Division 1 Södra: Lund landade fint som nykomling
Det är senhöst 2012. På Klostergårdens IP sitter 1 888 åskådare och ser Lunds BK kvala mot SuperEttan. Men redan i första mötet tar motståndaren IFK Värnamo kommandot och vinner med 2-0. Salif Camara-Jönsson gör mål för LBK i returen, men 2-2 räcker inte efter 0-2 hemma. Lund stannar i Division 1 Södra - för att få ett ekonomiskt helvete över sig 2013. Två år senare kommer man sist i serien och degraderas. Men efter två år i Division 2, var klubben tillbaka i SöderEttan inför 2018.
Lunds BK hör till en framgångsrik region - Skåne - men har själva inte spelat elitfotboll sedan jumboplatsen i Division 1 Södra 1994. Därefter har klubben huserat i tredje- eller fjärdedivisionen. 2016 kom bottennoteringen, en sjundeplats i Division 2 Södra Götaland. Klubben hade tidigare hållt sig inom top-3 skiktet varje år på den nivån. Så sett är LBK också en typisk tredjedivisionsklubb - antingen på plats, eller i toppstrid för att ta sig dit.
Men 2012 kom man alltså tvåa i Division 1 Södra bakom ÖIS, med Camara-Jönsson i laget. Sägas skall att man efter ett sämre år, där ekonomin rasade ihop faktiskt var tillbaka i toppstrid 2014. Man noterade en fin tredjeplats bakom Utsikten och ÖIS. Men det verkade som om kalkylerna 2012 och 2014 rimligtvis byggde på att LBK också skulle flyttas upp till SuperEttan. Utan djupare insikt i dessa turer minns man att det var tongångarna kring Lunds BK under denna tid. Man hade satsat hårt, lite för hårt uppenbarligen. Och det är ju alltid trist när en klubb går in i väggen på det sättet. Det verkade inte som om man hade en hållbar B-plan.
När LBK inte lyckades ta sig till SuperEttan efter toppstriden 2014, blev till slut fallet hårt år 2015. Degradering till Division 2, en jumboplacering, och det går att finna uttalanden från den turbulenta tiden i LBK:
Olof Lundh skrev i en krönika från september 2014: "När jag åter var på Klostergårdens IP för ett par år sedan och såg LBK slå Trollhättan så var känslan att det var samma 300 personer som hängde runt planen som när jag såg klubben kvala på 1980-talet".
300 personer på en Division 1-match är en relativt svag siffra, för en stad av Lunds kaliber. Samtidigt finns det naturliga orsaker. I Lund är det handboll som gäller, och man har i modern tid haft Lugi HF (inne på 51:a säsongen i högstadivisionen) samt H43 (som nådde 34 säsonger på högsta nivå innan en konkurs satte stopp för fortsatta framgångsår) som två sportsliga drakar i staden. H43 fick börja om i handbollens Division 3, men det är mycket möjligt att den klubben ändå intressemässigt tävlar med LBK. Därtill gick även Torns IF upp till Division 1 Södra under hösten 2017 - så LBK är inte ensamma lundensare i serien.
Lunds BK tog en fin sjundeplats i SöderEttan efter två års slit i Div.2.
Men - man är i alla fall tillbaka, och vad finns då att säga om den gångna säsongen som nykomling?
Premiären blev inte direkt någon höjdare, utan gav en besk eftersmak. Derbymatch på hemmaplan mot Torns IF och förlust med 1-2. Dock gav de påföljande bortamatcherna mot Kristianstad FC och Skövde AIK en fullgod utdelning i form av sex poäng, och så var man igång. Som nykomlingar gällde det ju att bevisa för sig själva att man kunde ta för sig i Division 1 Södra, och två raka segrar var en tydlig indikation på att LBK hade något att tillföra serien.
Enligt Stefan Jansson som tränade LBK den gångna säsongen höll man tyst utåt med målsättningen, men den var i alla fall att hamna på övre halvan. Med klar marginal infriade man också den målsättningen. LBK placerade sig på sjundeplatsen, fem poäng före IK Oddevold på niondeplatsen. Dock skall sägas att man gick starkt under sommaren, varför det inte var något snack om saken egentligen. Man landade tryggt och bidrog till en serie där nykomlingarna gick starkt. Endast Grebbestads IF fick återvända till Division 2, men det först efter ett getingbo och relativt många inspelade poäng.
-Det pratas mer fotboll helt klart kommenterar Jansson situationen som nu uppstått i Lund, att två klubbar befinner sig i tredjedivisionen och löste nykomlingsåret snyggt. Och kanske behöver LBK en rival i den egna staden med tanke på att det knappast finns någon rivalitet att tala om gentemot lag som Helsingborg, Landskrona och Malmö FF. För även om Lundensare engagerat sig i sådana möten (LBK mötte MFF i Svenska Cupen i höstas t.ex.), så bryr sig knappast storlagens supportrar sig om de matcherna. Man har helt enkelt inte mötts i seriespelet i modern tid, med undantag för 2015 när LBK och BoIS möttes i SöderEttan. Nu kommer man mötas igen, men intressemässigt är LBK inte lika nära BoIS som sportsligt, även om varje möte givetvis är till LBK:s fördel.
I september spelade LBK 2-2 borta mot serieledande Mjällby, och det är den match Jansson är mest nöjd med, tillsammans med cupmatchen mot Malmö FF, som stod 0-0 fram till 56:e minuten. MFF:s andra mål kom på övertid - 0-2, vilket innebär att LBK hade chansen till en kvittering väldigt länge. Cupen kan onekligen ge ett adrenalintillskott för klubbar från lägre divisioner. När Landskrona slog ut Malmö FF år 2016 beskrevs det som att "glädjen kom tillbaka till Landskrona" och liknande citat efteråt. Året därpå tog sig BoIS tillbaka till SuperEttan, vilket viktorian mot MFF kan ha bidragit lite till.
När en klubb tar steget upp en division och gör det bra ligger det inte sällan vissa spelarprestationer bakom, och Jansson vill framhålla Geronimo Balint, André Strandberg samt Jesper Möller. De tre har hållt fanan högt för LBK under 2018, och är i högsta grad bidragande till varför man hamnade långt ovanför det getingbo som uppstod i botten av tabellen, där flera klubbar var involverad i den sista omgångens pärs.
Stefan Jansson anser att spelande lag och bra organisation är signifikativt för Division 1 Södra. Och 2018 fanns det inga slagpåsar därtill. Även om handbollen går först i staden, så bedömer han att det finns plats för framtida fotbollsframgångar. Det återstår sedan att se hur länge till LBK-fansen får vänta på en comeback i elitfotbollen. Nu har man i alla fall klarat av comebacken i tredjedivisionen galant. Dock lär man knappast vara nöjda förrän man tagit tillbaka tätpositionen i staden från Torns IF, vilket bådar för ett spännande 2019.
