Säsongen i text och bild
Ajaxs minnesvärda säsong summeras i text och bild, och i de 14 vackraste målen.
Den 24 augusti 2016 förnedrades Ajax i Champions League-kvalets playoffrunda mot Rostov. Efter 1-1 på Amsterdam Arena krossades man med 4-1 i Ryssland. Kritiken mot nye tränaren Peter Bosz växte. På grund av sin Feyenoord-bakgrund var tålamodet från supportrar kort från början – ultrasgruppen F-Side gick ut med budskapet Nee Tegen Peter B när anställningen offentliggjordes. Efter 1 vinst, 1 oavgjord och 1 förlust i ligan och kvalfiaskot fullbordat började ropen på avgång redan eka kvällen den 24 augusti. Ingen kunde ana att exakt nio månader senare skulle Ajax vara i sin första europeiska final sen 1996.
Extra frustrerande med spelet i säsongsinledningen var att det var lika hackigt och tråkigt som under Frank de Boers sista tid som tränare. Ajax snubblade sig förbi PAOK Saloniki i tredje kvalrundan innan man stötte på Rostov. Efter uttåget mot Rostov, som för övrigt blev Jasper Cillessens sista match i Ajax, han reste till Barcelona dagen efter, repade man sig och radade upp tre raka segrar i ligan mot Go Ahead Eagles, Vitesse och Heracles Almelo. Hakim Ziyech panikvärvades in i slutet av transferfönstret. Men spelet lämnade fortsatt mycket övrigt att önska. Det positiva var att André Onana höll nollan i sina tre första matcher och att kapten Davy Klaassen fortsatte den målform han inlett säsongen med.
Matchen Bosz pekat ut som vändpunkten för honom var första omgången i cupen mot Willem II. Då satt hans taktik för första gången och det slutade med en 5-0-seger. Som brukligt roterade han i laget för denna cupmatch, men några ändringar blev permanenta. Lasse Schöne blev given i elvan som mittfältsankare. Daley Sinkgraven testades för första gången som vänsterback. Och Hakim Ziyech hörde hemma på mittfältet, ingen annanstans. Och i målprotokollet hamnade två speciella ynglingar: Matthijs de Ligt och Abdelhak Nouri.
En annan yngling hade redan presenterat sig. Kasper Dolberg. När Arkadiuz Milik såldes för en rekordsumma väntade sig Ajax hitta ersättaren i antingen inlånade Bertrand Traoré eller Mateo Cassierra, ett av två colombianska nyförvärv. Istället visade det sig att ersättaren funnits hos dem hela tiden, dansken som kom till akademin som en 18-årig ytter men skolades om till center av Wim Jonk. Han gjorde Ajaxs första mål för säsongen, ett distinkt placerat skott mot PAOK. Två fullträffar till blev det i andra ligamatchen mot Roda JC (som Ajax sedan tappade katastrofalt i slutet). Bosz var inledningsvis kluven, alla såg Dolbergs färdigheter men han var rädd att slita ut Dolberg med för mycket speltid. Snart blev det dock uppenbart: Dolberg måste spela, Ajax är ett så mycket bättre lag med honom på planen.
Nästa viktiga pusselbit var när Davinson Sánchez, den andre colombianen, kom in i laget. Han hade börjat i Jong Ajax för att acklimatisera sig, men i matchen mot Roda fick han ersätta den avstängde Joël Veltman. Och har sen dess varit omutbar som mittback. Med Klaassen, Schöne och Ziyech som mittfält, Onana i målet, Sánchez i mittlåset och Dolberg som spjutspets hade Bosz hittat lagets ryggrad.
Vilket innebar dåliga nyheter för några andra spelare. Synd om Jairo Riedewald blev det, han var den enda som spelade genomgående bra i den hackiga inledningen, men när han vilades mot Willem II tog Schöne hans plats och sen fick han aldrig tillbaka den. En annan som fann sig utanför laget var Riechedly Bazoer som slagit igenom med dunder och brak säsongen innan. I början var han skadad och trots ett mål i cupmatchen mot Willem II kunde han ändå inte ta en plats på mittfältet. Det blev snart uppenbart att en transfer i januari väntade för honom. Mer rubriker skapade två andra de Boer-favoriter som nu fann sig utanför laget: Anwar El Ghazi och Nemanja Gudelj. El Ghazi förlorade kampen om högerytterplatsen mot Traoré och hamnade i bråk med Bosz på träning vilket fick honom avstängd från a-laget i en månad. Nere i Jong Ajax visade han dock prov på god moral och jobbade sig tillbaka till a-laget, hans sista stora stund i Ajax-tröjan blev det fina målet mot Standard Liège. Likt Bazoer skulle han komma att försvinna i januari. Värst uttåg stod Gudelj för. Han inledde säsongen som ordinarie men var tydligt den mest felande länken i systemet. När Bosz väl hittat sitt mittfält innebar det bänken för Gudelj, något han inte fann sig i. Det blev stålarna i Kina för hans del istället.
Europa League-äventyret började med en stökig match i Grekland. Ajax avslutade matchen med 10 man, Panathinaikos med 9. Traoré gjorde sitt första Ajax-mål och Riedewald, som slog in en straffretur, blev matchhjälte. Två veckor senare stod Dolberg för ett klassmål när man tog emot Standard Liège och det var väl kanske där det började på allvar, i samma veva som Boszs taktik började sitta. 2-2 nere i Vigo och sen 3-2 i Amsterdam och nu var Ajax plötsligt igång. Till och med Amin Younes var i gång, tysken som dittills bara dribblat och dribblat utan slutprodukt. Nu dribblade han och dribblade han men ibland kom det också en slutprodukt av det och Ajax hade ännu ett vapen därmed. Förstaplatsen i gruppen säkrade pappa Schöne och talangerna hemma mot Panathinaikos.
Den 23 oktober var det dags för säsongens första De Klassieker, på De Kuip mot Feyenoord som inlett säsongen suveränt. Dolberg gav Ajax ledningen i den andra halvleken med ännu ett klassmål men man var tillbakapressade och Sinkgravens defensiva brister blev ständigt exponerade på vänsterbacken, till den grad att Mitchell Dijks byttes in, ett av få framträdanden för den mediokre vänsterbacken som sedan i januari lånades ut till Norwich. Med fem minuter kvar fick, såklart, Dirk Kuyt, in kvitteringen och lagen delade på poängen. Tänk om man hållit ut det…
En månad senare hade Dolberg sin kanske främsta galaföreställning. Hemma mot NEC stod han för ett äkta hattrick. Först ett fenomenalt mål där han kombinerade med Schöne, forcerade sig igenom försvaret och dundrade upp bollen i krysset, sedan vinklade han in 2-0 för att sätta punkt för ett snyggt anfall och sedan nickade han in trean med bakhuvudet – medvetet. Traoré ökade på till 4-0 innan Schöne avslutade med att dunka in 5-0 från distans.
En vecka senare närmade man sig Feyenoord i toppstriden genom att lyckas krama fram en tuff bortaseger i Heerenveen samtidigt som de tappade poäng i Utrecht. Det tog sin tid men, framspelad av Donny van de Beek, var det återigen Klaassen som visade vägen.
Det sista Davinson Sánchez gjorde innan kom till Ajax var att vinna Copa Libertadores med Atletico Nacional. Den 29 november skulle hans gamla lag möta Chapecoense i finalen av Copa Sudamericana. Dagen före finalen kraschade Chapecoenses flygplan och hela fotbollsvärlden skakades. Den 4 december tog Ajax emot Groningen på Amsterdam Arena. En tyst minut hölls och den var lika tyst som den som hölls för Johan Cruijff åtta månader tidigare. Davinson Sánchez grät öppet. I matchens nionde minut gick han upp på en hörna och stångade kraftfullt in ledningsmålet och pekade mot himlen.
Ajax hade radat upp vinster i Eredivisie sen förlusten mot Willem II i omgång 3, förutom kryssen mot Feyenoord och AZ var det idel vinster fram till omgång 16, den nästsista innan vinteruppehållet. Då krampade spelet igen. Och Nick Viergever fick två gula kort. Och med det andra följde en straffspark. I 92:a minuten. Som förvaltades.
Eredivisies sista match för kalenderåret 2016 bjöd på två diametralt olika mål. 1-0 Davy Klaassen, ett kanonskott rakt upp i krysset av Ajaxs kapten som spelar med hjärtat utanpå för AFC Ajax. 1-1 av Siem de Jong, PSV:s lånespelare, den förre Ajax-kaptenen som skjutit ligatitlar till Amsterdam men nu lyckades knäa in kvitteringen på sitt gamla lag.
Halva säsongen spelad. Feyenoord före Ajax i Eredivisie. Avancemang i Europa League. Cupen bortprioriterad. Och ett spel som ändå gav en hopp.
I den första matchen efter vinteruppehållet äntrade nästa stjärna scenen: Justin Kluivert hoppade in. Ajax vann borta i Zwolle ganska bekvämt. Marigare blev det nästa söndag borta på fientliga Galgenwaard mot spöklaget Utrecht. Lasse Schöne missade en straff, men revanscherade sig med sitt stenhårda direktskott på fallande boll som borrade sig upp i krysset.
Nästa hemmamatch började Kluivert från start och var på bäst på plan när Ajax vann med 3-0 och nu var man verkligen igång. Det rullade på, det fanns en känsla av framåtrörelse runt laget som bara växte sig starkare.
Det var tyvärr också en tid fylld av död. Den 19 januari dog Ger van Mourik, 85 år gammal med 13 säsonger som högerback i Ajax 1950-1963. Åtta dagar senare följde hans jämnårige lagkamrat Wim Anderiesen Jr. Och den 9 februari avled Piet Keizer, 73 år gammal. ”Johan var bäst, Piet var bättre.” Ajax verkade för en tid spela med sorgband varje match och det senaste året har fler tysta minuter hållits på arenan än på många år. Cruijff, Chapecoense, van Mourik, Anderiesen, Keizer.
I Europa tog man sig förbi Legia Warszawa i en rätt tråkig sextondelsfinal där Nick Viergever blev dubbelmötets enda målskytt. Det var inte sista gången han klev fram…
5 mars hade Ajax chansen. Lillebror Sparta Rotterdam hade via storebror Pogba – Mathias, besegrat Feyenoord i den tidiga matchen denna söndag. Nu kunde Ajax knappa in med en seger borta mot Groningen. Men typiskt för laget låste sig spelet när man hamnade i detta läge. Och när André Onana drällde med bollen var det på väg att bli totalfiasko. Klaassen räddade 1-1, men det kände som en säsongsdefinierande insats. Man kunde inte utnyttja läget.
Det blev en mardrömsstart i Köpenhamn mot FCK i åttondelsfinalen, Rasmus Falk gav hemmalaget ledning efter 28 sekunder. Kasper Dolberg kvitterade mot sina landsmän men FCK drog det längsta strået i en jämn match när Andreas Cornelius nickade in 2-1 i den andra halvleken. Returen på Amsterdam Arena blev dock något helt annat. Det var Ajaxs spelmässigt bästa match dittills och Traoré och Dolberg fixade målen. Dessutom var det då som Europa League-våren verkligen tog fart, stämningen på arenan var elektrisk, 52 270 åskådare som verkligen bar fram Ajax i slutminuterna.
Sen följer man upp det med 1-1 mot Excelsior, för man är ju fortfarande detta frustrerande lag! Matthijs de Ligt gjorde sitt första (och hittills, i Ajax-tröjan enda) misstag vilket ledde till baklängesmålet. Justin Kluivert kvitterade med sitt första mål, 10 år och 1 dag efter pappa Patricks sista.
Kluivert fick en startplats också i följande match, De Klassieker. Det som för Ajaxs del blev den bästa Klassiekern på flera år. En match som inleds med att Lasse Schöne drar in en frispark via ribban från 35 meter kan ju inte bli annat än fantastisk. Nye brassen David Neres gjorde sitt första mål och Kluivert hade full show på vänsteryttern. Även om slutresultatet till slut bara blev 2-1 hade Ajax fullkomligt spelat ut Feyenoord och väckt nytt liv i guldstriden.
Det var startskottet på april för Ajax, som blev en fantastisk månad. Klassieker-segern följdes upp med 4-1 mot AZ och en femetta mot NEC innan man stod för den fantastiska matchen mot Schalke. Precis som mot Feyenoord skrevs segersiffrorna ner till bara 2-0 tack vare Ralf Fährmanns insats i Schalke-målet men spelet man bjöd på gav eko i Europa. En ny femetta, nu mot Heerenveen, kom innan returen följde i Gelsenkirchen.
Ajax fick betala för att man inte fick in fler mål på hemmaplan. Med två mål på tre minuter utjämnade Schalke dubbelmötet tidigt i den andra halvleken. Värre blev det när en utspelad Joël Veltman tog sitt andra gula kort i den 80:e minuten. Ajax gick till förlängningen med 10 man och där nickade Guido Burgstaller in ledningsmålet i den första kvarten. Ajax var nere för räkning men man reste sig, Kenny Tete fick in inlägget, Nicky Viergever fick ner bollen, fick fram foten i ett motlägg och fick bollen på sig. ”Jag såg inte ens att den gick in, jag hade kramp överallt och sen kastade sig alla över mig.” När Amin Younes sedan dödade matchen kunde man fira med de 2500 fanatiska supportrarna på plats. Ajax var i semifinal.
120 minuter rysare mot tysken på torsdagen tog ut sin rätt när man ställdes mot PSV borta på söndagen. Spelarna var slitna och bleka och kunde inte svara när Jürgen Locadia knorrade in en frispark som blev matchens enda mål och nu såg guldstriden ut att vara över igen.
Hemmamatchen mot Lyon blev märklig. Egentligen spelade man mycket bättre hemma mot Schalke och FCK och Feyenoord, men nu rasslade det mer i nätet, 4-1 blev resultatet tack vare Lyons helt hårresande defensiv. Ajax stod med ena benet i finalen och firandet med supportrarna fortsatte utanför arenan.
I den sista hemmamatchen fick ungdomarna visa upp sig. Abdelhak Nouri showade, Frenkie de Jong gjorde sitt första mål i a-laget och Ajax vann med 4-0. Men det som hände i Rotterdam hamnade i fokus. Mitt i den andra halvleken, när Ajax bara spelade runt bollen inom laget, briserade jubel på läktarna – Excelsior hade gjort 1-0 på Feyenoord. Händelseförloppet upprepade sig tre gånger, Feyenoords planerade guldfest hade förstörts av lilla samarbetspartnern Excelsior. Ligan levde fortfarande.
Ajax var i kontroll i Lyon, först. Kasper Dolberg öppnade målskyttet och luften verkade gå ur fransmännen. Men så vände allt på kort tid. Alexandre Lacazette på straff, 1-1, Alexandre Lacazette igen, 2-1 och liv i luckan. Rachid Ghezzal 3-1 i 81:a och så var man bara ett mål från förlängning. Och sen var det Viergevers tur att bli utvisad. Gastkramande nervositet i slutet men Ajax klarade det – man var i final, för första gången sen 1996 i en europeisk cup.
Sen var det då den där evinnerliga guldstriden. Oddsen var fortfarande kraftigt för Feyenoord som mötte Heracles Almelo på hemmaplan. Peter Bosz valde en rekordung startelva borta mot Willem II. Och åldersmannen Dirk Kuyt dödade spänningen direkt genom att göra 1-0 i första minuten. Och sedan fullborda hattricket i sin sista match i karriären. Borta i Tilburg trillade Ajax in tre bollar och spelade rätt trevligt och mer var det inte med det. Guldet förlorade man i insatser som hemmamatchen mot Willem II i augusti.
Kanske får man ta Karin Boyes ord till sig (och det finns ju sämre ord att ta), det är väl den där jävla resan som gör mödan värd. För finalen mot Manchester United blev ett antiklimax. Ajax var nervösa och saknade en reservplan när Mourinho på sitt vanliga vis kvävde all underhållning ur matchen. Det blev ingen final att minnas. Men FCK, Schalke, Lyon och hur bandet mellan spelare och supportrar växt sig starkare kommer man minnas. Och framför allt: Ajax fick sin stil tillbaka.
Ajaxs 14 vackraste mål denna säsong:
14. Hakim Ziyech borta mot Celta Vigo
13. Davy Klaassen borta mot Willem II
12. Kasper Dolberg borta mot Feyenoord
11. Davy Klaassen hemma mot Schalke
10. Kasper Dolberg hemma mot Celta Vigo
9. Anwar El Ghazi borta mot Standard Liège
8. Davinson Sánchez hemma mot AZ
7. Lasse Schöne hemma mot NEC
6. Lasse Schöne hemma mot ADO Den Haag
5. Kasper Dolberg hemma mot PEC Zwolle
4. Kasper Dolberg hemma mot NEC
3. Davy Klaassen hemma mot PSV
2. Lasse Schöne borta mot Utrecht
1. Lasse Schöne hemma mot Feyenoord
… men ingen lista är komplett utan U19:s Kaj Sierhuis perfekta bicycleta.
