Tack för allt, Noussair Mazraoui — En förebild
Noussair Mazraoui lämnar Ajax för Bayern München. Han tar avsked som en av Ajax bästa högerbackar någonsin och en fantastisk förebild för alla unga som spelar fotboll — och ett exempel för alla fotbollsklubbar att ha tålamod med sina unga.
När Noussair Mazraoui var sju år gammal provspelade han för Ajax ungdomsakademi. Han fick nej tack. Han var duktig men för liten och klen till växten, ansågs det. "Kom tillbaka nästa år" var budskapet. Det gjorde Mazraoui. Han hade växt lite, hade blivit ännu bättre på fotboll, och fick chansen att börja i den berömda ungdomsakademin.
Han fortsatte vara mindre till växten än de flesta av sina årskamrater, vanligt när man är född sent på året som "Nous" är. I slutet av varje säsong står Ajax ungdomsakademi för en hård gallring av spelare. De som inte visat tillräckligt med framsteg i sin utveckling, de som klubben inte har det som krävs för att spela för Ajax nästa säsong när nivån höjs för pojklagen, de får tack och adjö. Vissa killar, som Abdelhak Nouri eller Donny van de Beek, behövde aldrig riktigt oroa sig. Deras begåvning var så uppenbar. Deras lagkamrat och kompis Mazraoui behövde oroa sig varje sommar. Han var hyfsad tekniskt och taktiskt, men inte så att han stod ut från de övriga. Han stod bara ut som en av de minst fysiskt utvecklade i pojklaget, år efter år. Men han jobbade alltid hårt på träningarna och lyssnade alltid på vad tränarna sa. Det vägde över i hans favör när han år efter år trots allt klamrade sig fast i ungdomsakademin.
"Nous" stod heller inte ut på planen under match. Att ungdomsspelarna får testa på att spela på alla olika positioner, för att utveckla sin spelförståels och förstå hur alla olika roller i laget fungerar och länkar samman, är en stapel i Ajax-skolan. Men med tiden börjar spelarna hitta mer fasta positioner. Att spelgeniet Abdelhak Nouri skulle vara playmaker på mittfältet var uppenbart för alla. Lika uppenbart att Donny van de Beek skulle spela bredvid honom. Men Mazraoui, som var hyfsad på det mesta men inte bäst på något, fortsatte flyttas runt. Han fick hoppa in där det fanns en lucka. Mittfältare i en offensiv roll ibland, en mer defensiv ibland. Högerytter en dag, vänsterytter nästa. Center någon gång. Högerback, vänsterback. Även mittback.
När han var 19 år och för gammal för att spela i ungdomslagen hamnade Mazraoui i en konstig sits. Till skillnad från "Appie", Donny och flera andra kompisar hade han inte fått något kontrakt av Ajax. Ändå blev han kvar i klubben, och flyttades upp till Jong Ajax. Där fick han spela mot professionella seniorspelare, trots att han själv saknade proffskontrakt. Även i Jong Ajax fick han en roll som hjälpgumma först. Men med tiden började han mer och mer få en fast plats på mittfältet. Han var fortfarande lite tunn i kroppen men hade växt ikapp sina årskamrater nu.
I november 2016 fick han äntligen ett proffskontrakt med Ajax. Ett år senare knackade han på dörren till a-laget allt hårdare i takt med att hans prestationer i Jong Ajax imponerade mer och mer då han hjälpte dem vinna divisionen under Eredivisie. Han fick sitta med på bänken flera gånger innan han i februari 2018 fick debutera i a-laget. Det blev mer och mer speltid i a-laget under våren 2018, Erik ten Hags första vår i klubben.
Sen gick allt väldigt snabbt. Sommaren 2018 satsade Ajax. Dusan Tadic värvades in, Daley Blind värvades hem. Med deras och Lasse Schönes rutin, med supertalangerna Matthijs de Ligt, Frenkie de Jong och Donny van de Beek, med sydamerikanska stjärnor som David Neres och Nico Tagliafico, planerade Ajax att återetablera sig i den europeiska toppen. En lucka fanns, på högerbacken. Noussair Mazraoui tog den med båda händerna och släppte aldrig taget.
Han sköt in 1-1 borta i München. Han frälste laget med 1-0 på stopptid hemma mot Benfica. Han höll bollen precis i spel och startade mönsteranfallet som slutade med att Tadic pangade upp 1-3 i krysset på Santiago Bernabeu.
Att man ska kämpa hårt och aldrig ge upp på sin dröm är ofta en tom klyscha. Men det var just vad Noussair Mazraoui gjorde, och det tog honom till världseliten. Ajax skattar sig lyckliga över att han gjorde det, och att man någonstans hade tålamodet att inte helt ge upp med den lille tanige killen som var mindre än alla andra i pojklagen.