Friday I'm in Love - Skriv på påg!
Himmelrikets Calle Warfvinge agerar idag syokonsulent till Erdal Rakip. Stanna hos oss påg!
För mig är en av de roligaste aspekterna med att följa ett fotbollslag att se hur unga spelare från våra led utvecklas och blir bättre och bättre. Det är också en av anledningarna att jag tycker att det är roligt att försöka få en känsla för våra ungdomsspelare. Att se resan där en valpig, fjunig tonåring utvecklas till en bärande spelare i vårt lag är tillfredställande och glädjande på ett sätt som bara en titel för laget kan mäta sig med.
En av de som jag följt under de senaste åren är Erdal Rakip. Jag förälskade mig i hans riviga stil, löpstyrka och teknik redan under 2013 och för mig har det hela tiden varit tydligt att han har haft en jämn och tämligen brant utvecklinskurva uppåt. Det har därför varit närmast otroligt att se hur en ung, mångsidig och egen spelare fått ta emot så mycket digitala bannor som Erdal Rakip gjort under 2017. Jag förstår det helt enkelt inte. Visst, han har haft en del plattare insatser och det är klart att han är inte lika jämn och stabil som sina äldre kollegor Lewicki och Christiansen. Men sällan har jag sett någon ta emot så mycket ovett i förhållande till (i vart fall min) upplevelse av hans prestation.
Förvisso kan det ligga lite grand i det som sägs. Han har ibland en tendens att spela svårt och att dribbla i lägen i sista tredjedelen när han kanske skulle ha passat. Men att hans tillkortakommanden tillhör just den kategorin är också precis det som i mina ögon talar för honom. Att slipa bort ett och annat felbeslut är otroligt mycket lättare än att lära sig att slå sin gubbe (en Rakipsk paradgren), att skaffa sig en naturlig löpstyrka eller en naturlig vinnarskalle. Min bestämda känsla är dessutom att han blir bättre och bättre på detta för varje månad som gå.
Hans kontrakt håller nu på att löpa ut och jag skulle bli mycket ledsen om inte Erdal stannade. Mot bakgrund av den strategi vi verkar ha försökt implementera under det senaste fönstret (nämligen att värva in spelare i tjugoårsåldern med utvecklingspotential) kan jag heller inte förstå logiken om vi inte skulle göra vårt yttersta för att behålla honom. Han mångsidig, han hanterar både innermittfältet och yttermittfältet, har figurerat i en släpande forwardsroll och jag vågar äta upp mitt årskort på att han inte hade gjort bort sig som högerback heller. Kort sagt en utmärkt truppspelare med en potentiellt sett mycket hög högstanivå.
Dessutom har jag oerhört svårt att förstå vad han skulle tjäna på att lämna. Till nästa år kommer med stor sannolikhet två spelare som konkurrerar med honom om startplatser (Berget och Lewicki) lämna, vilket med stor sannolikhet skulle göra att han får spela om han bara är tillräckligt bra. Att han som bosmanspelare skulle få en lika säker och stabil plats i en trupp på samma nivå som Malmö FF låter för mig som en utopi, även om jag kan tänka mig att Hasan Cetinkaya möjligen tänker annorlunda. Klart, det finns säkert ställen i världen där han kan få mer stålar än här, men du måste spela och vara trygg för att bli bättre Erdal!
Som kajmak på cevapcicin är han dessutom en representant för det invandrande Malmö. Jag begär sannerligen inte att klubbledningen skall ta hänsyn till den typen av aspekter, men för mig är det en av MFF:s viktigaste uppgifter att knyta samman, skapa gemensamma referensramar och därigenom förena en i många avseenden splittrat stad.
Så Erdal. Ta ditt förnuft till fånga och stanna hos oss. Det hade vilken klok syokonsulent som helst rått dig till.
Dagens låt...
...är Stay With Me med Angus & Julia Stone. Vilken - om man tolkar den något mer platoniskt än vad den ursprungliga avsikten är - ringar in vad jag känner för unge herr Rakip.
