SvenskaFans.com presenterar: Hammarby
Hammarby har under flera års tid genomfört en kostsam satsning mot elitserien med AEG:s finansiella stöd i ryggen. Nu har föreningen inte längre det stödet, och därför har klubben tvingats anpassa kostymen – både sportsligt och organisationsmässigt – för den nya verkligheten. Även målsättningen har anpassats: nu gäller det för Hammarby att överleva på allsvensk nivå.
Mellan augusti 2001 och början på 2005 kunde Hammarby satsa mycket hårt för att nå elitserien tack vare AEG:s finansiella stöd. Redan i slutet på fjolårssäsongen stod det dock klart för alla initierade att det skulle sluta regna manna från himlen: Hammarby och AEG skulle gå skilda vägar. För Bajens del har det inneburit att man tvingats till ordentliga besparingar. Lagets kansli har flyttats från de ståtliga lokalerna vid Heliosvägen till betydligt mindre fashionabla utrymmen vid Zinkensdamm. Antalet anställda på kansliet har skurits ned. Budgeten för spelarlönerna har i princip halverats. För första gången på flera år kommer Söderklubben därför inte att använda ”heltidsproffs”, utan samtliga spelare kommer att arbeta halvtid vid sidan om hockeyn. Omställningen till en tillvaro ”post AEG” har präglat Hammarby på alla plan. Men trots detta ekonomiska stålbad återstår många orosmoln – främst rörande arenafrågan – innan Söderbamsingarna definitivt kan sägas ha passerat ekluten.
Fjolårssäsongen blev ett stort misslyckande för Hammarbys del. Trots att laget förfogade över ett antal namnkunniga spelare, och trots att truppen under NHL-lockouten förstärktes med Jamal Mayers (S:t Louis) och Taylor Pyatt (Buffalo) gjorde laget en genomgående mycket slätstruken säsong. Med nöd och näppe tog man sig till superallsvenskan, och väl där gick det mesta snett. För första gången sedan 1998 missade Bajen play off.
Givet förutsättningarna var detta Hammarbys värsta bakslag sedan John Peterson-satsningen 1995/96. Precis som efter den säsongen har laget genomgått stora förändringar. Bernhard Kaminiski sparkades, trots att han hade ett år kvar på kontraktet. Hans efterträdare som sportchef blir Jan-Åke Tiensuu – samme man som för nio år sedan fick rensa upp efter John Peterson. Precis som den gången får Tiensuu mer eller mindre börja om från början. Backarna Stefan Björk och Daniel Holmström och lagkaptenen Henrik Nilsson har slutat. Pyatt och Mayers har – förstås – återvänt till NHL. Ragnar Karlsson finns numera i Luleå, Johan Molin har gått till italienska HC Fassa och målvakten Christopher Heino-Lindbergh har gått till Färjestad. Tre spelare – Johan Ejdepalm, Johan Hägglund och Mattias Nilsson – har flyttat till Småland, den förstnämnde till Växjö, de andra till Oskarshamn. Listan över spelarförluster kunde göras ännu längre.
Hammarby har tvingats sätta ned foten, och ställa om kursen. Stor vikt kommer att läggas vid ungdomssatsningen, den s.k. Zinken Factory, och tanken är att göra Hammarby till Sveriges mest attraktiva ungdomsförening. På lång sikt hoppas man förstås att detta skall komma klubbens A-lag till nytta, men det lär ta några år.
Hammarby kommer i år att tränas av Jan-Åke Tiensuu, men för de taktiska träningarna omedelbart före match kommer coachparet Arto Blomsten och Tomas ”Mini” Berg att svara. Arto Blomsten var assisterande tränare åt Bernhard Kaminski ifjol, men fick alltså till skillnad från denne fortsätta i föreningen. Vid sin sida har han fått Tomas ”Mini” Berg, som under slutet på 80- och början på 90-talet var en firad stjärna i Hammarby. Inför spelet i den nya allsvenskan har denna lagledning aktivt försökt leta efter unga spelare med Hammarbyhjärtan, och det har givit en del intressanta resultat. Carl-Johan Klint, Tobias Liberg och Jimmie Kraft har återvänt från Skellefteå, Halmstad respektive Västerås. Väsbys Mikael Zettergren och Sundsvalls Dan Tryborn ingick i Bajens juniorlag i slutet av 90-talet, men först nu kommer de att debutera i A-laget. Alla dessa spelare kommer att tillhöra stöttepelarna i årets Hammarby, men de allra viktigaste nyckelspelarna är några av dem som har stannat kvar från fjolårssäsongen. Joakim Lundberg kommer att få ta ett tungt ansvar i försvarsspelet. Kämpen Linus Stensson och allroundkunnige Stefan Töyrä lär också få åtskilligt med istid. Forwardsbesättningen rymmer i övrigt många unga talanger: Liam Lindström, Christopher Lindholm och Linus Persson är några av dem. Den sistnämnde ingick i Hammarbys trupp redan ifjol, men tillbringade en stor del av säsongen utlånad till AIK. Väsbys Stefan Markl har producerat mängder av mål och poäng på division ett-nivå, men det är naturligtvis ingen garanti för att spelaren upprepar bedriften i allsvenskan. På försäsongen har Markl dock visat några prov på sitt målsinne.
Annars har Hammarby inte precis övertygat på försäsongen. De som har känt sig en smula tveksam inför backbesättningen har knappast blivit lugnade, och spelet i stort har inte direkt varit glänsande. En tröst är förstås att försäsong och seriespel är vitt skilda ting. Ändå vore orättvist att ställa alltför höga krav på årets Hammarby, men hoppas gör man ju alltid som supporter. Skall man lyfta fram något positivt så är det ju att Hammarby under de senaste tio åren ofta har lyckats bättre de säsonger när man inte har proklamerat ”storsatsningar”. Under John Peterson-säsongen lyckades det hårdsatsande Hammarbylaget med välbetalda etablerade spelare inte ens att ta sig till dåtidens allsvenska. Dit tog sig däremot Jan-Åke Tiensuus juniorbetonade lag året efter, trots obefintliga ekonomiska resurser och skrattretande spelarlöner. Samma sak hände några år senare. Satsningen med Robert Nordmark, Nordin Elharfaoui, Patrik Wallenberg m.fl. blev ett fiasko, men året därpå tog sig ett ungdomligt och resurssvagt Hammarby ända till kvalserien. Mönstret kan mycket väl upprepa sig även detta år, även om det knappast lär bära ända till kvalserien. Klarar laget en placering i mittenskiktet har spelarna gjort allt vad man kan begära.
Träningsmatcher
05-08-12 Hammarby - Huddinge IK 1-5
05-08-14 Mora IK - Hammarby 4-2
05-08-17 IFK Arboga - Hammarby 6-2
05-08-24 Huddinge IK - Hammarby 5-4
05-08-31 Hammarby - IFK Arboga 0-2
05-09-03 Hammarby - Nybro Vikings 4-2
05-09-09 Hammarby - Borås HC 2-4
Det här talar för Hammarby
Hjärta för klubben
Många av spelarna, inte minst flera av nyförvärven, är genuina hammarbyare med stort hjärta för klubben.
Slår ur underläge
Förväntningarna bland fans och expertis är ganska låga, vilket innebär att man får slå ur underläge.
Ett flertal duktiga spelare
Truppen rymmer trots allt ett flertal spelare av god allsvensk klass.
Det här talar emot Hammarby
Ekonomiska problem
Hammarby har stora ekonomiska problem, främst på grund av arenasituationen.
Tunn trupp
Truppen är rent numerärt mycket tunn och därmed skadekänslig, det gäller särskilt backbesättningen.
Dåligt publikintresse
Det svaga publikintresset är ett återkommande problem av både ekonomiskt och sportslig karaktär.
Spelarprofiler 2005/2006
Lagkaptenen
Backen Joakim Lundberg blir oerhört viktig för Hammarby. På meritlistan har han hundratals elitseriematcher med Djurgården, Västerås och Malmö Redhawks, men frågan är om han inte nu står inför sin tuffaste utmaning: att hålla ihop Hammarbys – på papperet ganska tunna – försvar.
Målskytten
Jimmie Kraft har under de senaste säsongerna varit en pålitlig poänggörare och målskytt på allsvensk nivå. Han har kommit tvåa i den interna skytteligan de tre senaste säsongerna (i Hammarby 2002/03 och 2003/04 och i Västerås ifjol). Förväntningarna är höga på Kraft som nu är tillbaka på Söder efter sin ettåriga utflykt till Västerås; månne det är dags för den första skytteligasegern?
Liraren
Centern Stefan Töyrä är en underskattad spelare som har betytt mycket för Hammarby, och hans betydelse blir inte mindre i år. Töyrä är ingen renodlad lirare, men spelsinnet och passningarna håller hög klass. Valet indikerar samtidigt att Hammarby i år saknar en riktig lirare av typen Tomas ”Mini” Berg, Magnus Helander, Tim Eriksson, Fredrik Abrahamsson eller Johan Molin.
Kommentar
Detta kommer att bli ett mellanår för Hammarby. Målsättningen måste i första hand vara att undvika de tre sista platserna. Det tror jag att klubben mäktar med, men större förhoppningar än så har jag inte. Truppen är tunn och skador på några av nyckelspelarna kan få förödande konsekvenser. På målvaktssidan har Carl-Johan Klint förvisso en mycket kapabel back-up i Daniel Larsson, men backbesättningen rymmer däremot bara sex spelare, varav endast Joakim Lundberg håller riktigt hög allsvensk klass. Tobias Liberg, Anders Strandberg och Dennis Schirmer är habila spelare, men knappast några storstjärnor ens med allsvenska mått mätt. Samuel Beckstrand värvades från bottenlaget Uppsala Mighty Warriors mitt under fjolårssäsongen, och har dessförinnan mestades spelat på division ett-nivå. Talangen och ambitionen har Beckstrand onekligen, men ur ett allsvenskt perspektiv är han fortfarande ett oprövat kort. Detsamma får sägas om Brian Phinney, som ansluter till Hammarby från den amerikanska collegehockeyn. Tanken är förmodligen att dessa sex spelare skall kompletteras med två egna juniorer. Sammantaget ser detta upplägg onekligen tunt ut, och man bävar en smula inför matcherna mot Malmö och Skellefteå (även om det inte är de matcherna som årets Hammarby skall vinna). Forwardsuppställningen är litet bredare, men även här står det klart att spelare som Jimmie Kraft, Stefan Töyrä, Linus Stensson och Dan Tryborn kommer att få dra ett tungt lass.
Om Hammarby lyckas hålla sig kvar i allsvenskan kanske ett ljus i tunneln kan böra skönjas, men sannolikt väntar flera år av prövningar innan den långsiktiga ungdomssatsningen förhoppningsvis ger resultat. Det finns många eldsjälar som lägger ned ett ambitiöst arbete på olika nivåer inom klubben, vilket är en styrka. Svårigheten är att Hammarby inte styr över sitt eget öde. Klubbens framtid kommer att avgöras dels av politikernas förmåga och vilja att långsiktigt lösa arenafrågan, dels av huruvida de egna supportrarna någonsin kommer att få upp ögonen för hockeylaget. I båda fallen måste något dramatiskt snart ske annars är det svårt att känna någon framtidsoptimism.
Det återstår förstås att se om den svårflörtade Söderpubliken kommer att sluta upp, men tveklöst erbjuder den nya allsvenskan både ett intressantare serieupplägg och mer sevärda motståndarlag än tidigare säsonger. Nedflyttade Malmö Redhawks har en mycket stark trupp som säkert kommer att kunna utmana Djurgården, Mora eller Leksand i vårens kvalserie. Skellefteå har som vanligt ett starkt lag, men i deras fall är jag mer tveksam om det kommer att bära till elitserien. Omdömet blir ungefär detsamma om Kenny Jönssons Rögle. Dessa tre lag tror jag kommer att rycka loss i toppen. Min favorit till fjärdeplatsen är Bofors IK, men det är om många om budet och inom ”mittskiktet” finns många lag som på papperet håller ungefär samma klass.
Vilka lag kommer då Hammarby att ha bakom sig? Ja, Halmstad och Sundsvall har drabbats av en lång rad tunga spelarförluster, och deras trupper inger ingen skrämselhicka. Ett annat lag som jag tror går ett tungt år till mötes är Björklöven – ett lag som numera bara har namnet gemensamt med den förening som i slutet av 1980-talet tillhörde den yppersta Sverigeeliten. Detsamma får väl sägas om AIK, Björklövens övermän i 1982 års SM-final. AIK är en skugga av sitt forna jag, och frågan är om laget ens hade spelat i allsvenskan utan Mattias Norström och Georges Laraque som nu har återvänt till NHL. På papperet är AIK ett bottenlag, men Solnagänget befinner sig i en positiv spiral och de kan säkert rida på framgångsvågen från fjolårssäsongen. Till skillnad från Hammarby har AIK dessutom en mycket lojal publik, och det får väl betraktas som en öppen fråga vilket av Bajen och Gnaget som för närvarande är starkast. Båda lagen lär få kämpa i ungefär samma region av tabellen, och där någonstans tror jag att lag som Arboga, Växjö och Nybro också kommer att återfinnas.
De sportsliga förväntningarna på Hammarby är alltså blygsamma. Som framgått kommer Söderbamsingarna få strida på flera fronter under den vinter som kommer. Det gäller inte bara att vinna matcherna på isen, utan även att lyckas med arenaförhandlingar och publikmobiliseringen. Om Hammarby går i land med detta har klubben förutsättningarna att lägga en långsiktig grund, som i bästa fall med tiden ger utrymme för nya elitseriedrömmar. ”Än går det vågor på Hammarby sjö!”, brukar det heta. Nu gäller det i första hand att hålla näsan över de skvalpande vågorna. Det blir en tuff utmaning, men sådana har Hammarby klarat förut. Läget var trots allt betydligt värre både 1971 och 1998!
