Jag är så tacksam...
Hammarby Hockey går en tuff framtid till mötes, men det finns ljus i tunneln. Trots allt kan man vara tacksam över att vara just hammarbyare, skriver Nina Arnewing i en krönika.
Att Hammarby Hockey har en svår tid framför sig är ingen hemlighet. Vår största sponsor har dragit och tagit alla sköna stålar med sig. Vi har bantat ekonomin och har ett lag som inte är så framgångsrikt som vi vant oss vid de senaste säsongerna.
Vi ligger på en anonym placering både publik- och tabellmässigt, och vi har ojat oss mycket denna säsong över allt från uteblivna "säkra" vinster till snack om avstängda supportrar och annat som tagit fokus från det allt handlar om - Hammarby - och vid närmare eftertanke kan jag bara konstatera att jag är oändligt tacksam över att vara just hammarbyare trots allt.
Vad är det då vi bajare har som gör mig glad och tacksam?
Ja om vi vidgar våra vyer och ser hur andra har det borde vi skrika av avund och mura igen dörrar till höger och vänster i vår, för ishockey, usla stad. Men tacksam är man ändå för vi har nya biltullar, vars intäkter man med tacksamhet vet inte kommer att användas för att bygga nya hallar eller sponsra stadens idrott.
Tacksamhet känner jag för våra spelare som inte med ett ord gör en "Jörgen Jönsson" i tid och otid när inte supportrar och seriesystem passar dem. Här vill jag även påpeka att allt kaffe smakar så mycket bättre nu när vi har bannlyst Löfbergs lila hemma.
Tacksamhet känner jag när jag ser hur Frölundas supporterförening "Goa gubbar" är sponsrade av samma sponsorer som klubben, och därmed numera är tandlösare än mormor den veckan hon förlagt sina löständer.
Tacksam är jag över att vi kan vara 400 på Hovet och lyfta taket så att gårdarna på arenan intill måste höja ljudet i sina högtalare med förinspelade supporterramsor.
Tacksam är jag även över att Stefan Töyrä har ett huvud som håller för inflygande stenar, inkastad av en förhoppningsvis numera på en trampmina sittandes Boforsare på väg till högre höjder.
Extra tacksam är jag över att vår styrelse inte byter åsikter gällande seriesystemet lika ofta som Leksand, utan arbetar efter samma linje hur det än går för Hammarby sportsligt.
Tacksam är jag över att våra styrelsemedlemmar inte likt Almtunas verbalt attackerar småbarnsföräldrar på läkaren i besvikelse över att deras spelare skämt ut sig på isen och fått matchstraff.
Är även tacksam över att vi har spelare som inte låter Marcus Ragnarsson komma till Hovet och tro att han är kung, utan visar var skåpet ska stå.
Tacksam blir man när spelare återvänder till Hammarby efter spel i andra klubbar och nöjt konstaterar att "nu är jag hemma".
Tacksam är jag över att inte Hammarby ställde sig på knä och förnedrade sig inför politikerna och fick dem att köpa egendom för 12 miljoner kronor för att fylla på i kassan.
Tacksam är jag över de "nya unga gardet" med bajare, som numera hittar till Hovet och utgör stommen för framtiden.
Tacksam är jag över att spelarna, trots att de inte har så bra uppbackning från oss hammarbyare, ställer upp utanför isen och får oss att känna att vi finns och betyder något.
Tacksamma borde vi alla vara över Stefan Öström, som med sitt stora hjärta och fickor hjälper oss att våga tro på flera säsonger och en återhämtning för Sveriges anrikaste klubb.
Så om man summerar det hela så är det överallt bra att vara hammarbyare även om man gillar ishockey. Jag hoppas och tror att vi går en ljusnande framtid till mötes, där vi alla kan samlas runt det som är viktigast: Hammarby!
Med Hammarby in i framtiden!
