Krönika: Hur man bygger en storhetstid
Stade des Lumières är platsen där l’OL återigen ska få chansen att skina. Det är president Aulas pärla, hans arv och det som ska ge Lyon möjligheten att återerövra taktpinnen i fransk fotboll.
Jean-Michel Aulas vet hur man gör. Han har gjort det förut. Vi begrundar här en man som har styrt l’OL sedan 1987. En man som fört klubben från en skuldtyngd tillvaro på fotbollens bakgård, via en framgångsperiod utan motstycke, till den justering gentemot verkligheten som man nu genomför.
Genom sina strategier och sitt affärskunnande har Aulas gett klubben både sin och Frankrikes mest remarkabla framgångstid någonsin. De flesta känner till presidentens förkärlek till att köpa billigt och sälja dyrt, en balansgång som fungerat väl fram till de senste säsongerna. Även utan dessa försäljningar har dock Lyon varit en väldigt stark ekonomisk förening och var så sent som 2009 rankade som världens tolfte rikaste klubb. Men efter sju goda år är klubben just nu mitt uppe i sina sju svåra.
Men detta behöver inte nödvändigtvis ses som ett svaghetstecken.
Mycket vill ofta ha mer och Aulas är inget undantag, speciellt inte när det kommer till makt. Makten han besitter finns att beskåda i hans CV. Aulas var medlem i den s.k. G-14 organisationen för kontinentes största klubbar innan den upplöstes, numer sitter han med i styrelsen för European Club Association samt att han är en maktfaktor, pådrivare och visionär vad det gäller att låta både män och kvinnor spela professionell fotboll.
Aulas styr klubben på det här sättet av en anledning. Inte på grund av ett kallhjärtat affärsmanér, men på grund av sin enorma vinnarskalle. Han har en vilja att Lyon ska vara precis så bra och stora som man kan vara. Det är bra för allt i hans värld, hans privata företagande, hans stads varumärke, men kanske framförallt för hans eget ego.
Om målsättningen som finns är att vara bland världens bästa klubbar så uppstår två frågor ganska tydligt. Hur blir man bättre än sju raka ligasegrar? Samt, hur vinner man över lag som fått konstgjord andning tack vare pengar från Ryssland och Qatar?
PSG började köpa spelare på allvar år 2011, det är ingen slump att Lyon började sälja spelare i en raskare takt vid samma tidpunkt. Säsongerna innan denna vändpunkt hade inte ”köpa billigt – sälja dyrt”-tekniken fungerat lika effektivt som tidigare. Värvningarna rönte inte samma effektivitet och blev allt dyrare. Uteblivna inkomster samtidigt som man stod med enorma utgifter skapade frågetecken kring klubbens riktning samtidigt som ett nytt mål hade tornat upp sig borta vid horisonten.
Aulas hade tidigare under 2000-talet velat renovera Stade Gerland för att kunna öka sina kommerciella intäckter och göra klubben starkare. En renovation skulle i praktiken inneburit en total ombyggnad och det kunde inte tillåtas då arenan är K-märkt för att hedra dess arkitekt Tony Garnier. Detta till trots att arenan redan renoverats en gång sedan Garnier konstruerade den.
Här kan man ser hur den brukade se ut innan man skulle piffa till den för EM -84: Klicka
Aulas blev alltså fånge i sin egen borg och blev tvingad att se sig runt i trakten om det fanns någon annan mark som kunde vara intressant. 2008 hade han hittat marken i Décines, en förort till Lyon ungefär halvvägs till flygplatsen där han annonserade sin intention att bygga Stade des Lumières.
I jämförelse med de sju goda guldåren så har det mesta förändrats. Laget är inte längre att räkna med i någon guldstrid och all ekonomisk fokus har gått åt till att säkra ekonomin till det nya arenabygget, något som inte bara är viktigt för Lyon men också för Frankrike då den ska stå som en av EM-arenorna 2016.
Staten har därigenom haft både en och två fingrar i syltburken, men när allt väl står klart så kommer börsnoterade OL Groupe att stå som ensam ägare till arenan med omnejd, som även ibland kallas för Grand Stade.
Logistiken väcker frågor
Taktiken är alltså färdigplanerad och sjösatt. Nu ska man rida ut de svåra åren och sedan med en markant förbättrad budget samt inkomstmöjligheter rida in i nya Financial Fair Play-tider med muskler stora nog för att utmana pengajättarna i Ligue 1. En ganska sund plan kan tyckas, ta bara de strider som du har en chans att vinna. Men hur kommer det nya hemmet att se ut i praktiken?
Förorten Décines ligger så långt ut i staden man kan komma utan att hamna på landet, där arenan byggs i detta nu så breder åkrarna ut sig bakom. Detta väcker en hel del frågor kring logistiken. Den kollektivtrafik till arenaområdet som finns idag är inte i närheten av att kunna hantera den typen av anstormning som kommer att komma.
Planen för att hantera detta ser det ut som att två spårvagnslinjer kommer att gå till arenan samtidigt som det ska beredas väg för 15 678 parkeringsplatser, men 9000 av dessa ska vara så avlägset belägna att det kommer gå skyttelbussar till arenan. Det är svårt att tänka sig att det inte kommer att finnas en hel del barnsjukdomar med det här projektet men det är nog också därför det trycks ganska hårt på att arenan ska vara klar under säsongen 15-16 och att Lyons första framträdande ska kunna ske under januari. Vi får väl se om det lyckas men de kan behöva en halv säsong på sig för att slipa bort de hårda kanterna på arrangemanget innan man ska leka värd för EM slutspelet.
Här finns en plan på trafiken för den intresserade: Klicka
Kapaciteten kommer att från en maxpublik på 41 004 när man spelar på Gerland gå till c:a 58 000 när nya ”le parc Olympique Lyonnais” invigs. Det går dock att ifrågasätta var man ska hitta c:a 26.000 nya åskådarna med tanke på att laget snittade 32 084 personer förra säsongen när det gick bra och över förväntan. De ska åka längre, antagligen betala lite mer och få lite mindre stämning. Det är ungefär som det brukar fungera med nya arenor. Vad man däremot kan räkna med är en markant ökning av vad man som fotbollsklubb helst säljer: företagspaket. Det är ingen hemlighet att Aulas är väldigt vänskapligt inställd till Lyons näringsliv, han är själv en höjdare i det och en sammanslutning av Lyons näringsidkare finns med i den konstellation som hjälpt till att facilitera byggandet av arenan. Dessa kommer givetvis också vara den första målgrupp som identifieras när det ska lockas publik.
Egentligen är nog inte publiktillströmningen det största problemet, hur läktardynamiken kommer att se ut i det nya fotbollsfrankrike är ett större orosmoln. Kommer Lyon fortfarande ha sin stora massa i Les Gones? Kommer utbrytar ultras fortfarande stå nära bortaklacken? Kommer byggarbetaren i Tassine, som inte har någon bil. att orka ta sig hela vägen ut till Décines? Det är den typen av frågor som ännu är uppe i luften.
Bilder på arenan kan ses på OLs hemsida: Klicka
Kritiken mot arenan har primärt varit läget, viss ekologisk problematik och frågor om i hur stor utsträckning som offentliga tillgångar använts till arenabygget och framförallt vilka företag man valt att anlita. Här blir det dock inte ekologi- eller jävutredningar men man kan fortfarande konstatera att en hel del kring Stade des Lumières fortfarande är höjt i dunkel.
Vad man dock kan räkna med är att Jean-Michel Aulas har räknat på det. Han har gjort det förut, och det verkar som han har en stabil plan för att göra det igen. Frågan är om den själ som finns på Stade de Gerland kan se ljuset från nya Stade des Lumières och hitta hela vägen dit.
