Krönika: De tre vise männen, Judas och Träbenet
En fredagskrönika som går i julens tema. Varför vill Martin Klette så gärna sälja Kevin till Djurgården? Finns det något gott i att kalla sina egna spelare för träben?
Har för mig jag satt på Olympias östra läktare och hade precis bevittnat ett helt jävla omöjligt, men underbart spänstligt upphopp av Farnerud, den yngre, där kapten ”Jay-Jay” hade lika stark dragningskraft till Helsingborgsmarken som Magnus Stenbock har på Stortorgets kullersten. Alexander skallade in 1-0 till BoIS och klacken, den oöverröstade, den väldiga och den bästa klacken skanderade: Han kostar 100 miljoner – Han kostar 100 miljoner – Han kostar 100 miljooooooooner. Tja BoIS fick en hel del slantar efter en värvningskarusell som fick en att spy för en slant man dit och en slant man åt Marseille och ett tag var man så långt ner i diket att man tuggade dy och sket knäck. Min mage klarar inte Liseberg eller Bakken (karusellerna på Liseberg och ”di gröne” på Bakken) och jag hoppades att det skulle vara färdigåkt för min del. Men: I helgen var det så dags igen: Kevin Amuneke till grodätarnas arma land för ca 30 miljoner! Djurgårdens skambud på dryga 5 miljoner känns ynkligt och direkt oförskämt, OM man tittar på summorna. Vad som egentligen gäller och är sant är en helt annan sak. Detta är ”svälta svin” på högre nivå än när man betalar påtvingade C-kändisar att sitta i TV för att spela poker eller de misslyckade aporna som håller på med lyckochanser och annan skit i de kommersiella kanalerna där arbetslösa, förståndshandikappade, fejkade sjukpensionärer luras in i speldjävlarnas nät. Detta är på en helt annan nivå: Vi pratar ju faktiskt om FOTBOLLSÖVERGÅNGAR.
Visst är det en sak att ha en agent, men Kevin har två och de verkar inte veta vem som har rätten att ”sälja” honom eller? Klette, My name is Martin Klette, lär vara riktigt het på julgröten och letar förtvivlat efter mandeln. Media får samtal i parti och minut och Sportbladets ”tipstelefon” lär pingla flera gånger om dygnet och bloggmaster himself, Robert Laul, hänger på och åker karusellen med spunnet socker över hela trynet och vägrar bli ett svält svin i spelet. Vi som följer övergångarna, ryktena och spekulationerna i Silly Season tar skydd under julgranen som antingen nerdrogade eller highspeedade femåringar och får leka med kulorna tills klappen får tafsas på. Frågan är bara: Varför vill Klenetten så gärna se Kevin i Djurgården? Finns det kanske någon trevlig julklapp/julbonus att få om Kevin lirar i Blåränderna nästa år?
Har man tur så säljs Kevins fotbollstjänster för 30 miljoner, har man inte det så får man fortsätta fingra på kulorna. Kort sagt: Det är inte vi som bestämmer eller vet vad tomten har i säcken, men det vet inte journalisterna heller. Just nu kan vi bara som Clark W Grisvold i ”Ett päron till farsa firar jul”, hoppas på ett julmirakel och att det föds en ”ny” Alexander, Pontus, Kevin, Sandqvist, Olsson, Torvaldsson eller ännu hellre: En ny Sonny Johansson!
Krubban (IP som verkligen behöver upprustas) står klar, åsnorna (journalisterna) är redo att bära fram vår Messias, Josef och Maria (vi supportrar) vill ha en ny kelgris att gulla med och de tre vise männen (klubbledning, agenter och annat löst folk) är där med sina löften, gåvor och lögner. Vill bara Gud så föds snart ett gossebarn som är kommen till denna jord för att först charma alla med en vidunderlig teknik och visa vilja för att få in bollen så han får mål-kåt-slag. Sedan när alla vet vem denna pojke är pumpas han full av konstgjort självförtroende och en arrogans av sällan skådat slag. Agenterna tar över allt som rör det verbala och ekonomiska och pojken själv vill inte spela fotboll i den förening som hjälp fram honom. Och vips: Vi har en Judas! Är det verkligen så det kommer att bli? Förlåt min skenande fantasi, men visst känns detta igen? Just nu i denna ”farmors-lilla-kråka” är jag så åksjuk att jag vill lägga mig i fosterställningen under en gran och bara invänta ”påska”. Då vet vi vad som har hänt!
Om vi nu ändå är inne och ”klener” bland knäcken och sillen så kan man bara konstatera att jultomten kom tidigt till L-a i år. Om vi bortser ifrån det att det blev en pinsam, kostsam och smärtsam degradering i strumpan och istället koncentrerar oss på den ekonomiskt goda julklappen sänd från Holland så kan vi vara en aning nöjda. Försäljningen av Jonas Olsson bör ha tryggat BoIS fortsatta satsning. Min gissning är att BoIS har ungefär lika mycket pengar på banken nu som man hade för ett år sedan. Förlusten av Olsson är/var tung och kanske hade han ensam kunnat rädda BoIS kvar i allsvenskan med sitt hjärta för klubben och inställning. När det såg som värst ut begav sig BoIS ut på värsta julklappsracet och köpte allt som gick att få tag på. Den shoppingturen har alla gånger betalts med Olssonpengarna och nu måste man fråga sig: Var det värt det? Låt oss hoppas det i alla fall. Spelarna som köptes in kan bli riktigt viktiga i Superettan och Valentino Lai kan bli nästa storspelare i randigt!
Innan man låter sig insmörjas i brunkål och diverse sillsorter så måste jag fråga mig frågan hur man som supporter kan sjunka så lågt som vissa gör på BoISares forum? Att kalla egna spelare för öknamn typ ”träbenet” är bland det sämsta/lägsta man kan göra. Kan det vara så att man själv sitter med spån innanför pannbenet och med ett kranie av maskäten bark? Vissa får nog själv klä ut sig till tomtar i år och köpa sina egna klappar. Varför? Gissa!
Annars då? Jo ta inte första bästa gran och spetsa glöggen rikligt så kan ni hålla jul sedan!
