Spelarbetygen säsongen 2001 – del tre
Anfallarna synas i den tredje och sista delen.
Vi djurgårdare kan se tillbaka på den mest lyckade fotbollssäsongen sedan guldåret 1966. Blåränderna charmade hela Fotbolls-Sverige med en härlig, attraktiv gladfotboll och var en hårsmån från att ta oskulden av den i Lennart Johanssons namn nyinstiftade SM-pokalen. Att Djurgården anno 2001 var mycket bra fotbollslag är odiskutabelt. Men hur bra var egentligen de enskilda spelarnas insatser? Sektion F ger här sin syn på saken. Skalan vi använt oss av är den klassiska från ett till fem.
1 – underkänt
2 – godkänt
3 – bra
4 – mycket bra
5 – lysande
Sist ut är anfallarna. Notera att betygen avser respektive spelares prestation på planen – inte hur väl vederbörande motsvarat de förväntningar han hade på sina axlar inför säsongen. Siffran inom parentes efter betyget anger halvtidsbetyget.
7. Abgar Barsom (vf)
Betyg: 3 (4)
S.M: 24, 2 mål + 4 assist
Årets nykomling i svensk fotboll, och på Stadion kallad Djurgårdens Maradona, visade stundtals denna säsong att han kan bli att räkna med i framtiden. Vårsäsongen var stundtals lysande från ”Abbes” sida. Läckra dragningar, oväntade skott och listiga passningar fanns på repertoaren. Tyvärr passerades gränsen för vad som är tillåtet att göra ensam med bollen under en match. Det finns ingen vits att dribbla samma back fyra gånger när passningen ändå bara hamnar hos den egna vänsterbacken. Lagkompisarna blev drabbade, och rytmen i spelet försvann för många gånger när han hade bollen. En frisk fläkt och en enormt duktig fotbollsspelare är hur som helst, och om bollen levereras i tid nästa säsong står sig halvtidsfyran hela säsongen ut.
8. Christer Mattiasson (c, hf)
Betyg: 1 (2)
S.M: 8 (5), 2 mål + 2 assist
När Christer Mattiasson anlände till Djurgården började laget att vinna. Det var nog så viktigt. För honom själv var det spelmässigt inte lika roligt. Målskyttet uteblev, och envisa skador förföljde honom under hösten. Det fanns stunder där Christer Mattiasson visade sin målfarlighet, och om Åkeby/Lukic utnyttjar hans kapacitet på rätt sätt kommer resultaten så småningom. Då skall han inte placeras som högerforward. I så fall kan Stefan Rehn placeras på vänsterbacken. Vi räknar dock med att Mattiasson börjar producera redan på Stadshagen … Som center.
9. Stefan Bärlin (hf)
Betyg: 3 (2)
S.M: 17 (5), 6 mål + 4 assist
Vindsnabbe Stefan Bärlin var Djurgårdens bäste spelare i början av säsongen – då laget haltade betänkligt. När de övriga spelarnas formkurvor sedan lyfte uppåt, gick ”Bärras” i motsatt riktning. I motgång håller Bärlin knappt allsvensk klass. Huvudet hänger konstant, inläggen hamnar på Valhallavägen (i medgång hamnar de på löparbanorna) och målchanserna sumpas bort i form av snedsparkar. Den våldsamma snabbheten finns emellertid alltid där, vilket gör att det inte krävs så mycket mer för att han ska vara ett vasst anfallsvapen. Årets säsong förrycktes av en bisarr hög frekvens av skador och sjukdomar. I slutet av säsongen visade han sig dock från sin allra bästa genom att göra tre mål på de avslutande två matcherna. Med inläggsträning kan en skadefri Bärlin – till skillnad från ”Porslin” – överträffa sin fantastiska allsvenska säsong i Västerås –97.
11. Johan Wallinder (c, hf)
Betyg: 1 (1)
S.M: 10 (9), 3 mål + 0 assist
Ibland hjälper det inte att bara kämpa. Det krävs även kunskap och självförtroende. Johan Wallinder saknade det mesta i år, och kom aldrig till sin rätt i Djurgården. Varför kan man fråga sig? Det finns säkert många faktorer som spelar in i hans misslyckande. Hur som helst var Johan Wallinder långt ifrån godkänd, och ettan känns inte speciellt svårmotiverad.
14. Jones Kusi-Asare (c)
Betyg: 3 (3)
S.M: 14 (8) 7 mål + 4 assist
”Gruskungen” lyckades till slut på gräs. Med sina sju allsvenska fullträffar vann han Djurgårdens interna skytteliga och visade stundtals upp en mycket hög potential. Som alla vet har han för länge sedan packat väskorna och åkt till Österrike för spel i Graz. Ett märkligt val med tanke på att han äntligen etablerat sig i det svenska samhället, socialt och fotbollsmässigt. Att i det läget bryta upp och flytta till ett nytt land med en annan mentalitet och syn på fotboll för lite extra pengar känns kortsiktigt. Fjolårets främsta bollmottagare kan utvecklas ytterligare hade varit bra att kunna tillgå även kommande säsong. Jones flytt är dock långt ifrån en katastrof. Han har exempelvis mycket att lära vad gäller taktik – kan förmodligen inte offsideregeln – och är extremt slö. Trean känns solid.
19. Joel Riddez (vf)
Betyg: - (-)
S.M: (2), 0 mål + 0 assist
15 spelade minuter gör honom ganska svårbedömd.
21. Louay Chanko (vf, hf)
Betyg: 2 (2)
S.M: 8 (12), 5 mål + 2 assist
Årets utropstecken i Djurgården. Att Lolo Chanko gjorde fem mål under sin debutsäsong i Allsvenskan är fenomenalt. I alla fall sett till våra förväntningar. Fortfarande finns det mycket att jobba på, och han kan förbättra en hel del. Troligtvis så får han stå i skuggan av sin vapenbroder Abgar Barsom ytterliggare ett år, men räkna med att Lolo Chanko kan utvecklas till en bra allsvensk fotbollsspelare det närmaste året. Hur som helst kan vi konstatera att det gäller att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det var i alla fall Lolo Chanko ett flertal gånger förra året.
Snittbetyg för anfallarna: 2,17 (2,33 i halvtid)
Snittbetyg för hela spelartruppen: 2,84 ( 3,00 i halvtid*)
* Richard Henriksson och Babis Stefanidis som tillkommit i denna summering sänker snittbetyget för truppen som helhet.
