Slutet på en epok, början på en ny?
Erik ten Hags era i Ajax är över, vilket satt punkt för en av klubbens bästa epoker. Med en ny klubbledning och potentiellt ett till stora delar nytt lag på planen är frågan om Ajax kan övergå från denna epok till en ny framgångsera.
Erik ten Hag är borta, Marc Overmars är borta, för den delen Winston Bogarde är borta. Frenkie de Jong, Matthijs de Ligt, Donny van de Beek, Hakim Ziyech, David Neres, Lasse Schöne, Kasper Dolberg, André Onana, Noussair Mazraoui och Ryan Gravenberch har lämnat. Även om nyckelpersoner som Edwin van der Sar, Menno Geelen, Dusan Tadic och Daley Blind fortfarande är kvar känns det onekligen som slutet på en epok. Ajax 2018-2022 går till historien som ett av klubbens bästa lag och mest framgångsrika eror någonsin.
Hur rör sig Ajax framåt? Historiskt har klubben haft varierad lycka med att övergå från en tydlig era till en annan. Ibland har klubben växlat upp på ett naturligt sätt. Den tidiga Rinus Michels-eran 1965-1969 kulminerade i att klubben nådde Europacupfinalen för första gången, men förlorade den med 4-1 mot Milan. Efter det genomförde Michels en omfattande generationsväxling vilket ledde till klubbens allra främsta glansdagar, Gloria Ajax från 1970-1973, där slutpunkten blev Johan Cruijffs farväl.
Efter Cruijff fortsatte man vara dominanta på hemmaplan, men utan fler europeiska framgångar, på slutet av 70-talet, med Ruud Krol, Barry Hulshoff och andra kvar från Cruijffs bästa lag. Ledda av en återvändande Johan Cruijff först på planen och sen som tränare blev 1980-talet en ny framgångsperiod, först inhemskt med flera ligatitlar på rad innan allt kulminerade i Cupvinnarcuptitlen 1986/87.
Louis van Gaal tog över 1991, vann UEFA-cupen 1992 och föryngrade sedan laget direkt vilket ledde till Champions League-triumfen 1995 och ett finalframträdande 1996. Laget föll sönder på grund av Bosmanregeln och van Gaal lämnade 1997 vilket satte punkt för Ajax bästa era sen tidigt 1970-tal.
Åren runt millenieskiftet blev mycket upp och ner. På tidigt 2000-tal kom ett par roliga år under Ronald Koeman. Sedan en sju år lång ökenvandring tills Frank de Boer ledde Ajax till klubbens 30:e ligaguld 2011. Tre till följde innan de Boer-tiden slutade i moll.
Situationen Ajax står inför nu är förstås vitt skild från tidigare, historien upprepar sig inte så exakt och fotbollsvärlden ser helt annorlunda ut idag jämfört med 1973 eller 1997, förstås. Den påminner dock lite om situationen 1997. Tränargeniet har lämnat liksom de flesta spelarna, men några nyckelspelare finns kvar (Danny Blind, Edwin van der Sar, Jari Litmanen då, Dusan Tadic, Daley Blind nu) och en viktig person på högre nivå (ordföranden Michael van Praag då, VD:n Edwin van der Sar nu).
Det som ger Ajax framtidstro är dels att klubben är en institution som gång på gång genom fotbollshistorien gjort avtryck och legat i framkant. Dels att den revitalisering klubben genomgått under de senaste säsongerna inte är något som berott enbart på ten Hag och Overmars. De har varit nyckelpersoner, självklart. Men kärnan i Ajax senaste framgångar har varit en tydlig vision om att kärnan i klubben fortfarande är ungdomsakademin men att man kombinerat det med en smart nysatsning på den kommersiella sidan och ett dels nytt tänk om truppbyggandet. van der Sar har varit överhuvudet som haft det slutgiltiga ansvaret, hans finns kvar. Liksom marknadsdirektören Menno Geelen vars arbete stärkt Ajax värde mycket. Akademichefen Said Ouaali jobbar också kvar.
Att Marc Overmars är borta är givetvis väldigt bra för klubben, då hans sätt att uppföra sig uppenbarligen skapar en helt erbarmlig arbetsmiljö. Dock är det av yttersta vikt att Ajax faktiskt förändrar klubbkulturen som man säger sig vilja göra.
Om vi bortser från hans vedervärdiga beteende mot kvinnor, och bara tittar på hans arbete som sportchef var Overmars hela tiden hit & miss. Hans första år på posten blev tuffa, men de kan förklaras med att styrelsen då inte var villiga att satsa som man sedan gjorde. När Ajax väl satsade igen rodde han i land två av klubbens bästa värvningar någonsin, Dusan Tadic ankomst och Daley Blinds hemkomst. Före det hade han gjort tidernas rån då han köpte en 18-årig Frenkie de Jong från Willem II för 1 euro. Jättebra affärer. Remko Pasveer, Steven Berghuis, Antony, Sébastien Haller, Edson Álvarez, Lisandro Martínez, Davy Klaassens återkomst är andra nämnvärda värvningar på senare år. Han fick bra värde ur Matthijs de Ligt, Frenkie de Jong, Hakim Ziyech.
Men han har också stått för floppvärvningar även på senare år: Razvan Marin, Lisandro Magállan, Hassane Bandé, Kik Pierie för att nämna några. Hans arbetssätt har även vållat kostsamma problem runt kontraktssituationer. Han sjabblade bort Brian Brobbey som Ajax nu kan behöva köpa hem för dyra pengar. Ryan Gravenberch var villig att förlänga men Overmars drog fötterna bakom sig så Bayern München fick läge. Noussair Mazraoui och André Onana går som bosmans.
Poängen är, att Overmars beteende mot kvinnor gjorde honom till en horribel sportchef. Och bortsett från det var han både bra och dålig. Han var inget förhandlingsgeni som radade upp lysande affärer, som de flesta lyckades han med en del, inte med andra.
Gerry Hamstra (teknisk direktör) och Klaas-Jan Huntelaar (som verkar groomas för rollen permanent) har fått förtroendet att ansvara för sportchefsjobbet tillsammans framöver tills vidare. Så länge de inte förgriper sig på anställda har de redan gjort ett bättre jobb än Overmars. På förhandlingssidan av det hela kan vi nog förvänta oss att precis som för Overmars kommer de hitta sina fynd men också gå bet på en del. Förhoppningsvis visar de sig överträffa Overmars på den fronten, men även om de inte lyckas med allting direkt är det viktigt att minnas att det gjorde verkligen inte Overmars heller.
Alfred Schreuder som ny tränare var nog den bästa av de kandidater Ajax rimligtvis kunde få in just nu. Hans utmaningar ter sig självklara: inte bara upprätthålla utan vidareutveckla det spel Erik ten Hag etablerade (som Schreuder assisterade) och förbättra laget även när spelare kan försvinna. För hans del är det ett spännande läge att komma in i. Ajax har haft några väldigt bra år och ten Hag har med all rätt hyllats storligen, men samtidigt var den senaste säsongen allt annat än problemfri och ten Hags spel började få mer kritik. Det kan vara ett bra läge för Schreuder att komma in och blåsa nytt liv i klubben när folk tror att man är på väg att stagnera utan ten Hag och spelarna som dragit.
Anställningen av Schreuder och befordran för både Hamstra och Huntelaar visar på hur Ajax jobbar med kontinuitet. Schreuder återvänder till klubben han var assisterande tränare i tills han 2019 fick huvudtränarjobb på annat håll. Hamstra och Huntelaar flyttas upp i den interna hierarkin. Nytt blod har kommit in i Matthias Kaltenbach som ny assisterande tränare, en tysk Schreuder jobbade med i Hoffenheim.
Det är väldigt viktigt att enorma ledarfigurer på planen som Dusan Tadic och Daley Blind finns kvar att bygga runt. Ryan Gravenberch och Noussair Mazraoui har lämnat. Spelare som Jurriën Timber, Lisandro Martínez, Nicolás Tagliafico, Edson Álvarez, Sébastien Haller och Antony omgärdas av rykten. Men fler rutinerade spelare som Davy Klaassen, Steven Berghuis, Remko Pasveer och Maarten Stekelenburg kommer finnas kvar. Liksom unga talanger som Kenneth Taylor, Devyne Rensch, Mohammed Daramy, Naci Ünüvar, Amourrichio van Axel Dongen, Anass Salah-Eddine, Jay Gorter, Kristian Hlynsson och Kian Fitz-Jim med flera. Mixen av rutin, stjärnspelare i sina bästa år och unga talanger var perfekt för succésäsongen 2018/19. Kan man hitta rätt balans igen?
Ajax ambition är att fortsätta utmana den europeiska toppen med sin fotboll och klubbidentitet intakt. Med offensiv fotboll och en kärna av egna talanger. Den ambitionen har inte försvunnit med ten Hag och Overmars. Frågan är om van der Sar, Schreuder, Hamstra och Huntelaar kan svara upp mot den ambitionsnivån.
