Rapport från Skåneresan
De tappra Hammarbysupportrar som följde laget under helgens Skåneturné fick på plats uppleva Bamsingarnas bragdartade insats mot Rögle Bandyklubb. Hammarbyredaktionens P-J Nyberg har skrivit en reserapport.
På fredag morgon börjar vi med att hämta bilen utanför stan. Efter det plockar vi upp övriga resenärer. Först Jack efter det Magnus som stått och frusit vid Liljeholmen. Sist plockar vi upp Mattias, som bor närmast Skåne.
Stämningen är på topp i bilen från början. Musiken flödar i bakgrunden medan vi pratar om hur Bajen ska kunna ta poäng nere i de södra regionerna av Sverige. Det är ju trots allt två av seriens bättre lag som Bajen skall spela mot under helgen.
Första depåstopp med vår ”italienska” bil blir i, staden med laget som byter namn som en vanlig människa byter kläder, Nyköping. Där bunkrar vi lite färdkost, och denna gång blev vi inte fördöljda av Kling & Klang som när vi skulle till Växjö …
I stället är det några 1.90-supportrar som knappt hörbart viskar fram "hata Hammarby".
Tuffa killar...
Färden fortsätter söderut utan problem. Efter att ha tankat och fått i oss lunch rullar vi vidare och kör om spelarbussen en bit in i Skåne. Givetvis åker halsdukarna ut genom fönstret, och det hela firades med att den första maltdrycken för dagen öppnades.
När vi kommer fram till Malmö ska vi hitta också … Skånebajarnas egen Kjellis hjälper oss att hitta rätt. Han låter oss även få låna hans garageplats under helgen, stort tack! Efter att några lämnar packningen där vi ska bo under helgen möter vi upp några E-22 killar och ytterligare några Skånebajare. Danne, stort tack för att vi fick sova i din lägenhet!!
Efter att vi samlat styrkorna tar vi taxi till arenan. Det är ingen bra arena, men de har goda hamburgare och väldigt trevlig polis och vaktpersonal. Vi fick bland annat dricka vår egen öl utanför arenan, det är något för Västerås, Mora och Leksand att lära sig av!!
Sämst av allt var deras sekreteriat, de visade fel tid flera gånger.
Ibland hade Bajen gort ett mål.
Skicka upp dem på kurs hos vårt eminenta sekreteriat!
Jag håller på att förtränga matchen som ni säkert förstår, men jag måste nämna att under nästan hela andra perioden sjöng Bajenklacken "Heja heja Bajen – Hammarby är de bästa" non stop - trots att det inte gick så bra på isen!
Spelarna kom fram och tackade i periodpausen! 25 man demolerade rödhökarnas klack som var minst 200 pers! Bajen hockey rules! En Malmöpajas kom fram till oss och visade var han hade sitt hjärta när han visade sin Apa IF-tröja och tackade för hjälpen med SM-guldet i fotboll. Han blev snällt men snabbt och ordentligt avvisad från platsen av oss…
Efter matchen blev det taxi tillbaka in till stan för mera drycker av olika slag. Självklart höll vi i traditionen och drack Fernet Branca på puben! Kvällen blev lång och avslutades av någon konstig anledning på Etagé för oss Bamsingar.
Nästa dag stod Köpenhamn på programmet. Vi började dagen med pizza till lunch. Mattias hade tidigare planerat in ett möte med några kompisar så han missade Köpenhamn. Därefter fortsatte vi över bron till Danmark med några "E-22:or". Vi tog en tur längs med Ströget och hittade en pub efter ett tag. Eftersom den var lite för dyr fortsatte vi in på smågatorna och hittade en mysig liten pub där priset var betydligt lägre. Kul med klippkort på ölen, var tionde öl var gratis!
Efter ett tag började hunger göra sig påmind i våra magar, och vi tog tåget tillbaka till Nordtyskland för mat och utgång. Det var bara Magnus och hans kompis från Malmö som höll ut den natten. Jag och Linda tog en bulle hem i stället.
Vi vaknade upp med suget efter mat och hockey i magen, och letade rätt på ett café för frukost. Vi hämtade bilen hos Kjellis, där vi mötte de två som var ute på krogen kvällen innan. Stegen styrdes därefter till Harrys krog, där fotbollsbajarna satt. Vi träffade flera bekanta hockeyansikten som skulle se fotbollen. Efter många om och men dök Magnus upp så vi kunde köra vidare mot Ängelholm.
Vi blir några minuter sena till matchen och ser att vi inte är helt ensamma på vår läktare - några från Bajare i väst hade tagit sig till hockeyn denna kväll. Frågan var hur Bajen skulle spela denna kväll? I första perioden var Bajen det bättre lagen av lagen, men ändå ledde Bandyklubben med 1-0 i första pausen.
Jag skrev i min förra reserapport att deras publik imponerade på mig. Men det var då, inte nu! Det enda som var positivt med deras klack är att de har egna ramsor. Annars överröstade vår sju man starka klack deras mycket större klack många gånger.
I andra perioden gjorde Jimmie Kraft 1-1 i powerplay, och Bajenklacken exploderar och tar över i hallen. Den enda gången vi hörde deras klack var när vi sjöng "Ni bara sjunger när ni leder". Då hördes något grötigt läte från andra kortsidan.
När Jocke Ohlsson blåste Kenny Jönsson och tryckte in 1-2 blev vi först förvånade, men när chocken väl släppt skrek vi desto mer!
Tredje perioden blev en lång väntan på att slutsignalen skulle komma. Bandyklubben tryckte på ganska bra, men utan att få till något organiserat spel. Våra spelare offrar sig utan att tveka, det kan jag inte påstå att deras spelare gjorde speciellt ofta. De verkade snarare tro att det räckte med att ställa in skridskorna på isen.
Vi slits mellan hopp och förtvivlan. Vissa klarar inte att stå upp och måste sätta sig ner ibland. När slutsignalen ljuder utbryter det ett kramkalas på vår läktare. Det går inte att ta miste på vår glädje! Spelarna är minst lika glada och kommer fram och tackar för vårt stöd. Som avslutning får vi se matchens lirare, Daniel Larsson, dansa för oss innan han åker ut till omklädningsrummet.
Hemfärden blev mycket lättare med en seger i bagaget. Musiken flö dade på hög nivå och det sista av färdkosten tar slut. Vid ett depåstopp ser vi spelarbussen, och vi går fram och tackar för matchen till spelarnas glädje! Resten av hemfärden hamnade mest om vem som var tröttast i baksätet.
