”Alla våra drömmar försvann” – migrantarbetares dödsfall utreds inte
Långa arbetsdagar i extrem värme. Amnestys senaste rapport visar på omständigheterna för flera av de tusentals migrantarbetare som dött i Qatar. Dessutom kritiseras qatariska myndigheter för att inte utreda de faktiska dödsorsakerna.
Tusentals migrantarbetare har avlidit utan att de qatariska myndigheterna närmare undersökt dödsorsakerna. Detta trots bevis på kopplingen mellan extrem värme och dåliga arbetsförhållanden.
Bristen på riktiga dödsorsaksintyg, en ledande patolog kallar de som tas fram ”meningslösa”, gör även att de efterlevande familjerna saknar möjlighet att få den ersättning man har rätt till.
I en rapport som publiceras under torsdagen analyserar Amnesty International 18 dödsorsaksintyg och intervjuar sex familjer till män som var mellan 30 och 40 år gamla när de dog. Män helt utan tidigare kända hälsoproblem.
”När relativt unga och friska män dör helt plötsligt efter långa arbetsdagar i extrem hetta väcker det allvarliga frågor”, säger Steve Cockburn chef för avdelningen som har hand om ekonomisk och social rättvisa på Amnesty International.
”Vi uppmanar de qatariska myndigheterna att grundligt undersöka alla dödsfall bland migrantarbetare. Om arbetare utsätts för farliga situationer som extrem hetta, och inga andra dödsorsaker kan fastställas, då måste Qatar ge familjerna en rimlig kompensation.”, fortsätter han.
Experter menar att ett välfungerande hälso- och sjukvårdssystem ska kunna hitta dödsorsak för alla, utom i en procent av fallen. Amnestys sammanställning av siffror från migrantarbetarnas hemländer visar att nära 70 procent av dödsfallen förblir oförklarade i Qatar.
I 15 av de 18 fall Amnesty tittat närmare på saknas en förklaring till dödsorsaken. I stället används benämningar som ”akut hjärtproblem naturliga orsaker” eller ”akut andningssvikt”.
”Formuleringarna är meningslösa om det inte finns en förklaring till varför. “Naturliga orsaker” räcker inte som förklaring.”, säger läkaren David Bailey, medlem av världshälsoorganisationen WHO:s arbetsgrupp för dödsorsaksintyg.
***
Byggnadsarbetaren Tul Bahadur Gharti, 34 år, dog sömnen efter ett arbetspass på tio timmar, detta i temperaturer upp till 39 grader.
”Jag hade aldrig hört honom nämna en enda sjukdom… det var svårt att tro på det när jag fick beskedet om hans plötsliga död. Min man eldades upp. Det känns som om jag bränns i olja.”. säger Ghartis fru, Bipana.
Ingen av de familjer Amnesty pratat med hade fått möjligheten till att identifiera dödsorsaken, vilket gjort det omöjligt att få någon kompensation från arbetsgivare eller staten Qatar.
I de fall där migrantarbetarnas hemländer, Bangladesh och Nepal, hjälpt till med mindre summor efter dödsfallen har familjerna tvingats använda pengarna till att betala av rekryteringsavgifter som de avlidna dragit på sig.
Det gäller bland andra Mohammad Kaochar Khan som dog i sömnen, 34 år gammal.
”Alla våra drömmar försvann när min bror dog. Han hoppades att han skulle kunna förbättra levnadsstandarden för oss alla, men vi kunde aldrig spara några pengar eftersom den största delen av lönen gick åt till att återbetala kostnaden för migrationen.”, det säger Mohammads bror Didarul Islam till Amnesty.
*** *** ***
Amnesty Sverige om rapporten.
Läs hela rapporten In the Prime of their Lives.
