Högmässa på Olympia
Han har satt många generationer HIF:ares hjärtan i brand, men ikväll blir Álvaro Santos sista predikan på Olympia.
Alla som var tillräckligt gamla för att minnas matchen på Giuseppe Meazza kan närmast mytiskt referera till hur HIF:s ende anfallare uppehöll hela Inters backlinje på egen hand. Jag hade dagen innan den där returmatchen själv fyllt tio år men jag inbillar mig fortfarande ha ett mycket starkt minne av hur 20-åringen från Belo Horizonte ständigt ställde till bekymmer för den nyblivne europa- och sedan tidigare världsmästaren Laurent Blanc i Interförsvaret.
Kort därpå, i säsongens sista hemmamatch, besökte jag Olympia för första gången. Örgryte, med Johan Elmander och Marcus Allbäck på topp, kom på besök men det skulle bli Di röes kväll. Ännu en gång var det den unge brassen som ledde frontlinjen. Måhända är det jag som fjorton år senare minns tillbaka på denna matchen med ett magiskt skimmer men å andra sidan är det kanske just därför Álvaro Márcio Santos är så obarmhärtigt omtyckt. Álvaro hade och har ett skimmer runtomkring sig, ett skimmer beståendes av å ena sidan artisteri och å andra sidan genuin lojalitet.
En bitterljuv historia
HIF slog tillsist tillbaka ÖIS med 4-1. Efter att Joso Matovac gjort 1-0 och Allbäck kvitterat innan pausvilan kom HIF ut till andra med siktet på stora silvret, och så blev det. Álvaro gjorde det förlösande 2-1-målet, innan Rade Prica och Hasse Eklund ökade på till 3-1 och 4-1. Álvaro hann också med att bränna en straff, men även en bränd Álvaro-straff är en bra slagen straff. Álvaro hade lurat ned Dick Last till vänster och la bollen till höger, men avslutet smet försmädligt utanför stolpen.
2001 blev ett mellanår med en femteplats, men inför 2002 trodde många helsingborgare på guld igen. Senaste säsongens guldmakare Sören Cratz hade anställts och HIF spelade ut toppkonkurrenten Djurgården på en plan i Forsby under försäsongen. Siffrorna skrevs till 3-0 efter två mål av Rade Prica och ett av Marcus Ekenberg. Det stod dock klart vem som var den starkast lysande stjärnan. Trots att Álvaro inte spelade var han där, en svinkall lördag i mars, och det var många som ville skaka hans hand, få hans autograf, eller dela ut en kram. Álvaro behandlas som en Gud. Han fick också bilen inrullad nära plan så att hans käresta, som då fann klimatet i Sverige alldeles för kallt, skulle kunna vara med utan att behöva stiga ur bilen.
Det blev som bekant inget guld det året, som istället spelades hem i stor stil av försäsongsmotståndaren Djurgården. Vi fick istället se bland annat en 6-2-förlust i premiären mot Bois, ett ärevarv från Cratz på Söderstadion som blev hans fall, och Peter Swärdh introducerad till elitfotbollen. Laget slutade tillsist på en fjärdeplats. Efter två år i Sverige och svensk fotboll var det många som så trodde att 2003 skulle bli Álvaros, Guds, stora genombrottsår. Det blev inte så heller. I premiärmatchen, ännu en gång mot Örgryte, hade Álvaro briljerat framför Inters scouter och gjort två mål när landsmannen Valter Tomasz Jr. brutalt tacklade sönder Santos knä. Skadad gick Álvaro sedermera till FCK. Som vi alla vet gjorde han det för att HIF behövde pengarna. Ett ovärdigt slut ur många anseenden.
Skadeproblem och SM-guld
Åren ute i Europa blev ömsom vin, ömsom vatten, där Álvaros skadeproblem successivt ökade. När han sedermera återvände till Sverige hade HIF fortfarande för dålig ekonomi för att få tillbaka Santos, som valde Göteborg och ÖIS när lockropen från Sundets Pärla uteblev. I 2011 slöts dock cirkeln. Álvaro kom hem och fick samma säsong vara med och vinna sitt första SM-guld. Det ovärdiga slutet visade sig vara en cliffhanger. I säsongens avslutande match på Olympia, då guldet redan var bärgat, sköt han HIF:s enda mål i 1-1-matchen mot AIK. Álvaros första mål på Olympia sedan återkomsten. Han var även en bidragande faktor till cupsegern samma säsong, med mål i både semifinalen mot Örebro och finalen mot Kalmar.
Under säsongerna 2012 och 2013 har Álvaro, trots många glåpord om att han skulle vara både för gammal och för tung, fortsatt leverera. Sju mål 2012 följdes upp av elva mål och fyra assist 2013. Ett bra facit med tanke på hur oregelbundet Álvaro har fått spela, något som berott såväl på skador som på tränarförtroende. Santos har haft sina skadeproblem sedan han kom hem igen, men personligen har jag stundtals känt att vi inte utnyttjat Álvaro tillräckligt när han väl varit frisk.
2014 har varit ett turbulent HIF-år, och Álvaro har inte spelat en större roll på planen. Det har blivit fjorton matcher, några från start, de flesta som inhoppare, noll mål men tre assist. Direktskarven till Mattias Lindströms 1-1-mål mot Gefle sitter fortfarande fast på näthinnan. Trots att trollkarlen från Belo Horizonte bara blixtrat stundtals till i år har det däremot säkert varit viktigt och hjälpande med Álvaros karaktär och personlighet i omklädningsrummet när det blåst som hårdast från alla möjliga håll. Det är också främst därför han skall tackas ikväll, när HIF tar emot Kalmar hemma på Olympia.
En sista dans
Álvaro är den oegoistiska artisten, den lojale dribblern som råkade hamna i Helsingborg och tog till sig laget, arenan och staden som om den vore hans egen. Nu är den hans, men ikväll gör Gud sitt sista framträdande i kyrkan, åtminstone som spelare. 34 år ung får Álvaro nämligen inte förlängt kontrakt, och därför väljer brassen att lägga skorna på hyllan. Härnäst ska Álvaro istället fokusera på ungdomarna. Under säsongen som gått har Álvaro varit ansvarig för projektet Fri Fotboll, en form av spontanfotboll som arrangerats runtomkring i Nordvästra Skåne. Utöver detta har Gud även startat en akademi i Brasilien. Den har han döpt till Helsingborg Brazil, och självklart spelar man i rött och blått. Initativ som visar på den medmänsklighet och passion för fotbollen i stort och HIF i synnerhet som Álvaro besitter.
Ikväll beger vi oss till Olympia för att hylla Álvaro en sista gång, men inte främst för alla hans mål eller överstegsfinter som han bjudit oss på, utan för hans karaktär och vad han symboliserar. För att Álvaro är en av oss, en rödblå själ med hjärtat i Helsingborg.
Källor: Transfermarkt.de, E-Zines arkiv, HIF:s arkiv, Helsingborgs Dagblad.
***
Läs även:
Álvaros sista show (Helsingborgs Dagblad)
Álvaro valde väg som sexåring (Helsingborgs Dagblad)
Hans namn är Álvaro Márcio Santos (Kärnan)
