Domaren som "hjälpte" Hammarby
Säsongen 1972/73 vann Hammarby överraskande division II östra B och gick till allsvenskt kval för första gången på 5 år. På förhand var Nacka och Huddinge seriefavoriter. men det var Almtuna som blev Bajens värsta konkurrent. Hammarby vann serien med minsta möjliga marginal, men Almtunaledningen ansåg öppet att domarna hade gynnat Hammarby. Allra mest förgrymmade var de på Owe Hellberg. Benny Wiklander har träffat domaren som anklagades för att ha hjälpt Hammarby.
Den 7 februari 1973 vann Hammarby Stockholmsderbyt i division II östra B mot Traneberg med 6-4. Därmed var saken klar: Bamsingarna vann serien och fick kvala till allsvenskan för första gången sedan 1968. Framgången var oväntad, eftersom Hammarby hade haft några sportsligt sett tunga år i början av 1970-talet. Före serien trodde de flesta att Nacka SK (som spelade i allsvenskan året innan) skulle vinna serien, och som främsta utmanare räknades Huddinge.
Men det blev i stället mellan två andra lag - Hammarby och Almtuna - som kampen om den allsvenska kvalplatsen stod. Allt avgjordes alltså den 7 februari. Hammarbys seger mot "Tranan" innebar att Söderbröderna slutade på 38 poäng. Almtuna krossade Huddinge med 8-2 på Björkängens IP, men till ingen nytta. Uppsalalaget stannade på 37 poäng, trots en mycket bättre målskillnad än Hammarby.
Almtuna hade dock mycket svårt att acceptera andraplatsen. "Nu blev vi offer för en stor domartabbe", konstaterade Almtunaledaren Lennart Ohlsson när serien var färdigspelad. De menade att laget vid flera tillfällen missgynnats av domare, som enligt deras uppfattning dömde till de många Stockholmslagens fördel. Trots att det hade gått flera månader var det särskilt en match som Lennart Ohlsson hade svårt att glömma: "Hemmamatchen mot Väsby. Den skulle vi inte ha förlorat."
Den aktuella matchen spelades på Studenternas IP den 28 november 1972 (Uppsalas inomhushall i Gränby invigdes först några år senare). Almtuna tog emot Väsby samtidigt som Hammarby mötte IK Göta på Hovet. Enligt förhandstipsen borde det vara solklara segrar för de båda topplagen, men det skulle bli tuffare matcher än vad de flesta trodde. Hammarby slog Göta med 4-3 efter mycket möda och besvär (Göta ledde med 2-1 inför sista perioden).
Trots att Bajen inte imponerade räckte segern mot Göta till för att laget skulle gå upp i serieledning - att till följd av Väsbys sensationella vinst inför 590 åskådare på Studenternas. Allt började visserligen bra för Almtuna, som tidigt tog ledningen med 1-0. Men Väsby vände genom mål av Ulf Isaksson (senare stor AIK-profil) samt Kent Engdahl. Andra perioden blev mållös, och i början av tredje ökade Curt Öberg på Vsäbys ledning till 3-1. Först då vaknade Almtuna. Jan Norén och Martin Vallin reducerade och kvitterade inom loppet av 12 sekunder (!), och hemmafavoriterna tog över matchen totalt. Martin Vallin gjorde också 4-3, men målet blev bortdömt på grunder som hemmaspelarna hade svårt att förstå. Tidigare i matchen hade ytterligare ett AIS-mål underkänts, vilket spädde på irritationen. Matchen såg ut att sluta 3-3, vilket redan det var en stor besvikelse för Almtuna - men när 45 sekunder kvar kom dråpslaget: Väsbys Kent Engdahl kontrade in 4-3 till gästerna.
Engdahls mål blev ett av de mest kontroversiella inom svensk hockey den säsongen. Almtuna menade att Väsby spelade med både sex och sju man när de gjorde det avgörande målet. "Vi och publiken försökte ju göra domarna uppmärksamma på detta, men våra rop och vinkningar fick inget gensvar", sade Lennart Ohlsson efteråt. Även neutrala bedömare gav AIS rätt: "Åsyna vittnen kunde praktiskt taget ta gift på att Väsby hade för många spelare på banan", rapporterade DN. Almtunaspelarna blev förstås ursinniga över att målet godkändes, och domarna Owe Hellberg och Hans-Gunnar Johansson fick ta emot högljudda protester. Martin Vallin bestraffades med tio minuters utvisning för protest, och han var bedrövad efter matchen: "Efter en sådan här grej vill man helst sluta spela ishockey."
Publiken var lika uppretad som spelarna, och några försökte handgripligen göra upp räkningen med domarparet Hellberg och Johansson, och man tvingades kalla in polis för att skydda dem. Bengt Carlsson skrev i UNT: "Polisförstärkning till Studenternas. Låter det inte skrämmande! Hemmapubliken tappade helt tålamodet i gårdagens derby på Studenternas mellan Almtuna och Väsby. Skulle snacka ut med domarna efteråt."
Det hela ledde till en formell protest från Almtuna, som givetvis blev resultatlös. Men Uppsalalaget hade mycket svårt att smälta förlusten och det missade allsvenska kvalet. Jag bestämde mig för att kontakta domaren Owe Hellberg för att höra hur han - med drygt 33 års distans - ser på anklagelserna om att ha "hjälpt" Hammarby till 1973 års allsvenska kval.
Din/Era domarinsatser blev mycket omdiskuterade när Almtuna mötte Väsby på Studenternas i Uppsala i november 1972. Vad minns du från matchen?
- Jag vet inte om hockeyplanen hette Studenternas, men stora delar av matchen mellan Almtuna och Väsby minns jag. I stort sett var det en medioker match med kanske ca 100 personer i publik och gråmulen kväll. Om jag minns rätt var de två första perioderna mållösa. Almtuna gjorde visserligen två mål men båda blev bortdömda av Hans-Gunnar. I båda fallen spelare före puck i målgården, i ena fallet satt en Almtunaspelare på Väsbys målvakt, i andra fallet stod en spelare i målgården och stängde vägen för målvakten. I båda fallen var det andra spelare som slog in pucken. Inga protester från Almtuna, allt var solklart.
Du/Ni godkände Väsbys segermål i slutminuten, trots att Almtuna hävdade att Väsby hade sju spelare på banan i flera sekunder innan målet gjordes stämmer dom här uppgifterna ?
- I tredje periodens slutdel när en Väsbyspelare ensam hade pucken på Almtunas planhalva passade fyra Väsbyspelare på att åka till båset för att byta. De stod vid grinden och väntade på att de nya spelarna skulle komma in. Väsbys avbytarbås var i närheten av deras egen försvarszon, alltså långt ifrån där pucken befanns. Under tiden snirklade den ensamme Väsbyspelaren med alla fem Almtunaspelarna och kom ensam igenom och gjorde segermålet. Ingen av de övriga Väsbyspelarna deltog i spelet och kunde påverka sitationen. På den tiden hade vi domare instruktionen att man skulle tillåta spelare som skulle byta att vara högst tre meter från grinden när nästa fick komma in. Observera att det inte var tillåtet att hoppa över sargen, utan byten skulle ske via grinden. Som ett kuriosum kan jag nämna att ordföranden i Upplands ishockeyförbund var domargranskare och gav oss högsta betyg i sin rapport till förbundet.
Vad hände efter matchen? Stämmer det att Du/Ni fick poliseskort undan Almtunafansen?
- Ja, det stämmer. Den fåtaliga publiken blev vansinnig, vi fick hjälp av Almtunaspelare till omklädningsrummet, och någon ringde efter polis. Jag vet inte vem.
Hammarby vann serien och gick till allsvenskt kval, men Almtuna ansåg sig vara moraliska seriesegrare. Hade du någon förståelse för deras reaktion?
- Nej, jag har ingen förståelse. Almtuna hade en bra säsong, men de hade en tränare som förstörde deras spel och moral. Jag och andra hade mycket problem med honom, Han hade tidigare spelat i AIK och som sådan alltid varit jobbig.
Stämmer det att du hade regelgenomgångar och domarträningar med Hammarby samtidigt som du dömde deras huvudkonkurrenter?
- Hovet var min andra hemadress! Minst fem kvällar var jag där, antingen för träning eller domaruppdrag. Juniormatcher, seniormatcher, egen träning m.m. Regeltolkningar och
dömning i tvåmålsträningar var vi flera domare som villigt ställde upp på, vi fick ju själva träning. Det var inte bara Hammarby som jag hjälpte. Jag dömde de flesta Stockholmslag i träningsfaijter, och serier. Dock inte Djurgården eller AIK i seriespel, men ofta i träningsmatcher.
Har du några andra roliga hockeyminnen att bjuda på?
- O ja, det finns hur mycket som helst. Mycket från våra elitdomarträffar som vi årligen hade utspridda i hela landet. Oj, oj oj, på den tiden var vi 48 elitdomare i landet, mot slutet av 70-talet minskades vi ner betydligt, och om jag minns rätt var vi ca 15 när jag slutade. Men en rolig tid var mitt engagemang i Stockholms domarklubb som bestod av en huvudstyrelse samt sektioner för fotboll, bandy, ishockey och några år basket. Åren 1977 till 1980 var jag ordförande i ishockeysektionen. Vi var nog den tuffaste sektionen i domarklubben; den bestod av mig, Uffe Lindgren, Kjell Grandin, Håkan Forsberg, Jan Wiking, Michael Carlström, Danne Lindberg med flera, (bara rikskändisar). Under hela 80-talet satt jag med i huvudstyrelsen med ca 2 000 aktiva domare i de olika grenarna. År 1972 fick jag Måns Erikssons "Måsses hederspris" som betraktades som det finaste pris man kunde få som domare i landet. Kanske för att jag var den enda domare som hade flera utvisningar på hemmalag relativt bortalag i statistik. Signum för en bra domare är total opartiskhet. S.k. "hemmadomare" är det värsta jag vet, som ett antal domare fick erfara under mina alla år i domarklubben.
Om man skall tro den utpekade Hellberg finns det alltså inget fog för Almtunas hårda kritik. Hammarby nådde det allsvenska kvalet genom fair play, inget annat, men helt klart bidrog händelsen till att trissa upp rivaliteten mellan Almtuna och Hammarby (och mellan lagens fans).
Hur gick det då för Hammarby i kvalet? Nja, inget vidare. Bajen hade ett talangfullt lag med forwards som Kenneth "Kenta" Ohlsson och Hans "Strumpan" Strömberg och backar som Kai Nurmi (guldhjälte i Gnaget 1982) och Kjell Nilsson (ordförande i Hockeyförbundet för några år sedan). Men det räckte inte. Bajen slutade sist, och MoDo och Kiruna AIF gick upp i allsvenskan. I Almtuna var man förstås övertygade om att man hade gjort bättre ifrån sig än Hammarby, men missen på Studenternas i november 1972 blev för dyrbar.
