Tvångsnedflytta oss, Hockeyförbundet!
I går strandade förhandlingarna mellan Hammarby Hockey och Arenabolaget. Därmed har Söderklubben - 20 dagar före premiären - ingen hemmaarena för träning och matcher. Snart återstår det väl bara för Hockeyförbundet att tvångsnedflytta Hammarby, inte på grund av ekonomi utan på grund av att staden inte kan erbjuda en hemmaarena med rimliga ekonomiska villkor.
I går strandade arenaförhandlingarna mellan Hammarby Hockey och Arenabolaget. Hammarby Hockey kan helt enkelt inte skriva under det existerande avtalsförslaget utan att hela klubbens existens äventyras. Både Hammarby Hockey och supporterklubben Bamsingarna har flera gånger påtalat hur djupt orättvisa förutsättningarna är mellan Stockholmsklubbarna och klubbarna i övriga landet.
Nu står vi inför fullbordat faktum: det återstår mindre än tre veckor till hemmapremiären mot AIK, men vi har ingen hemmaarena att spela matchen i. I mitten på nästa vecka stängs Hammarbys omklädningsrum på Hovet och därefter har klubben heller ingen möjlighet att bedriva isträning under den viktiga slutspurten inför den viktiga premiärmatchen. Någon som helst möjlighet till vare sig kort- eller långsiktig planering finns inte för närvarande. Försäljning av årskort och lösbiljetter skall vi inte tala om – vem vill köpa biljetter till matcher som ingen vet var (eller ens om) de kommer att spelas?
Att spela på Hovet är i dagsläget uteslutet för Hammarbys del, och förutsättningarna för att i sista stund nå en överenskommelse med Arenabolaget är minimala. Det är egentligen inte Arenabolagets fel – de måste ju ta ut marknadsmässiga priser – utan politikernas. De har skapat en situation där det mer eller mindre är ekonomiskt omöjligt att bedriva seniorishockey på allsvensk nivå i Stockholm.
Vad har då Hammarby Hockey för alternativ? Tja, egentligen inga alls. Det finns inga andra arenor i närheten som uppfyller allsvenska standardkrav. Varken Björkängshallen eller Stora Mossen har möjlighet att ta emot laget. Blankt nej, har svaren varit därifrån. Det enda någorlunda realistiska alternativet är i dag att spela i Södertälje. Men mot detta talar mängder av skäl, t.ex. att sponsorsavtal måste omförhandlas och att det sannerligen inte blir lättare att locka folk till klubbens matcher. I praktiken är arenafrågan för Hammarbys del att liknas vid ett enda stort Moment 22. På sin officiella hemsida sammanfattar Hammarby Hockey problemet på ett utmärkt sätt:
Hammarby har nu skickats runt bland politiker, förvaltningar och Arenabolagets ledning och ingen ser det som sin uppgift att lösa situationen för oss. Faktum kvarstår – vi har endast en arena att välja på, ett omöjligt avtalsförslag att välja på och ingen som vill ta ansvar för våra usla arenavillkor. Vi är beredda att ta de begränsade intäktsmöjligheterna som Hovet innebär för oss men inte beredda att betala mer än vad den närmaste klubben i allsvenskan efter oss betalar. Vi tycker inte det är ett orimligt krav men problemet är att vi inte har någon att förhandla med.
Bamsingarna står helt bakom Hammarby Hockey och vi anser att klubben gör rätt som driver saken till sin spets. Det gäller klubbens överlevnad, och det vore tjänstefel av klubbens företrädare att skriva på ett avtal som man vet leder till klubbens undergång.
Ingen kan beskylla Bajen för att ställa orimliga krav. Allt vi begär är villkor som åtminstone någorlunda tål en jämförelse med det allsvenska lag som har de allra sämsta ekonomiska arenaförutsättningarna vid sidan om Hammarby (och AIK).
I annat fall ser vi ingen annan lösning än att Hockeyförbundet får tvångsnedflytta oss. Inte för att vi har misskött vår ekonomi eller dras med ekonomiska underskott, utan för att vår egen stad inte kan erbjuda rimliga arenavillkor åt sitt mest klassiska ishockeylag. Hellre en ände med förskräckelse än en förskräckelse utan ände.
