Om varför OL missar Europaspelet
För första gången sedan 1996 så kommer OL att stå utanför Europaspelet. Så vad hände egentligen under säsongen? Ja, det har vi undrat många gånger, kanske hittar vi några svar här?
Den 10 maj publicerade journalisterna Vincent Duluc, Hugo Guillemet och Hervé Penot på L'Equipe en 3 sidor lång artikel om allt som gick fel i OL den här säsongen.
Det handlar om missade rekryteringar, tränare under press och svårigheter, Juninhos flykt mitt i säsongen, våld på läktarna och två huvudaktieägares avgång.
Jag har tagit mig friheten att översätta den och förhoppningsvis gjort den läsbar. Finns några tillägg i blått som är mina egna tankar och åsikter.
Galtier
När man letar efter en tränare för att efterträda Rudi Garcia, i maj 2021, ändrar Lyon-ledarna sin metod. De hade valt Garcia, tjugo månader tidigare, efter att ha intervjuat alla kandidaterna. Men den här gången upprättar presidenten Jean-Michel Aulas, fotbollschefen Vincent Ponsot och sportchefen Juninho varsin lista över kandidater.
Sedan jämför de dem, och gör en rangordning.
I ordning: Christophe Galtier, Peter Bosz, Lucien Favre, Roberto De Zerbi och Marcelo Gallardo.
Juninho ville ha De Zerbi, som sedan skriver på väldigt tidigt i Donetsk, men Juni, som utsåg Sylvinho, och sedan föredrog Garcia före Laurent Blanc, hade inte längre fulla befogenheter sedan sommaren 2020, och efter Aulas beslut att utse Ponsot till fotbollschef.
Aulas och Ponsot skylde underförstått på Juninho för detta misslyckande.
OL hade hört rykten om ett avtal mellan Galtier och Nice, men tränaren för Frankrikes mästare lämnade dörren öppen.
Tisdagen den 25 maj hålls en hemlig middag på Villa Florentine.
Galtier stannade till 02:30 och kl. 04.00 kom OL överens med hans agenter. Allt verkar vara klart, även sedan L'Equipe får nys om det och avslöjar hållandet av den inte så hemliga middagen, en varning som når ut samma kväll och stör Galtier.
Dagen efter fick hans möte med Julien Fournier, Nices sportchef, honom att tänka om.
Garcias intervju i L'Equipe, där denne klagar på sin relation med Juninho, påverkar också.
Redan innan mötet med Fournier varnade Galtier OL för att han kan få svårt att arbeta med Juninho. Till sist så engagerade han sig sedan i Nice och i Lyon anklagade Aulas och Ponsot, Juninho, även för detta misslyckande.
Vid tidpunkten för sin avgång ville Garcia föreslå Aulas att tränarposten till Juninho, så att han kunde testa sina idéer och själv ta över laget.
Att han sedan inte sa något, pga att brassen var närvarande vid detta möte, förändrade ingenting.
Juni presenterade själv sin kandidatur till posten, och klubben försökte länge hitta lösningar på hans icke-existerande diplom, men utan resultat.
Från och med torsdagen den 27 maj vände sig OL till Bosz, närvarande på Juninhos lista, men även på Ponsots.
Holländaren spelade i Toulon, där OL:s fotbollschef kommer ifrån, och han hade fördelen av att prata franska, ett oumbärligt kriterium för Aulas.
På torsdagskvällen pratar Lyons ledare med honom i fyra timmar via video. På fredagar pratar de med hans agent. På lördag kommer de överens med sin nya tränare.
Peter Bosz
Peter Bosz-eran börjar med en praktik i Spanien, i Murcia, och efter det ibland, lite stela uppträdandet av Garcia får den nya tränaren människor att uppskatta en mänsklig och varm sida, samt ett förföriskt tal.
Han slutar emmellanåt att träna, förklarar, förlänger sitt tal i intervjuer, och Juninho, som han kommer väldigt bra överens med och pratar mycket med, hjälper till att sälja bilden av en ny era och en riktig vision om fotboll.
För en stor del av fansen blir det något annat än Genesio- och Garcia-epoken, vilket, i slutändan, inte kommer att vara fel!?
I verksamheten förblir allt komplicerat, vilket får återverkningar på framför allt rekryteringen.
Som med värvningen av Gaëtan Laborde (den har Birgitta tyvärr missat!?):
Allt verkade klart när OL skickar ett erbjudande till Montpellier på 11 m€ (plus 4 m€ i bonus) medan Montpellier vill ha 15 m€ plus bonus. Sedan hördes inget mer från Lyon, Rennes kommer med ett förslag och Laborde går i stället dit.
Till OL anländer Emerson på lån tack vare Juninhos brasilianska nätverk.
Xherdan Shaqiri föreslås av Lucas Paquetas agent, och valideras av Bosz, som även övertygar Jérôme Boateng.
Rekryteringen av Shaqiri, som validerats av alla, kommer att vara ett absolut fiasko och ingenting är sammanhängande. Vid presentationen av schweizaren kommer Bosz att säga att han är en axial spelare, men kommer sedan att ställa upp honom till höger.
OL upptäckte även, några dagar efter Boatengs ankomst, att Boateng var aktuell för en rättegång i Tyskland pga misshandel av sin flickvän. Detta var något som ingen hade tänkt på eller förutsett.
Om Bosz uttryckte en exakt uppfattning om sitt spel, så var hans resultat mycket snabbt i otakt med hans tal, och Lyon-tränaren ändrar sig hela tiden om spelarna!
Till en början ville han inte längre ha Sinaly Diomandé, föredrog Damien Da Silva framför Marcelo, uppskattade Castello Lukeba, men hade skickat tillbaka honom till N2 för att föredra Diomandé, och fråga efter Boateng.
Det enda konstanta kom att vara en obalanserad grupp.
Marcelo
Bosz skulle vilja ha en grupp i linje med hans idéer, säger att han är mycket förvånad över mentaliteten hos Lyon-spelarna, som enligt honom saknar investeringar i arbete och taktisk kultur.
Efter debaclet i Angers (3-0 i augusti), där Bosz-etiketten fortfarande var otydlig, beslutar Juninho och Bosz att definitivt avskeda Marcelo, katastrofal på planen där han gjorde ett självmål, och skyldig till "olämpligt beteende" i omklädningsrummet efter nederlaget.
Början av händelsen?
Brasilianaren släppte "en brakare" i omklädningsrummet, och skrattar med andra i laget (vilket jag inbillar mig är det största problemet, lite nedstämdhet efter en dålig match, och förlust, borde vara klädsamt!) och vinnarskallen Juninho, som inte var särskilt nära Marcelo, blir vansinnig.
Missmod
I slutet av sommaren blir Bosz missmodig, något som han uttrycker internt.
Han känner att han inte kommer att klara det.
Han har rätt, men ledarna i Lyon stödjer honom och han går tillbaka till striden.
Han är en briljant och intelligent fotbollslärare, som föreställer sig att hans spelare kommer att lyssna på honom, förstå honom och tillämpa det han ber om.
Men högpressningen, positionsspelet, ingenting faller riktigt på plats och ingenting är enkelt.
(Om jag förstått allt rätt under säsongens gång så beror det på att Bosz inte har spelarmaterialet för att kunna genomföra sina idéer.)
Spelarbråk
Boateng attackerar Léo Dubois i mitten av en match, går på Rayan Cherki i omklädningsrummet, kommer att slåss med Bruno Guimaraes på träningen, kommer fortfarande att attackera Da Silva, utan att någonsin själv vara oklanderlig.
Paqueta beslutar sig för att ta bollen från Houssem Aouar för att skjuta en straff och rädda sin statistik.
Den 21 oktober, när han anlände nästan två minuter för sent till samlingen före matchen mot Sparta Prag (4-3 för OL), straffades brassen av Juninho och Bosz, förvisades till bänken och tvingades be om ursäkt. Han kommer att irritera sig, under lång tid, pga att Bosz fortsätter att ställa upp honom på positionen som mittanfallare. Men han kommer paradoxalt nog att vara mindre effektiv i sin verkliga position.
Utan en positiv serie, hur skapar man en dynamik?
I en intervju nyligen pekade Shaqiri på bristen på enighet i Lyon-gruppen. Det är en underdrift! Vissa spelare är avundsjuka, andra hatar varandra, det är inget nytt.
För att komma överens måste du vinna oftare. Spelarna kommer annars att lägga ner.
Från det ögonblick som Jason Denayer inte får den förlängning han hoppats på, så ger han upp.
Tino Kadewere, å andra sidan, kämpar för att återvända till matchen under vintern, efter att inte ha fått sin normala lön på grund av sin skada (och troligtvis dubbel frånvaro iom släktingars bortgång). OL var skyldig honom mer än 200 000 euro, något han fick kräva, innan man slutligen reglerar en situation som kom att påverka honom mycket.
Två svarta händelser
Den 21 november varade OL-OM i fyra minuter, sedan träffades Dimitri Payet i huvudet av en halvfylld flaska vatten, uppskjuten från norra hörnet av Groupama Stadium.
Utan att någonsin uttrycka det offentligt är Lyon-klubben övertygad om att OM har förutsett allt, och att allt som händer den kvällen på Groupama Stadium är resultatet av analysen från Marseille efter händelserna i deras tidigare match mot Nice, lite tidigare under säsongen (den 22 augusti hade matchen stoppats efter att sammandrabbningar uppstått på planen och på läktaren).
För den här gången reser sig inte Payet, och OM ser till att inte vara laget som sätter sig själv i problem, genom att vägra återuppta spelet.
OL är fångade och föreställer sig en djup känsla av orättvisa som fortfarande inte har dött ut.
Den 17 december avbröts den 32:a finalen i Coupe de France Paris FC-OL under första halvlek efter scener av extremt våld på läktarna på Charléty-stadion, en del av en attack av en grupp PSG-supportrar, och fortsatte med en galen urladdning av Lyon-fans på grannläktaren.
Straffet: en missad poäng i L1, uteslutning från Coupe de France.
Juninho lämnar
Den 17 november, fyra dagar före incidenten med Groupama Stadium, gav Juninho en intervju till RMC. Det är inspelat tidigt på eftermiddagen.
När den sänds, i Jérôme Rothens show, letar Lyons ledare och supportrar efter luft.
Den brasilianske sportchefen meddelar att han planerar att lämna klubben i slutet av säsongen, då den framkallat "en enorm mental trötthet", och påminner om att i hans huvud "var det i tre säsonger" han skulle stanna. Brassen varnade ingen på OL om att han ville sluta.
Och om han sätter slutet av säsongen som en gräns så är situationen omedelbart ohållbar!
Han kommer faktiskt att lämna sin funktion under dagarna efter intervjun, och en stor del av klubben förebrår honom för hans flykt, i mitten av säsongen.
Juninho, som förmodligen inte var gjord för jobbet, menar att OL inte hjälpte honom att komma in i det, och pekar på Ponsots ansvar.
I ett möte med Aulas och Ponsot så sa han till och med till Ponsot:
- Jag gillar dig inte, och inte du mig heller, men vi måste arbeta tillsammans!
Läget är spänt och nästa dag kommer han att få ett mejl från sin president som kommer att be honom be Ponsot om ursäkt.
Vilket han inte gjorde.
Ingen kontakt sedan dess
Juninhos klagomål går långt tillbaka i tiden, men från starten av hans tredje säsong fokuserade de på rekrytering. Han ville inte längre arbeta med Bruno Cheyrou, frågar efter nya rekryterare, samt en assistent, en före detta journalist.
Aulas gick med på att tillfälligt dirigera Cheyrou till kvinnorna, men efter Ponsots ingripande bad han Juninho att arbeta på sommarens transferfönster med de enda två permanenta scouterna, Michel Rouquette och Patrice Girard.
Den sistnämnde, nära brasilianaren, lämnar också under säsongen, efter trettiotvå år på OL, för att tredubbla sin lön i Angers.
Juninho skulle vilja ersätta honom med Jean-Marc Chanelet, men Ponsot väljer sedan Alain Caveglia i november, när brassen redan mentalt lämnat.
För Aulas är Juninho-passagen ett misslyckande, en ånger och en skada. Brasilianaren återvände hem i början av året. Ingen på klubben har haft honom i telefon sedan han lämnade, och klubbens tv-kanal lyckades bara få honom i några minuter för en dokumentär om de tjugo åren av den första titeln.
(Sonny Anderson som organiserade Match Des Héros, svarade på en förfrågan om Junis ev. deltagande med att denne är "en mycket upptagen man". Sedan dök Juninho upp igen på Twitter, efter att Marcelo protesterat mot L'Equipes uppgifter.
Marcelo skrev:
Tack vare L'Equipe måste jag efter en lång tid återkomma till Twitter och förneka alla anklagelser. Journalistik nuförtiden är ett skämt!
På det svarade Juninho:
Se, jag sa till dig, försvarare måste fisa högt, långt och illaluktande, din var bara högt, då är den inte bra.
På detta reagerar OL-fansen starkt. Man har inte hört något från Guden sedan han lämnade, och när han väl hörs av så är det för att prata om Marcelos fisar.)
Vid återupptagandet i januari, klargör man sitt förtroende för Bosz, genom att ta in Romain Faivre och återvända Tanguy Ndombele, hoppas OL kunna återupplivas, men det tar aldrig riktigt fart.
Samma orsaker, samma konsekvenser, samma känsla av ett lag som lägger ner vid de första irritationsmomenten, och som saknar ledare, trots Moussa Dembélés ansträngningar.
Slutet på en epok
I ett gemensamt uttalande den 9 mars meddelade Pathé-grupperna och IDG Capital, två huvudaktieägare i Olympique Lyonnais, att de ville sälja sina aktier, som representerar 19,36 % respektive 19,85 % av OL Groupes nuvarande kapital.
Jérôme Seydouxs grupp och den kinesiska gruppen har givit investeringsbanken Raine mandat.
Explosionen är mångfaldig, eftersom Seydoux drar sig tillbaka, för att två aktieägare gör ett gemensamt uttalande samtidigt som de förnekar den minsta länken, och för att Aulas, som är van att bemästra allt, upptäcker pressmeddelandet dagen före resan på FC Portos gräsmatta (1-0).
Beskedet träffar honom hårt.
Lyons president var inte förvånad över innehållet, utan av formen och ögonblicket.
Seydoux har byggt OL med honom, mer avlägsen men fortfarande närvarande, sedan hans bidrag möjliggjorde rekryteringen av Sonny Anderson 1999.
Denna man har länge konsulterats för val av tränare, till vilka han gav en anställningsintervju.
Han lämnar för att han inte längre är i åldern för dessa äventyr kanske, 87 år gammal, för att hans svärson Thomas Riboud har flyttat från OL för att driva en bank i USA och för att det slutade med att han vänt sig bort från vissa medelmåttigheter.
Mycket dåligt beteendet från Lyon-fansen, och vissa kontroverser som Aulas upprätthåller, skulle ha tröttat honom. Sedan dess har Lyons president kämpat för att hitta andra investerare som bättre skulle kunna garantera honom att behålla kontrollen över aktieinnehavet och klubben.
I klubben han har styrt i trettiofem år är det ett viktigt ögonblick och en speciell säsong, under vilken han kommer att ha sett den största spelaren i klubbens historia lämna honom utan att varna honom, och genom ett uttalande lärt sig att hans historiska partnern lämnade honom.
Misslyckandet är praktiskt taget officiellt på kvällen då kvartsfinalreturen mot West Ham (0-3, 14 april; första omgången: 1-1), den europeiska säsongens enda nederlag.
Nästa dag bad Aulas Bosz om tillåtelse att tala till gruppen och fortsätta att mobilisera och hantera krisen, en av signaturerna för hans regeringstid.
Men nederlaget i Metz (2-3) i söndags bekräftade Europas misslyckande och icke-kvalificering, den andra på tre säsonger.
Ankomsten av Nantes på lördag kväll bör omges av en speciell atmosfär.
Samtidigt fortsätter OL, i vår, att inte vara en klubb som alla andra. Bredvid hans arena, som han äger, börjar stå hans framtida teater och basket, nedanför den framtida tennisakademin, mitt i OL-Vallée, dess restauranger, dess surfvåg, dess 5-manna fotbollsplaner, dess bowlinghall.
Fans skulle föredra ett herrlag, men det är inte säkert att de två är oförenliga?
Och det är inte nödvändigtvis problemet:
OL har spenderat 175 miljoner euro på överföringar sedan våren 2019, som för att fastställa att problemet inte har varit brist på pengar.
Tyvärr har man spenderat dem dåligt.
Vissa agenter får veta att Bosz fortfarande kommer att vara där nästa säsong.
OL kommer att förbereda uppföljaren, men vi vet inte med vem.
Varken med vilka aktieägare eller med vilken tränare eller med vilka spelare.
Inte heller med vilken sportchef?
Ponsot är fotbollsdirektör, men han är varken en medieman, eftersom han har liten smak för rampljus, eller en fotbollsman, en profil han inte heller gör anspråk på.
Under den här andra halvan av säsongen fortsätter det att saknas en sportchef som är gjord för det här jobbet, för att fylla utrymmet mellan cheferna och truppen, för att sätta offentlig press på spelarna, men också på tränaren.
Lyons managers väljer nu tränare efter vem som vinner anställningsintervjun, när man kanske ska leta efter den som vinner matcher, även om han är mindre briljant.
Aldrig, hittills, har Aulas behållit en tränare med så få resultat: för Guy Stéphan, Hubert Fournier och Sylvinho har det alltid varit oöverkomligt.
Det betyder inte att han inte kommer att behålla Bosz, som han verkligen tar hänsyn till.
Dessutom jobbar holländaren med rekrytering och när agenter diskuterar förlängning får de veta att han fortfarande kommer att vara där nästa säsong.
Men om han får behålla jobbet kommer det att bli nödvändigt att återuppfinna resten, hitta en identitet kring unga och lyckas med rekryteringen, den här gången.
Alltför många spelare gav intrycket att de bara passerade och att laget inte var så viktigt.
Vid granskning är de dessutom ganska frånvarande i berättelsen om den här säsongen, vilket trots allt bekräftar intrycken från matcherna.
President Aulas har för ovanlighetens skull inte kommenterat den här artikeln på Twitter. Fast alla väntade på det. Han skrev i stället ett öppet brev till fansen på klubbens hemsida. Ett brev i en ton som förvånade de flesta. Han känns en aning tilltufsad och kanske har han lyssnat på fansen nu?
Ni kan läsa brevet här (den här artikeln är tillräckligt lång tror jag).
Jag kommer att börja på sommarens Silly-artikel så snart som möjligt. Ryktena är redan många! Då kommer mer info.
Källa: L'Equipe
