Utvärdering och nästa steg för den sportsliga strategin!

Vi kan nog alla vara överens om att Hammarbys herrlag har stått för en mycket bra säsong 2024, och att den andraplats som laget nådde var något som inte många trodde på under våren, då stabiliteten i spelet inte alls fanns där. I denna artikel kommer jag att försöka att utvärdera hur långt klubben har nått när det gäller den sportliga strategin, och även gå in på vad klubbens kommande steg bör vara.

Att Hammarby har haft en strategi för hur man skall närma sig de ekonomiska giganterna Malmö är inget nytt. Det hade klubben redan när Jesper Jansson var sportchef, även om den såg lite annorlunda ut än den som Adrian Von Hejne presenterade under våren. Jag tänkte att vi skulle börja med att titta på likheter och skillnader mellan den truppstrategi som Jesper Jansson tog fram, tillsammans med Ola Larsson, och den nya truppstrategi som Adrian Von Hejne presenterade under våra 2024.

Givetvis fanns även "Micke" Hjelmberg med, men jag har valt att fokusera på de som tog fram och införde strategierna.

JESPER JANSSON vs ADRIAN VON HEJNE
Givetvis finns det stora likheter när det gäller de stora linjerna i de strategier som Jesper och Adrian här får stå som representanter för. Att utveckla både egna spelare, via HTFF, och värva från den afrikanska kontinenten är två av dessa avgörande likheter.

Jesper (och förstås även Micke Hjelmberg) krattade manegen för Adrian när det gäller dessa två grundpelare och det vi ser nu är hur klubben säljer både egenutvecklade spelare och afrikanska spelare för allt större pengar. Men det finns också ett par ganska stora skillnader mellan hur Hammarby agerade under Jesper och hur vi agerar under Adrian när vi skall rekrytera nya spelare.

Där Jesper gärna värvade spelare med skadehistorik, eller spelare som faktiskt var skadade, med förklaringen att vi aldrig skulle kunna fått spelare av den kvaliteten om de var hela, ser den nya strategin helt annorlunda på just detta.

Numera är det är till och med så att det är en av grunderna i Hammarbys val av nya spelare att spelaren i fråga inte har en omfattande skadehistorik, allt för att spelaren skall orka med hård träning och kunna vara med så mycket som möjligt på både träningar och matcher. Hög kvalitet, hög tillgänglighet, kontinuitet och visst mått av ledarskap är nu honnörsord för rekryteringen av nyckelspelare i laget. Det känns rätt så sunt om ni frågar mig.

Fördelen med den nya strategin är att Hammarby därmed får ut maximalt värde för sina nyckelspelare, genom att de bidrar till lagets resultat från dag 1 i stället för att det skall behöva ta flera månaders väntan innan spelarna hittar den form som behövs för att bidra.

Många kommer säkert ihåg höjderna som spelare som Kacaniklic, Tankovic och Aron Johansson nådde, men många har nog förträngt att det tog månader av mediokra prestationer innan de hittade den form som gjorde att de kunde bidra på allvar och göra Hammarby till ett bättre lag.
Med den nya strategin slipper vi nu, förhoppningsvis, den väntan.

Sedan kan förstås olyckan vara framme, som hos Frederik Winther, som aldrig varit skadedrabbad innan, men som endast spelade knappt två matcher innan han skadade knät. Sådan otur går nästan aldrig att gardera sig emot.

En annan sak som skiljer sig markant är den snabbhet som Hammarby reagerat med när någon av våra spelare blivit sålda. När det förut kunde ta månader innan vi hittade en ersättare hade vi nu Hahn, Eriksson och Clemmensen på plats nästan omedelbart efter att Dovin, Kurtulus och Gul lämnade. Dessutom så blev det bättre i två av tre av dessa fall, vilket är stor del av poängen när man ersätter nyckelspelare med nya. Att Clemmensen behöver mer tid är kanske inte så konstigt då han mer värvades som en värdespelare än en nyckelspelare och ersatte en annan värdespelare i form av Deniz Gul.

När det gäller Gul har jag varit inne på det tidigare att jag tycker att vi sålde honom för tidigt och det är något som jag fortfarande är övertygad om, då det finns en explosion i Deniz som jag gärna sett i Hammarby. Jag förstår dock också att det är svårt att hålla spelare tillbaka när storklubbar som Porto knakar på dörren och kommer med ett bud.

Poängen är dock att allt tyder på att vi har en bättre framförhållning numera när något händer med våra spelare, oavsett om det är skador eller försäljningar. Detta borde göra så att eventuella spelartapp endast bör vara ett mindre hack i kurvan när det gäller hur laget presterar.


Vi får inte glömma allt det hårda jobbet Jesper Jansson lade ned för att ta oss dit vi är idag.

HÖJDPUNKTER MED DEN NYA STRATEGIN

Denna del av artikeln är tänkt att vara en utvärdering av hur väl Von Hejnes truppstrategi har fallit ut under 2024. Jag har valt att kalla den höjdpunkter med den nya truppstrategin, för att under 2024 lyckades klubben med i stort sett allt som man kan göra när man väljer att implementera en ny strategi, eller i alla fall när man uppdatera den befintliga. 

Jag kommer dock även att hamna lite ur fokuset på truppstrategin och även gå in på andra bitar som jag anser vara väsentliga för att saker och ting skall fungera så smärtfritt som möjligt för en klubb i snabb tillväxt. 

En ledning som inte ruckar på strategin
Det kanske allra viktigaste när man bestämmer sig för en långsiktig strategi, är att de som satt strategin inte viker av allt för mycket från den när det går lite sämre resultatmässigt. Pressen på att tillfälligt avvika från strategin kan vara enormt stor från supportrar och andra intressenter. Det handlar då ofta om värvningar av dyra kvalitetsspelare för att erhålla kortsiktiga vinster i form av fler poäng på kort tid.

Här vill jag ge Adrian Von Hejne, ”Micke” Hjelmberg och den övriga sportsliga organisationen runt Hammarbys herrlag en stor eloge då det varit väldigt lätt att ta den vägen i våras, när spelet såg allt annat än bra ut. I stället valde de att lita på strategin och processen runt denna fullt ut. Och som talesättet säger – Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.

Rätt tränare och ledare
När man skall lägga grunden till en relativt ny strategi så är det förstås väldigt viktigt att ha en tränare på plats som är införstådd med hur den fungerar och vilka konsekvenser den kan komma att ha på den trupp som tränaren har till sitt förfogande. Kim Hellberg och David Sellini har, tillsammans, varit skeppets trygga kaptener och sett till att jobba enormt hårt med de spelare som de har haft till sitt förfogande.

Då skall vi också vara medvetna om att spelare Kim och David tänkt sig som nyckelspelare i sitt spel plötsligt har lämnat truppen med kort varsel. Jag tänker då främst på spelare som Natahaniel Adjei, August Mikkelsen, Loret Sadiku och Edwin Kurtulus, men även på Oliver Dovin och Deniz Gul.

För mig är det självklart att ge Kim och David fem plus för det som de har uträttat under säsongen, där deras energi och övertygelse aldrig har avtagit, och det oavsett om det har gått bra eller dåligt. Givetvis har Kim och David även haft några andra ledare som har hjälpt dem på vägen, där de har varit noga med att delegera olika områden till dessa. Som så ofta förut handlar framgång om att många personer samverkar och drar åt samma håll, samtidigt som det är okej att utmana med nya idéer utan att riskera att få sparken.

Europa nästa
Det går att prata strategier så att man bli blå i ansiktet, men ingen av dessa är något värda om de inte ger sportliga resultat. Att det är enklare att nå resultat på lång sikt, med en ny strategi, än att göra det på kort sikt är något av en självklarhet.

Därför är det ett fantastiskt resultat att första säsongen nå en andraplats i allsvenskan och därmed vara klara för kvalspel i Europa 2025.
Kvalet till ECL är redan klart, men det kan också bli EL om Malmö skulle vinna svenska cupen, en inte helt osannolikt scenario med tanke på Malmös ekonomiska överlägsenhet gentemot övriga svenska lag.

Utvecklingen av värdespelare
Nyckelspelare i all ära, men det är i kategorin värdespelare som Hammarby har lyckats allra bäst, och då tänker jag inte bara på de spelare vi har sålt till andra klubbar. I stället tänker jag på den utveckling och värdeökning som våra unga spelare har haft under säsongen.

Innan säsongen startade var vi få som trodde att spelare som Hampus Skoglund, Markus Karlsson, Fredrik Hammar, Pavle Vagic, Ibrahim Breeze Fofana och Montader Madjed skulle få den utveckling som de nu har fått, där de har gått från att vara oprövade kort till färdiga allsvenska spelare. Och då har jag inte ens nämnt Bazoumana Touré, denna stjärna som Hammarby nu, med stor sannolikhet, kommer att sälja vidare för en rekordsumma under vinterfönstret.

Den enda unga spelare som Kim och David misslyckats med, när det gäller att få den utväxlingen som de andra är Divine Teah, men ibland så måste man inse att det är dags att skiljas om det visar sig att det inte fungerar. Speciellt om man erbjuds många miljoner för att göra det. För mig personligen högg det till lite extra i hjärtat när Divine lämnade då han, precis som Gul, inte hann lämna ett tillräckligt stort avtryck i Hammarby innan han lämnade.

Det är dock så den moderna fotbollen fungerar och fungerar det inte så måste man lämna plats för någon ny.

Tänkta nyckelspelare till äkta nyckelspelare
Nästa sak som är mycket glädjande för Hammarby är att flera spelare som klubben tidigare räknar som nyckelspelare nu verkligen har blivit det i enlighet med strategins definition av dessa.

För att påminna er så skall en nyckelspelare i Hammarby vara en spelare som håller toppklass jämfört med de bästa spelarna i de andra topplagen.
När säsongen började var vi nog alla överens om att Nahir Besara var en äkta nyckelspelare, men det var svårt att se några andra som var bland de bästa på sin position i allsvenskan.

Nu står vi här med äkta nyckelspelare som Besara, Tekie, Pinas, Eriksson, Hahn och Vagic, där samtliga har stått för prestationer som nu gör att fler och fler ser dem som bland de bästa på sin position i allsvenskan. Vi har även Oscar Johansson Schellas, som blivit bättre och bättre under säsongen, där min förhoppning är att han tar ytterligare ett steg kommande säsong och blir en äkta nyckelspelare även han.

Framtidsspelare som tränar med Hammarbys A-lag
Under säsongen har vi sett många framtidspelare som tränat, och i vissa fall även fått speltid, med Hammarby under året. Jag tänker då främst på spelare som Adrian Lahdo, Gent Elezay, Raymond Dwomoh, men även på diverse afrikanska spelare som varit på besök på Årsta.

Vi som besökt många träningar under säsongen har också fått se flera internmatcher, där man matchat A-laget mot HTFF i spel elva mot elva, något som bör vara väldigt utvecklande för de yngre spelarna då tempot blir betydligt högre än vad de är vana vid.

Jag är övertygad om att detta är en av sakerna som fått HTFF att lyfta sig rejält i serien under hösten och är även övertygad om att vi kommer att få se en ännu bättre utveckling över tid på våra yngre spelare.

Afrikaspåret levererar
Jesper Jansson och ”Micke” Hjelmberg gjorde ett hästjobb när de fick Hammarby att etablera sig på den afrikanska spelarmarknaden, ett jobb som Hjelmberg har fortsatt med under sin tid som sportchef. Tidigare har afrikaspåret levererat spelare som Aidoo, Odilon och Aziz, för att nämna tre lyckade försäljningar, och utdelningen ser inte ut att bli sämre över tid, snarare tvärtom.

Under året har vi sålt Adjei och Teah, och fått väldigt bra betalt, och nu är det snart dags att säga adjö till den nya publikfavoriten, den ständigt leende Bazoumana ”Bazou” Touré. Bazou har sannerligen lämnat ett avtryck hos oss Hammarbysupportrar med sin snabbhet och direkta spelstil. Ibland känns det som att han flyter fram över gräset. Så fort går det. Det glädjande med Bazou är att han snabbt förstod att det inte bara går att spela offensivt utan också alltid gör sitt jobb defensivt.

En sak är säker och det är att han blir svår att ersätta.


Den ständigt leende Bazoumana "Bazou" Touré, en spelare som är lätt att älska.

Hammarby statistiska framfart
Vid det här laget tror jag inte någon har missat de 17 KPI:er (Key Performance Indicators), eller 17 PI (Performance Indicators) som Adrian Von Hejne känns som lite pappa till i Hammarby. Enligt Von Hejne så har vårt herrlag blivit statistiskt bättre på hela sexton av dessa sjutton PI:er, vilket visar på att laget gör de saker som är viktiga för att vinna fotbollsmatcher alla bättre, i alla fall rent statistiskt.

Det som är mest glädjande, förutom utvecklingen förstås, är att Hammarby äntligen har börjat fokusera på ett mer datadrivet sätt för att både följa utvecklingen och för att bli duktigare på att ”scouta” marknaden efter spelare som har rätt egenskaper för att passa in i Hammarbys strategi, oavsett om det innebär unga framtid- och värdespelare eller nyckelspelare.

Tillsammans med ”Micke” Hjelmberg tränade scoutöga så känns detta som en mycket bra kombination, en kombination som jag är övertygad kommer att göra Hammarby ännu starkare över tid.

HTFF blir spel- och resultatmässigt allt bättre
Det blev en fjärdeplats för HTFF i division 1 Norra. Det går att sammanfatta säsongen med att laget fick en bra start, för att sedan ha en längre svacka och slutligen mycket glädjande avsluta på ett suveränt sätt (sex segrar och tre oavgjorda i de sista nio matcherna). Det kanske allra roligast med avslutningen var att man då spelade med en yngre startelva än under resten av säsongen och ändå lyckades bättre. Det, mina damer och herrar, ger hopp om framtiden.

Det är tydligt att Hammarby fortsätter att suga upp kvalitativa unga spelare till HTFF, spelare som sedan får chansen att träna med och mot A-laget, samtidigt som de får spela seniormatcher med HTFF, för att sedan lyftas upp och förhoppningsvis få speltid i A-laget.

Hammarby är nu en etablerad säljande klubb
Här kanske det uppfattas som att jag tjatar, men faktum är att det endast är sju år sedan vi gjorde vår första stora försäljning, sedan Linus Hallenius 2010, när vi sålde Joseph Aidoo till belgiska Genk för runt 12 miljoner kronor. Sedan dess har vi fått se många spelare lämna för en allt högre försäljningspeng, och då pratar vi allt från afrikanska spelare, värvade spelare till egenutvecklade spelare.

Alla miljoner som nu har rullat in kan nu göra att klubben kan investera i saker som behövs för att möjliggöra nästa steg i utvecklingen, som bättre träningsfaciliteter och en större stabilitet när det gäller det egna ekonomiska kapitalet. Glöm inte att det var så sent som förra våren som klubben hade likviditetsproblem, problem som i och med de senaste försäljningarna är som bortblåsta.

Givetvis kommer pengarna även att användas för att stärka spelartruppen, speciellt eftersom vi nu även skall spela i Europa 2025. Till skillnad från exempelvis 2022 så lär vi inte chansa på att ta in svindyra nyckelspelare som Veton Berisha. Visst, nyckelspelare skall få kosta, men då skall det vara säkert att det är en nyckelspelare med stor sannolikhet att lyckas, som Samuel Gustafson, Gustav Ludwigson eller Darijan Bojanic.

Hammarby är återigen folkets klubb
Jag var nog inte ensam om att inte känna igen ”mitt Hammarby” under Marti Cifuentes ledning. Marti var en tränare som ville ha kontroll på alla parametrar och som inte ville visa omvärlden vad man tränade på under träningarna. Därför var merparten av träningarna på Årsta stängda och för att göra det ännu värre så stängdes även träningar nere i Estepona för supportrar som åkt ned dit för att stötta Hammarby under träningslägret. Katastrof!

Det kändes tråkigt och konstigt att inte kunna ta den där lunchen, som jag så ofta brukade göra, köpa med mig mat och åka och titta när Hammarby tränade på Årsta. Livskvalitet i det lilla.

Det är glädjande att detta nu har vänt, med intåget av Adrian Von Hejne, Kim Hellberg och David Sellini är Hammarby återigen den klubben jag älskar, där öppenhet är en av grundpelarna för klubbens existens. Som Adrian Von Hejne så fint myntade på ett möte innan säsongsstart så är Hammarby VÅR klubb och vilken rätt har man då att förvägra oss att se det som vi äger.

FRAMTIDA STEG I HAMMARBYS UTVECKLING
Efter att grundligt gått igenom utvecklingen av den nya sportsliga truppstrategin, samt parametrar runt denna, under 2024, är det dags att fokusera på hur jag nu tycker att Hammarby skall agera för att ta nästa steg. 

Hålla fast vid det afrikanska spåret
Det är ett par afrikanska spelare på ingång. I december, när han fyller 18, skriver Kabore Elohim med all sannolikhet på ett kontrakt med Hammarby. Kabore är en spelare som hålls mycket högt i Ivorianska klubben ASEC och startar vecka efter vecka i deras A-lag. Kabore är en renodlad anfallare och spelar oftast som nia.

Vi har även en annan stor talang, från Liberia, på ingång under våren i form av Saah Moses Jr. Moses Jr är en stor mittfältstalang som säkert kommer att träna med Hammarby under våren för att skriva på ett kontrakt under nästa sommar, när han fyller 18 år.  

Det är förstås också mycket viktigt att ”Micke Hjelmberg” blir kvar i klubben då han har kontakter nere i Afrika som är upparbetade under en mycket lång tid.

Värva ännu bättre nyckelspelare
En grundtanke i den sportsliga strategin är att ha 6–8 nyckelspelare i truppen, spelare som skall vara garanten för både kontinuitet och ett allt stabilare, och med tiden bättre och bättre spel, vilket till slut också ger bättre och bättre resultat. Ju bättre nyckelspelare, desto bättre resultat helt enkelt.
Som jag  tidigare så låg vi ganska risigt till på nyckelspelarfronten när säsongen startade, men fler och fler av spelarna har under säsongen utvecklats till, vad jag kallar, äkta nyckelspelare, spelare som når upp till de kvalifikationer som strategin specificerar.

Vi har i nuläget, enligt min åsikt, sex äkta nyckelspelare och dessa är:

• Nahir Besara
• Warner Hahn
• Pavle Vagic
• Victor Eriksson
• Shaquille Pinas
• Tesfaldet Tekie

0 kommentarer

Göran Öberg2024-12-07 16:47:47