägen. Senaste tiden som har gått av säsongen har Lyon-fansen i ärlighetens namn inte sett någon jättebra match i ligan av Lyon, men ännu viktigare är att de inte fått se en hemmaseger på över två månader. Man förundras också över de värvningar, snarare bristen av, som lovades i januari av presidenten Aulas. Att det skulle vara tomt på bankkontot tror jag verkligen inte när Aulas utlovar något som liknar värvningar.
Vart tog glädjen och dominansen vägen?
Inuti en grupp av fotbollsspelare ja, inom vilket lag som helst så förstår ni läsare att en viss glädje i gruppen måste finnas om den skall kunna uträtta saker, man måste dra mot samma håll och mot samma håll. Detta såg vi inte ett dyft av mot Lorient. Det var istället armbågar från Grosso, ryckningar på axlarna från Puel vid tränarbänken och inte någon som helst glimt för samarbete spelarna emellan. Ironiskt nog inträffade allting mitt under en match där resultattavlan visade 1-1 och trots det oavgjorda resultatet under den pågående matchen uppträdde laget utan glädje, utan entusiasm och utan viljan att vinna.
Efter glädje inuti truppen måste en strålande kommunikation stå till hands när offensivräder och defensiva förbindelser utförs så att lagkamraterna tillsammans når sitt mål. I god hjälp till att det skall åstadkommas behövs en ledare på planen. Ibland heter han Juninho och ibland heter han Cris. Under Lorient-matchen fanns enbart Cris när man behövt sig av två ledare på varsitt fält över fotbollsplanen eftersom spelarna inte lyssnade korrekt. Cris ledareegenskaper skall inte ifrågasättas eftersom det var på grund av honom och målvakten Lloris som gjorde att laget kunde bärga oavgjort. Frågan är var resterande höll hus.
När man känner glädje, kamratskap, förhållande och potential av skickliga spelare med dig kan du lätt dominera en match. Dominansen av spelbilden som tidigare fanns till och uträttades på bästa sätt befinner sig inte på rätt plats eller alls. Anledningen till att laget ändå vunnit matcher måste tillskrivas en mästerlig Benzema som med individuella prestationer som lett fram laget i många bataljer under Juninhos frånvaro. Avsaknaden av Juninho i lördags var verkligen oerhörd och bekräftelsen över vilken besvärlig resa vi kan vänta oss då frisparksspecialisten lägger skorna på hyllan fick vi mot Lorient. Fast ibland har Lyon ingen tålamodsfull Benzema eller närvarande Juninho och en eller två spelare gör inte heller något helt lag. Vad som drivit bort glädjen i spelmaskinen Lyon vet ingen. Spelare på varje position har starkt bidragit till detta nuvarande problem och smitta som nått fram i hamn.
Vart tog moralen vägen?
Den så starka moralen som existerade tidigare under säsongen när man hämtade upp tunga nederlag till poängkassering i ligan och Champions League är just nu så gott som bortblåst. Moralen behövs verkligen nu så skutan med ny vind i seglen vänds till rätt kurs och tydligaste exemplet är att Bordeaux visat en ”guldkandidat”-form igen. Smaken av ”Bordeauxvinets lag” har inte varit så smakfullt på väldigt länge och målen flyger in. Nu är det en poäng som skiljer till en andraplats inför den tjugoförsta omgången till helgen.
Problemen utanför
Utanför gräsplanen har inte heller ordet glädje visats upp, ett tydligt exempel är hur Fred har handskats med sin kontraktsdispyt med agent och president. Det måste gett starkt intryck på gruppen, oavsett om man ser på Freds agerande som bra eller dåligt. Det lär ha resulterat negativt på stämningen i truppen. I andra änden kan inte det professionella läget bli allt bättre när Govou riskerar 2 års fängelse efter att ha kört bil alkoholiserad och hur man kan ha låtit en spelare få fortsatt speltid är väldigt konstigt. En av anledningarna till Hatem Ben Arfas flytt till Marseille var en dålig vänskap med Benzema (främst, men också övriga laget) vilket betyder att problemet innehållande bråk sitter envist kvar fast i andra kretsar.
Varför
Att lägga skiten samt ansvaret på bebisen Fred över de dåliga resultaten och lagarbetet skall man inte göra eftersom det är något annat som ligger och lurar i vassen. Något som kanske påverkat Fred att vilja lämna och varför Gregory Coupet för lite mer än en månad sedan öppet kritiserade hur moralen var när han var där. Att dessutom befinna sig i en klubb utan lika stor press på sig från supporters som det är i Marseille, Paris, Nantes och Saint Etienne är det kanske för lätt att ge sig frihet på att göra dumma saker. Lyon måste skärpa till reglerna och behandlingen av spelarna.
Lösningen
Vad många insett har Lyon lång resa framför sig, laget måste upp till bevis mot Grenoble och ta en match i taget. De andra lagen i den franska ligan ses som dåliga utanför Frankrikes gränser men det är dem verkligen inte och inte nog med det, det kommer många av dagens bästa fotbollsspelare har ett förflutet i franska ligan. Det fostras hungriga spelare i de ”sämre” klubbarna av serien. Sju raka titlar talar ändå sitt tydliga språk, Lyon är i praktiken bättre på alla punkter i jämförelse gentemot andra lag fast minuset i dagsläget är underskattning av motståndare och kanske en mättnad på titlar. Därför är värvningar av nya spelare en lösning medan den hemlighetsfulle Puel smider nya planer på träningarna. Lyons supportrar kan vänta sig sömnlösa nätter om inget sker på värvningsfronten eftersom en eller två nya ytterbackar behövs, även om François Clerc gör framsteg i sin rehabilitering var dag som går. Upplägget av anfallare i skrivande stund är för tillfället allt för dålig när ensamme Benzema måste stå för avgörandet mellan vinst och förlust medan Fred i samma stund tittar drömmande (blev det inte Tottenham den här veckan?) på. En värvning av en ny anfallare bredvid Karim hade suttit bra i dagsläget.
