Camp Kebab dag 6 (forts.)
Patrik Johansson håller i träningen idag. Prahl går omkring mellan de olika grupperna och ser fundersam ut. Det är skönt med Patrik Johansson; han vågar ta plats. Är inte bara en konbärare. Har egna idéer. Jag kan inte fatta hur IFK Malmö kunde släppa honom. Men i och för sig: allt som är dåligt för di gule är bra för oss.
Andra gruppen börjar med kvadraten i högt tempo. Sen blir det försvarsövningar med Hasse, Daniel, Olof och Patrik. Det handlar om undanrensning vid straffområdet: alla bollar ska skickas iväg upp i banan och samtidigt ut på kanten. Patrik ser så jävla kraftfull ut i samtliga övningar! I varenda situation! Och som han pushar alla lagkamrater: "Kom Hasse! Bra!". Hela tiden. Full stöttning. De motståndarfans som har babblat om att Patrik Andersson sprider missämja har aldrig bevittnat en MFF-träning.
Dagens Daniel Andersson-vinnarskalle-casualty: en gul kon. Som fick se sig helt och hållet söndertrampad när Daniel missade en undannickning.
Den sista försvarsövningen är mest intressant. Där är målvakterna och Mats Svensson också inblandade. Det handlar om inlägg i ytan mellan backlinjen och målvakten. Vem som ska ta vilka bollar. Kommunikationen mellan försvarare och målvakt. Återigen: Patrik är fenomenal. Varje övning blir som ett riktigt tävlingspass. Han pratar och manar på som vore det match. Intensiteten är imponerande. De andra dras med.
Mot slutet går vi tre också upp och sätter oss på terrassen. Daniel avlossar ett skott. Den far upp mot oss. Jag gör en imponerande målvaktsräddning. Men det enda Prahl skriker är: "Akta den skogstokige grannen!".
I bussen på väg till träningen frågar jag Yngvesson om han passade på att se Harley Davidson & The Marlboro Man på turkisk teve igår kväll. Dubbad, självfallet. Han missade den. Sen pratar vi Mickey Rourkes uppgång och fall. Yngvesson tror att det var boxningen som gjorde honom sämre: "Han blev punchig efter ett tag".
Alf sitter med några papper i handen. Yngvesson undrar om det är dagens övningar. Sen startar världens diskussion om gamla övningar som Prahl kört som inte varit lyckade. Yngvesson och Skoog kommer ihåg en för två år sedan. Tom tycker att det borde vara preskriberat. Yngvesson: "En elefant glömmer aldrig". Alf ser ut att göra en liten anteckning i sina papper. "Strök du en av övningarna nu, eller?", undrar Yngvesson. Alla skrattar. Under den här intensiva diskussionen så påpekar Yngvesson att de inte kan ha för svåra övningar, de är ju bara fotbollsspelare. Och det vet man ju hur dumma sådana är. "Lyssnar på Dire Straits", säger han och ger mig en finurlig blick. Men Prahl kontrar: "Vi har höga tankar om er". Tom avslutar debatten med att det inte är övningarnas svårighetsgrad som är det viktigaste: "Bara ni är glada; då blir det många poäng".
Efter träningen kommer vår turkiske fixare, han som Prahl kallar Terry, fram med ett par fotbollsskor och ber att få dem signerade av Patrik Andersson. Patrik är den ende i laget som fått skriva autografer här på hotellet. Såväl tyska, turkiska och svenska turister har varit framme med penna och papper.
Igår utspelade sig följande lilla scen: min skogstokige granne gick fram till Daniel Sliper och frågade honom om hans 21 tums Kendo TV fortfarande fungerade. Sliper såg ut som om han sett ett spöke. Efter lite förklarande så förstod han att det var min skogstokige granne som sålde den till MFF för två år sedan, och att min skogstokige granne redan då mycket nogsamt noterade vilken spelare det var som skulle ha teven. Sliper har för övrigt lite problem med lungorna. Och läkarvetenskapen vet inte vad det är som felar honom. Han skulle till exempel ha hoppat in i matchen mot Stabaek innan Turkiet-resan, men det gick inte på grund av lungproblemet. Det retar honom. "Man måste ta chanserna när de kommer". Efter hemkomst ska han iväg på nya tester.
Rawez Lawan håller på Inter. Sliper tycker att det är ett skitlag. Jag frågar honom vilket som är hans lag. "Roma", svarar han. "Apropå skitlag, då, eller?", kontrar jag. Han ler och får sista ordet: "I med- och motgång, du vet".
Mattisson är orolig för hur matchresultatet togs emot därhemma. "Vad tyckte folk om att vi bara fick kryss mot Assyriska?", undrar han. Jag har inga svar att ge honom, men tror att folk nog förstår att det har varit tung träning och att man inte i första hand gick efter ett resultat. Men samtidigt så vill nog många att MFF ska vinna alla matcher de ställer upp i. "Ja, och det har dom ju rätt i", instämmer Hasse.
Idag på frukosten visade jag Hanna Ljungberg var man hämtar kaffe och te.
Ikväll är det inkilning för de nya grabbarna. Där är vi inte välkomna. Men enligt flera av spelarna är det inga AIK-fasoner, utan mest trams och flams. Imorgon väntar sovmorgon, utcheckning och sen hemfärd. Idag på eftermiddagen gjorde jag en lång intervju med Afonso; den skriver jag ut under kvällen och skickar innan vi lämnar hotellet. Imorgon ska jag dessutom försöka få en pratstund med Tom Prahl. En intervju som jag i sådant fall skriver ut under måndagen. Nästa gång vi hörs är det på svensk mark. Jag tackar för förtroendet att få resa hit med MFF-truppen. Det har varit underbara dagar. Vi ska vara stolta som håller på den finaste klubben i världen. MFF-vänner, wherever you are: stay blue!