Snullet spekulerar
Snullet analyserar årets premiärmatch i Danernas rike...
Matchanalys
Byket-Blåvitt 1-2. Det räcker så.
Arenatjöt
Man blev duktigt avundsjuk på Malmöiternas faciliteter när man vandrade mot matchen i söndags. En tät arena med retrokänsla och med vacker och genomtänkt arkitektur. Synd bara att det endast spelas damfotboll på elitnivå där, Malmö IP såg kanonfin ut.
Malmö stadion däremot var minst sagt pinsam. Efter att tidigare bara ha besökt bortasektionen på Malmö stadion, tog jag för givet att bajamajamisären inte var lika utpräglad på övriga sektioner. Malmö stadion är en miniatyrvariant av Ullevi som aldrig riktigt byggdes färdigt till 1958 års VM. Sedan dess kan det omöjligt ha gjorts en enda investering på den arena som nog får ses som den fulaste byggnaden i en i övrigt vacker stad. Ur publiksynpunkt känns det som om de två heliga kossorna tipsextra och VM-58, är det sämsta som hänt svensk fotboll någonsin.
Matchen
Resultatet blev en lika stor besvikelse som spelet. Jag hade tippat 5-2 och propagandalir. Sedan skadades Ijeh, så vi hade åtminstone något att skylla på. Det har inte Malmö. Skånska matchrapportörer har velat få det att framstå som om det var vårt fel att det blev en grisig kämpamatch. Visst är skillnaden mot ifjol markant, men jag kan inte ta det gnället från skånehåll. Tom Prahl har spelat mysArne- fotboll sedan Trelleborgstiden med alla sina lag. Och då skiter jag i om dom kallar det 3-5-2, 5-3-2 eller 4-4-2.
Även om Afonsos fepplerier vid hörnflaggan ger illusionen av något annat eller att Blåvitts tränare är från Norge, så går det inte att bortse från vad man såg på planen. Ett kämpastarkt Blåvitt som förde spelet aningen mer än det kämpastarka MFF. Bjärred har rätt när han säger att det var vår tur att vinna den här gången.
Individuella prestationer
Av de ljusblå samt blåvita supertriosuccésuperanfall som prydde omslagen på de dagliga sportblaskornas införbilagor, såg man inte mycket. Ijeh, Skoog och Rosenberg var ju inte med i matchen och Afonso var ju vänsterytter. Selakovic gjorde ett Långåsmål och svarade för en i övrigt Långåsaktig insats med hårt slit och mycket stressande på motståndarbackar. Afonso hade ett fint frisparksmål och gjorde några raider från offensiva hörnflaggan i riktning mot mittcirkeln.
Den enda som presterade normalt spelmässigt var Mourad som var tung att möta i söndags. För tung kanske, eftersom han likt Zlatan, Jan Koller och några andra stora och starka forwards i princip kan bli slagna i nacken med en spikklubba utan att få frispark, medan det räcker med en antydan av närkamp mot en bollförande back för att få frispark emot sig.
Malmö stadions gräsmatta var i söndags inte speciellt förlåtande och då är det ingen skräll att kantspel och passningsspel blev lidande. Ej heller någon skräll att respektive lags bollvinnande mittfältare och mittbackar firade stora triumfer. Daniel A är underskattad och överglänstes på mitten bara av Seb, som bara måste tas ut i nästa allnordiska vinterturné av Lars-Roland.
Atmosfären
24 000 Nils Poppekloner ställde sig upp och sjöng sin hymn. Sjöng är väl fel ordval. Dom snarare mumlade med i texten likt puckeyspelare i elitserien, till en olidligt pretentiös text till tonerna av Jonas Gardells Marc- dedicerade schlager "Jag skall aldrig sluta älska dig". Vän av nervös läggning, var det första gången på hela helgen som jag önskade att matchen skulle sätta igång.
Inmarschsången diggade jag dock starkt. Men då brukar å andra sidan 70-talsromantiska dansbandslåtar om fotboll och blåvita lag alltid falla mig i smaken. Det kändes nästan som hemmamatch och på sektion N bjöds lokalpubliken igen med Schytts "Heja Blåvitt". Olof Perssons måljingel om var han skall sova, missade jag dock då jag var fullt upptagen med att kritisera Bengans sätt att ställa upp en mur. Men är den något sånär lik originalet, kan den möjligtvis hamna under epitetet "kingig".
Elitsupportrar
En liggande kille på marken får flera batongslag i ansiktet av en blåvit "grabb". Ett gäng himmelsblå konfirmander får en sten inkastad genom bussrutan från sina "egna" och träffar en i ansiktet och på centralstationen letar en flock ljusblå "grabbar" box och i brist på annat finner dom för gott att jaga skiten ur 2 st 12-åriga blåvittsupportrar. Härligt att det finns killar som är på tårna och står upp för sitt lags färger...
Om rosa armband betyder älska fotboll, vad betyder gula vantar?
Mvh
Snullet
