Krönika: Inser förbundet allvaret i Qatarfrågan?
Att välja mellan oändligt tänkbara destinationer och släppa knappnålen i Qatar är märkligt. Att dessutom få en smäll på fingrarna av sina viktigaste medlemmar i frågan blir pinsamt. Inser svenska fotbollförbundet allvaret i Qatarfrågan?
Det är inte svårt att kritisera förbundet för de senaste dagarnas hantering av Qatarfrågan. Håkan Sjöstrand gav ett allt annat än övertygande intryck på tisdagens presskonferens när han skulle redogöra för förbundets hållning. Snurrigt var ordet, och förbundet verkar inte ha lyckats med att hålla två saker i huvudet samtidigt.
Att hantera faktumet att VM 2022 ska spelas i Qatar, som man fått kastade i knäet av Fifa, är en sak. Att aktivt planera in en januariturné i Qatar nästa år, är en annan sak.
När jag intervjuade Håkan Sjöstrand för drygt två veckor sedan och frågade om han ser det som problemfritt att fortsätta med januariturnéer i Qatar svarade han svävande: att förbundet inte ”avstår från utbyte med länder som inte lever upp till de kraven. Vi tror, tvärtom, att de möten och dialoger som fotbollen skapar kan få en positiv effekt, snarare än en bojkott”.
Det summerar förbundets hållning i frågan till Qatar-VM. Det låter sunt, men givetvis gäller något helt annat när det kommer till januariturnén. Att välja mellan ett oändligt antal resmål i världen och välja att släppa knappnålen just i Qatar väcker allvarliga frågor.
Hur står det till med verklighetsförankringen i förbundet? Inser man allvaret i den här frågan? I vårt grannland Norge har frågan om en bojkott av hela fotbolls-VM röstats om på högsta nivå så sent som i somras. I Sverige har Djurgården och Gais hunnit ha frågan uppe på sina årsmöten och har aktivt valt att ta ställning för en bojkott.
Frågan bubblar i den svenska fotbollsrörelsen, bland supportrar och klubbar. Att förbundet inte har stämt av frågan om Qatar som spelplats under januariturnén med sina viktigaste medlemmars vilja – SEF-klubbarnas spelare är de som ska representera landslaget under januariturnén – är anmärkningsvärt. Att det dessutom krävs en smäll på fingrarna, inför öppen ridå, för att man ska vakna är inget annat än pinsamt.
Man får hoppas att det finns en större vilja till lyhördhet får förbundets håll i höst då flera andra beslut, med SEF som remissinstans, ska tas. Till exempel om VAR har en plats i svensk fotboll.
Till sist kan man bara undra hur förbundets strategi, på längre sikt, ser ut kring Qatarfrågan.
Hade det varit en lättare väg att bojkotta fotbolls-VM, som Håkan Sjöstrand säger? Kanske är det så. Kanske är sanningen också att förbundet skulle ha svårt att överleva en bojkott med hot om indragna Fifa-ersättningar och ett potentiellt indraget medlemskap.
Vägarna framåt VM i Qatar är många och förbundet har valt den som heter ”kritisk dialog”. Det är svårt att veta vad man kommer att kunna åstadkomma och vad man egentligen vill åstadkomma. Det innefattar kontakter med internationella byggnadsfack och arbetarorganisationer och möten med Qatars representanter – det låter väldigt fint – men i ljuset av det senaste dagarnas händelser riskerar allting att landa i tomma formuleringar.
Förbundet behöver inse allvaret i frågan och visa vad man vill och kommer att kunna åstadkomma för att vinna tillbaka förtroendet hos den svenska fotbollsrörelsen.
