Gästkrönika: Zlatan, bara början?
Det sägs att det har skrivits svensk fotbollshistoria torsdagen den 22 mars 2001.
Från flera källor påstås det att Malmö FF har sålt sin talang Zlatan Ibrahimovic för en övergångssumma som är nytt övergångsrekord i svensk fotboll. Överstigande de 40 miljoner Arsenal betalade Halmstads BK för Fredrik Ljungberg 1998.
De första uppgifterna talade om 50 miljoner kronor men uppgifterna gick isär under kvällen och steg upp mot ännu mer astronomiska summor. Teamtalk.se spekulerar i siffror som 70-80 miljoner, men TV4 Sporten påstår att enligt deras källor kommer Malmö Fotbollförening att emottaga 90 miljoner kronor för 19-åringen. 90 miljoner! Det kan jämföras med t.ex. Ronaldo som kostade Inter 70 miljoner att lösa från Barcelona. Om Malmös Hasse Borg kan förklaras vara ett förhandlingsgeni så undrar man vad man kan säga om AIKs Stefan Söderberg. Denne av AIK-supportrarna hyllade man lyckades få in 40 miljoner kronor för Mattias Asper, Johan Mjällby och Tomas Gustafsson, totalt!
Är verkligen Zlatan värd alla dessa pengar, eller har Ajax lagt ut en ofantlig massa pengar som de aldrig lär få tillbaka? Jag väljer att liksom Erik Edman i Smokingliraren göra en jämförelse med Hasse Eklund. Han ska enligt uppgift ha kostat 5 miljoner för Helsingborg. Ponera att han gör 50 mål för Helsingborg, då hamnar du på en slutnota per mål på 100 000 kronor. Tänk er då 90 miljoner. Gör Zlatan 50 mål kostar varje mål i snitt knappa 2 miljoner kronor.
Men fotbollen i Europa är numer big business och stora summor måste satsas om man vill hänga med. Dessa stora summor har tidigare inte kommit Sverige till gagn. Inte förrän nu. Om en 19-årig spelare, som aldrig gjort en U21-landskamp och bara gjort ett mål i Allsvenskan, kan gå för 90 miljoner undrar jag vilket värde som inte t.ex. Stefan Ishizaki kan värderas till. Förvisso skadad för tillfället, men talangen som finns där kan inte bortses från. Själv skulle jag vilja påstå att Stefan Ishizaki har en talang som vida överstiger den man finner hos Zlatan Ibrahimovic. Eller varför inte Kim Källström, Per Nilsson? Om siffran 90 miljoner skulle stämma för Zlatan Ibrahimovic (vilket jag inte tror, snarare 60-70 miljoner) skulle jag värdera dessa Sveriges tre största talanger till över 100 miljoner. Var. Etablerade storspelare som Anders Svensson och Kalle Corneliusson skulle i så fall också ligga nära dessa siffror.
Men låt oss stanna upp en stund nu. 100 miljoner? Har jag blivit skvatt galen? Kanske inte, men i mitt tycke är inte Zlatan en tillräckligt stor fotbollspelare för att motivera en så stor övergångsumma, inte med svenska ögon sett i alla fall. Kanske är det där problemet ligger, den svenska mentaliteten. Vi blir chockade av summor som nu nämns, men detta är nu rätt ordinära summor i Fotbollseuropa. Förhoppningsvis kan detta höja standarden för vad en svensk fotbollspelare ska kosta när han går utomlands och göra att Sverige blir finansiellt starkare och därmed sportsligt starkare och kan hävda sig bättre i det europeiska cupspelet. Men detta kan ju också betyda att vi får en cirkel, på gott och ont, i svensk fotboll där vi måste ersätta alla spelare som säljs till utlandet. Och tack vare att vi nu har pengar så köper vi starka utländska spelare när vi inte kan hitta billiga svenskar. Detta kommer troligen leda till fler utländska spelare i en liga som i princip enbart befolkas av inhemska spelare. På gott och ont.
Eftersom rekryteringskostnaderna troligen kommer öka innebär det troligen att samtliga kostnader kommer att öka. Kostnaderna måste kunna hållas under kontroll för annars är det här inte bara bra för svensk fotboll. Om kostnaderna skenar iväg kommer likväl se fotbollslag som inte hänger med i den ekonomiska utvecklingen och hamnar vid konkursens brant. Att driva klubbarna som aktiebolag blir nog framtidens melodi då det blir svårt att hantera de enorma summor man kommer handla med i en förening. I ett företag har du större kontroll över inkomster och utgifter och kan på så sätt ha en sund ekonomi. Att AIK valde att satsa på AB-formen verkar nu som ett smart val med tanke på hur framtiden kan komma att te sig.
Hur som helst kan man hoppas att detta tar svensk fotboll till en ny nivå. Att vi med pengar från utlandet kan få in mer pengar i fotbollen som kan gå till att förutom att öka kvaliteten på elitspelarna även göra att vi får mer pengar till ungdomsfotbollen. På så sätt kan vi utveckla fler talanger och då kan även landslaget så småningom få del av den ökade ekonomiska muskulaturen.
