AIK-Helsingborg 2-2
Inget av lagen kopplade greppet om guldstriden. Gnaget spelade länge bra, men har ingen aning om hur man håller en ledning.
Inte ens 13000 kom för att se matchen om guldet på Råsunda. Vädret var visserligen ingen höjdare, men så lågt intresse är pinsamt. De som väl var där skapade däremot en nästan magisk stämning långa stunder. Råsunda kokade faktiskt igen och det kändes att matchen var viktig och att här skulle AIK ha allt tänkbart stöd. Laget inledde laddat, vilket tände publiken. Förhoppningsvis fungerade det åt andra hållet också, spelarna bör ha fått råg i ryggen av att alla läktarsidor var väldigt aktiva. Ett tag var det till och med södra som hetsade igång norra...
Nåväl, på planen inledde AIK aggressivt och det var stundtals hett med Alm inblandad i mycket. Det betyder massor för AIK att ha Åslund-Alm där framme, idag såg man tydligt vad "mer tyngd" innebär konkret. Skåningarnas backlinje fick inte en lugn stund i uppspelen och hela deras lag såg ganska tillbakapressat och skärrat ut inledningsvis. Deras femmannamittfält kom inte till utan pressades för långt hem medan AIK var rörligt och spelade runt bollen mycket snabbt. Mittfältet och anfallet visade upp ett spel som lyst med sin frånvaro i år (och detta utan Nesh/Rubarth på planen!), utan att egentligen komma till bra avslutsmöjligheter. Istället fick HIF på sin första (feldömda) hörna bollen i stolpen efter ett tveksamt ingripande av Jankulovski. Efterhand börjar chanserna droppa in, mestadels avslut utifrån men de bästa lägena var en frispark av Ishizaki som Casserly sånär han slänga sig fram på och trycka in, ett skott av Åslund som täcktes i en möjlig handssituation samt en frispark av Thylander i magen på Sven Andersson. AIK visar upp ett klokt och vårdat rörligt offensivt spel med Ishizaki som centralfigur och bollfördelare, Helsingborg klarar sig ändå bra med sitt säkra grundspel och överlever anstormningen hyggligt med snabba kontringar som följd - på två tre passningar är de vid vårt straffområde men AIK:s snabba omställningar fungerar bra hemåt också idag.
Mittfältet kom ibland ner lite för långt i de lägena och Helsingborg får mer bollinnehav och spel. Andreas Andersson hinner på ett något långt vänsterinlägg från Alm skjuta en vänster en bitutanför vänster kryss, innan Mikael Hansson träffar ribban med ett dykande skott på vilket Dime står lite väl långt ut. Det döms återigen underligt nog hörna på vilken Lindström kommer ren till höger i andravågen men Dime kommer ut och gör en kanonparad. AIK har så långt haft spelet klart men Helsingborg de tre bästa chanserna - oroväckande.
Gnaget tappar nu lite i rörlighet och gör några enkla misstag men kommer igen och efter en frispark till vänster någon meter in på offensiv planhalva händer det: Casserly slår den mot högerhörnet där Andreas Andersson tar emot, snurrar upp två spelare snett inåt bakåt och levererar ett inlägg med vänstern rakt mot pannan på en hyfsat markerad Alm, som nickskarvar in den snyggt i bortre. Första tanken efter att glädjen tagit sitt grepp är att "nu måste de göra ett mål till. Hålla 1-0 kan de ju tyvärr inte".
AIK kommer nu upp ur den lilla svackan och spelar bra när man kommer över halva planen, Åslund får en pass i mitten av Lucic och avancerar, drar en back med högern inåt och skjuter ett bra vänsterskott mindre än metern utanför högerstolpen. Senare kontrar AIK med bland andra Lucic så Ulrik Jansson tvingas ta ett kort efter en ful neddragning, AIK har dock fördel av bollen och Andreas Andersson kommer nästan igenom i straffområdet. Strax innan pausvilan hinner även Alm bli varnad.
I paus erbjuder jag min bänkgranne 100 gånger pengarna på att slutresultatet blir 1-0, men han har också sett tillräckligt mycket AIK i år för att rutinerat avböja spel. Vi sätter oss ner, efter två minuter kommer Eklund igenom i misstänkt offsideläge till höger, Dime kommer ut och styr bollen mot mitten där Hansson kan trycka in kvitteringen förbi ett par AIK-försvarare.
Skönt nog kom inte bara sången igång direkt igen på läktaren, utan även repliken på planen lät inte vänta på sig: Det tog mindre än två minuter tills AIK fick högerhörna efter ett högeranfall, Ishizaki slår den mot mitten där Luke Casserly nickskarvar snett framåt till en ohotad Åslund som från nära håll nickar den säkert placerat till höger i målet. AIK fortsätter att spela bra och i minut 54 är det nära att matchen kan dödas: Lucic bryter och slår kyligt en boll över Helsingborgs backlinje där Nilsson och JJ Jansson - som fick ett välförtjänt välkomnande av hemmapubliken - står och sover när Alm löper sig fri. Tyvärr blir Alm för ivrig och skjuter på uppstuds klart utanför. Den enda som var riktigt vaken situationen igenom (utöver Lucic) var linjemannen som inte viftade vilket för ofta setts inträffa i liknande lägen. Några minuter senare varnas Tjernström i ett läge som liknade det då Jansson varnades i första, men som kunde blivit än farligare. AIK får också en frispark som petas till Touma, denne drar ett stenhårt pressat skott som skulle ha gått som en projektil mot mål om det inte tagit i sidan på Lucic...
Mer än tio minuter utan större spel följer, det böljar lite utan att något lag presterar varken spel eller lägen. I minut 70 driver Andreas Andersson bollen i centralt läge från mittcirkeln framåt och avslutar med ett bra skott från mindre än 20 meter, ett skott som Sven A boxar till inkast(!). Två minuter senare svarar samme man för matchens soloprestaion; han snurrar upp två killar på högerkanten, driver inåt, driver vidare framåt och så fort någon motståndare kommer i närheten väntar han kallt och länge för att peta förbi dem. Han tar sig hela vägen till straffområdet och har folk med sig men går rätt fram där två rödblå kastar sig framför honom och får iväg bollen. Vissa åskådare har här sett händer och allt möjligt och alla ropade på straff, själv såg jag inte situationen. AA själv uppfattade heller inte vad som hände mer än att det kom en massa folk. Hade han kommit igenom hade vi kunnat radera ut Maradonas mål från VM 1996 från videoteken.
I minut 77 komer Kalle Kula in, men det är det sista att glädja sig åt i matchen. AA går upp på topp. Nu har HIF mer boll och spelar med högre press. 4-5-1 har blivit mer 4-3-3 och AIK slår ifrån sig alltmer. Till slut händer det; Frisk - som överraskande varit på väg mot att göra en bra match (förutom att han inte tillåter något när han inte dömer internationellt) - blåser straff!!! Jankulovski kommer ut lite konstigt och får svårt att få iväg bollen, men lyckas till slut rensa varpå det blåses för straff. Det hände mycket på lite tid och det var svårt att hänga med men det kom som en blixt från klar himmel. Eklund sätter den säkert och årets AIK behöver uppenbart ledning med två mål för att kunna vinna. AIK kämpar desperat för ett segermål, men många trötta hjärnor och ben missar för mycket. Efter slutsignalen utbryter visselkonsert mot Frisk och inte mot ett AIK som gjort en bra insats mot ett Helsingborg som såg slitet ut på vissa håll. Helsingborg ser ändå ut att ha ett grundspel att falla tillbaka på när spelet inte flyter medan det känns som att AIK måste ha högt tempo och bollinnehav för att ha kontroll. Skottstatistiken var helt jämn, HIF hade fler hörnor och AIK marginellt mer boll.
