Lundblad: Statiskt, trögt, handlingsförlamat
Gustav Lundblad kommenterar HIF:s förlust i Halmstad.
Snabbt konstaterande: Det är kris i Helsingborg. Man är en poang från kvalplats.
Snabb analys: Bortsett från ett klassmål signerat Jere Uronen och Mattias Lindström fanns det knappt någonting alls positivt att skriva hem om idag. Det var sommarväder men en nattsvart eftermiddag där HIF mot ett offensivt skickligare lag än Halmstad kunnat förlora med fyra-fem mål. Ingenting fungerade. Varken framat, där passningsspelet saknade kreativitet, tempo och precision. Eller bakåt där det saknades koncentration, disciplin och - man vann inte dueller.
Roar Hansen försökte få igang kvitteringsjakten genom att kasta in Anton Kinnander och Elias Andersson från den tunna bänk som han just nu har att tillgå. Ynglingarna gjorde godkanda inhopp, stod bägge för några bra prestationer, men omgivningen var fortsatt statisk, trög, till synes handlingsförlamad. Vi vet att de här spelarna kan så mycket bättre. Att passningsspelet inte SKA se ut så har.
Och det vet spelarna också. Frustrationen var tydlig pa HIF:arna, matchen igenom. Peter Larsson drog på sig frisparkar och Elias Andersson snackade till sig ett kort. En ojamn Ardian Gashi såg bottenlost irriterad ut efter att han slagit bort en boll och en bortmarkerad David Accam slog ut med armarna efter ett helt misslyckat Mattias Lindström-inlagg.
Varför fungerar det så här dåligt just nu? HIF har förlorat tre av tre bortamatcher och seriens målfarligaste lag i förra årets allsvenska har på de här tre matcherna gjort ett mål. I andra halvlek idag skapade man två halvchanser och hade utöver det - ingenting.
Frågan är omöjlig att svara på utifrån, men klart är att någonting är fel i det har HIF-laget. Om det beror på upploppen, dödsmisshandeln och den avbrutna matchen i Helsingborg for tre veckor sen vet jag inte, men det ligger nära till hands att en stor del av förklaringen ligger i det som hande den fruktansvärda helgen. Spelet fram till Djurgårdsanhangarnas planinvasion såg, såväl i den matchen som i mars månads cupspel, helt OK ut. Stabiliteten verkade vara tillbaka efter den urusla höstsasongen. Och medan förlustinsatsen i Borås i veckan var helt OK defensivt, så var dagens HIF slarvigt och ihåligt bakåt - såväl från målvakt som från backlinje och mittfält.
- Man blir lite trött när det är sakar som vi pratar om och så gör de på det viset, kommenterar en tydligt bekymrad Roar Hansen den svaga försvarsinsatsen vid Halmstads 2-1 i C More direkt efter matchen.
Om exakt en vecka gästar Mjällby Olympia. Då handlar det om ett allsvenskt bottenmöte. HIF har en vecka på sig nu att smälta den har veckans bägge förluster och visa upp en bättre version av sig själva i den matchen. Och viktigast nu är att inte bry sig om när undertecknad och andra mediatyckare pratar om tabellposition och annat - det handlar helt enkelt om att fokusera på Mjällby och att göra en bra prestation mot det laget, som också inlett serien svagt (notera hur jag skriver om klyschan "en match i taget"...).
- Det saknas folk vid bollen och folk som vill springa och ha bollen, summerar Hansen i TV - och beskriver med det händelseförloppet på Örjans vall på ett bra satt.
Och där någonstans måste HIF påborja arbetet i veckan. För idag var bristerna inte taktiska. Det handlade om psykologi och inställning. Om förmågan att få ut det egna kunnandet i matchsituation. Sju dagar kvar till avspark.
