Var har optimismen tagit vägen?
Snälla Tomten, MFF, Skattemyndigheterna och Gud och hans moster, ge mig och alla andra MFF:are något att glädjas över! Vad som helst.
I alla sanna fotbollssupportrar lever pessimismen sitt eget liv när ens lag spelar match. Man förväntar sig alltid det jävligaste. Leder vi med 3-0 i halvlek så gläds man inte åt det utan ser framför sig hur motståndarlaget gör fyra mål i andra halvlek. Ligger ens lag under med 1-0 efter fem minuter så är matchen förlorad. Dömer Anders Frisk så förlorar MFF och gör han det inte så önskar man nästan att han hade gjort det bara för att kunna bortförklara en eventuell förlust. Under 90 minuter plus tillägg så är det ett sjukt helvete att vara supporter.
För hur kul det än är med fotboll så finns det stunder då man känner att livet hade varit lättare med filateli eller ornitologi.
Och så är säsongen slut och efter några veckors firande (efter guld eller klarat kontrakt eller vad som nu firas) eller sörjande (efter missat guld, UEFA-spel eller missat kontrakt eller vad som nu sörjs) kan man börja skönja en ny säsong långt där borta efter vinterns slut. Man vågar sig på förhoppningar om guld, ära och en misslyckad säsong för Den Girijeh. Pessimism är utbytt mot Optimism och livet leker sånär som på att abstinensen efter allsvensk fotboll är hård och jobbig. Men även den är ändå uthärdlig eftersom vetskapen om att den som väntar på något gott, inte väntar förgäves.
Enligt alla gällande regler borde nu livet vara skönt och avslappnat och Optimismen stark inför 2004 års allsvenska. Abstinensen finns där, den känns igen. Men Optimismen då, vart har den tagit vägen? Vägrar infinna sig. Den är borta. Puts väck. Gone by the wind! För det har inte varit en rolig höst, eller vinter för den delen. Det har varit den ena trista nyheten efter den andra. Och nu saltas det rejält i såren då Skattemyndigheterna i Malmö bestämt sig för att jävlas rejält med MFF. Riktigt rejält. Det var liksom inte nog med att MFF missade Stora Silvret eller att Den Girijeh försvann till IFK Göteborg eller att en av våra bästa spelare fick se galler från insidan eller att. Nej, en riktigt fet ekonomisk smäll skulle till också.
Skattemyndigheterna tror att klappjakt på MFF har något med julens budskap att göra, skånske Morgan Johansson i regeringen tror på fullaste allvar att rökare är anledningen till all världens ondska och vad det har med varandra att göra vet jag faktiskt inte, förutom att bägge vill mig illa. Men nu så här inför julen när allt borde vara trevligt och hembonat och marken vit och fåglarna ska kvittra utanför fönstret och glöggen rinna nerför törstiga strupar och man kan hoppas på den där boken man ännu inte har läst av Michael Connelly i julklapp och längtan efter guldet inte är en hägring utan visshet om att nästa år skall det hem, så är det i stället trist, grått och håliga skor i iskallt decemberskyfall. Och om Concha går till Djurgården och det dyker upp fler räkningar från Skattemyndigheterna så är det inget att förvånas över. Det vore bara helt naturligt enligt tesen "motgång föder motgång".
Så, snälla Tomten, MFF, Skattemyndigheterna och Gud och hans moster, ge mig och alla andra MFF:are något att glädjas över! Vad som helst. Zlatan säljs för en miljard, Patrik kommer hem, skattekraven visade sig vara en Redhawk-supporters fula plan att försöka krossa MFF. Helt enkelt något som får min optimism att återvända, för just nu är det tungt och jobbigt att heja på Malmö FF. Och så borde det inte få vara. Så skall det inte vara.
Dessutom, för vad det nu kan vara värt: En riktigt God Jul på er!