Vart tog publiken vägen?
Den allsvenska säsongen går mot sitt slut och med sex omgångar kvar är hoppet så gott som släckt. Varken fans eller ledning verkar tro på ett mirakel. Vad var det som egentligen gick snett? Det snackades om folkfest, storsatsning och lite mer färg på allsvenskan. Visst har vi satt vår lilla speciella prägel på allsvenskan i år, med allt vad det innebär. Men varken publikfest eller storsatsning blev det och de flesta är besvikna och ledsna över situationen men samtidigt vill man inte, eller vågar inte tro att det är över.
Infor säsongen var det många om och men ifall vi skulle få se allsvensk fotboll i hemstaden Södertälje. Det talades om Tunavallen, Råsunda och Söderstadion. Det blev stort jubel när det stod klart att Bårsta IP får uppleva allsvensk fotboll innan Assyriska byter bort arenan. Det talades om publikfest och oerhört stöd till laget. Elfsborg hemma kom första riktiga bakslaget, då kom enbart drygt 2000 åskådare for att se matchen. Sedan var vi inne i den viktigaste veckan for året, Örgryte och Landskrona hemma, två bottenkolleger och två sexpoängsmatcher. Vad hände? Bottennapp igen, publikt.
Samtidigt har supporterklubben Zelge enbart mäktat med tre bortaresor, IFK Göteborg borta, den första bortamatchen. Ett helt x2000 tag lyckades man dra med sig ner till Götet. Borta mot Gefle lyckades man åka upp med en halvfull buss, anmärkningsvärt är att vi då låg bra till i tabellen. Sedan kom inte folket, eller ska vi kalla dem fans. Sen lyckades man även åka upp med en buss till Sundsvall. Sen inget mer, då har det gått 15 matcher utan en resa. Jag skyller inte pa Zelge, även om det brister på organisationsnivå också, utan jag är oerhört besviken på populationen i Södertälje.
Av de 14 poäng vi har i dag har 10 tagits i västra och södra Sverige. IFK, Häcken, Elfsborg och Malmö. Vad alla dessa matcher har gemensamt är ett publikt stöd, på bortaplan. Två matcher i Göteborg, då var det automatiskt över tusen assyrier från trakten på plats. Borta mot Elfsborg i Borås, en halvtimme fran Göteborg, drygt femhundra assyrier hejade fram en seger. Borta mot Malmö bokades ytterligare en buss fran Göteborg och där var vi så när att knipa tre pinnar från de regerande mästarna.
Södertälje har en assyrisk population på drygt 15 000 människor, att 50 personer inte har lust att stötta laget på bortaplan är pinsamt. Samtidigt vill jag ge en mycket stor eloge till Shabo Rhawi, Ninos Sharro, Sargon Barsoum, Ninos Utay och Sargon Hawsho, har säkert glömt någon, för att trots uteblivna bussar på egen hand tagit sig till bortamatcherna och försökt stötta laget. Jag blir lika glad varje gång jag ser er i Göteborg eller på någon annan bortamatch.
Angående storsatsningen saknar jag Charlie Sharro. Han var medveten om vad som krävdes infor säsongen, minst 5-6 nya spelare rätt in i startelvan, men han fick inte fortsätta på sin post. Det var en stor förlust för Assyriska att mista en person med sådan pondus. Han hade säkert bidragit med antal heta nyförvärv. Varför han fick gå och spelet bakom kulisserna känner jag varken till eller vill spekulera kring. Men med Charlie som sportchef hade vi fått se mer action. Inget ont sagt om Varli dock. Han verkar vara klok och medveten om vikten av långsiktighet. Men satsningen visade sig vara alldeles för försiktig och feg och det gick åt pipan, så jag forväntar mig att Charlie är tillbaka på sin post nästa säsong, for ingen klipper Charlie.
Vad gick snett då? Var det publikens svek, Haddads utspel i media som förstörde stämningen en aning, interna konflikter, utebliven satsning, oprofessionalism eller en utländsk tränare? Det finns många orsaker som man kan peka på, men faktum är att det oftast är ett samband mellan många av dessa aspekter.
Jag vägrar ge upp, även om det ser kört ut. Och oavsett om vi åker ner sa kommer vi tillbaka och där har publiken ett stort ansvar. Det återstår två allsvenska matcher på Bårsta och oavsett tabelläge bör varje Södertäljebo lyfta på sitt arsle och gå på matchen, för att stäötta laget och för att skåda allsvensk fotboll, bättre kombination är svår att hitta för den sportintresserade södertäljebon.
***
Angående Cirkus- Batan, verkar det uppenbart att han vill lämna som Bosman och det är ytterligare ett tecken på interna konflikter, och sådant påverkar truppen och dess insatser. Batan som alltid visat hjärta for klubben, vad har gått snett, vad har styrelsen gjort? Vad är det som egentligen händer? Glöm all bitterhet som finns, Bårsta saknar sitt folk, kom tillbaka allesammans!!
