Hammarby vann rysare mot Huddinge
När Hammarby möter Huddinge är det lite av ett klassiskt möte. Det är två lag som drabbat samman åtskilliga gånger genom åren. Det brukar bli mycket folk, fartfyllt och underhållande. Så även under fredagskvällen. Det var ganska mycket folk, ett bajen som snurrade friskt och en underhållande match.
Första perioden
Bajen inleder bäst och visar att den här matchen skall vinnas till vilket pris som helst. Bajarna har ett högre tempo, är starkare i närkamperna och en hetare vilja. I närkamperna smälls det på ordentligt. De första fem minuterna av matchen ägs av Bajen. När Strandberg (?) dräller med pucken blir Stensson tvingad att ta en utvisning och detta bjuder in Huddinge i matchen. Och minuterna mitt i perioden är tämligen jämna. Dock blir det ordning på Bajen och i ett powerplay får Bäckström göra det förlösande 1-0-målet. Hans första i Bajen och det var en riktig rökare från vänsterkanten ca en meter innanför blå. Jag skulle tippa att skottet åkte iväg i cirka 20km/h och naturligtvis helt otagbart av den för dagen grymt storspelande Huddingekeepern. När nu Bajen visat vilket lag som är bäst, var det helt stringent att då göra 2-0 i ännu ett powerplay. Göransson trädde äntligen fram ur kulisserna och visade att han är en målskytt av rang. Vi har väntat, och nu tog han mod till sig att visa upp sig i målprotokollet. Vi lyfter på kepsen! Summa summarum. Bajen det bättre laget i allt. Till och med i antal krockar med egna spelare! Nog hade jag trott att Huddinge skulle kunnat stå upp bättre mot klassiska Hammarby. Men det visade sig vara fel.
Andra perioden
Ibland får man äta upp sina ord. Medan Hammarby åker omkring och testar isens hållbarhet passar Huddinge på att reducera genom ett sådant där turligt slumpmål redan efter 16 sekunder. Och Hammarby fortsätter att testa isen och visa upp årets snygga matchdräkter samt testa utvisningsbåset och dess bekvämligheter. Och Hammarby gör sitt yttersta för att se till att Huddinge ska känna att det kanske eventuellt möjligen kan försöka kriga om var segern ska hamna genom att bjuda på 2-2. Efter detta bjuder en Bajenspelare på ett 2-0-läge genom att skjuta från blå, rakt på en Huddingespelare. Men genom Huddingespelarens tafflighet så fintar han bort sig själv och pucken når aldrig mot mål. Efter detta vaknar Bajen och ökar tempot och gör ett oerhört snyggt mål, 3-2. Redan 20 sekunder senare (5.42) så jublar hela hallen och spelarna på isen för ett solklart 4-2. Dock tycker domaren (som var grymt bra!) att målet inte kan godkännas, för att Hammarby tryckt in puck, målvakt och några Huddingespelare i målet inklusive några bajare. Nåväl. I denna match kunde vi bjuda på ett bortdömt mål. Vi visste ju ändå vart segern skulle hamna. Bajen trampade vidare så till den milda grad att Liberg ser till att hamna i utvisningsbåset för lite snack med sekretariatet och lite välförtjänt vila. I boxplayet så arbetar bajen bra och inga farligheter kan noteras i vår försvarszon. När Liberg vilat klart är han naturligtvis hur pigg som helst och ivrig att vara med på isen. Han kastar sig ut på isen och trampar iväg mot anfallszon och får då en så kallad smörpass på bladet (som skulle göra en elitseriespelare grön av avund) från egen zon, och trampar in mot målvakten och sprätter upp pucken i krysset, 4-2!
Bajen dominerar sedan matchen under några minuter och gör i stort sett som de själva vill. Sedan tycker domaren (helt rätt) att Kraft gör lite för mycket som han vill. Huddinge får då spela ett tämligen mediokert powerplay som dock resulterar i ett mål 4-3. Skott från blå, som nog får betecknas som Huddinges turmål det här århundradet mot Bajen. Larsson har två spelare framför sig och ser en trevlig Hammarbyrygg och en Huddingerygg, samtidigt som han just i skottögonblicket blir tvingad att blinka på grund av svettdroppar i ögonen. Alla som har varit med om något liknande kan ju föreställa sig hur svårt det är att se en fladdrande puck komma mot mål i det läget! Nu är ju inte Bajen ett lag som börjar darra efter ännu ett reduceringsmål. Istället trampar man ifrån Huddinge i sådan grad att det resulterar i ett powerplay. Och är det något som fungerade riktigt riktigt bra i denna match var det juste powerplay. Våra domedagsprofeter på läktaren hade knappt hunnit säga: "det vore ju bättre om Bajen ledde med 5-3 än med 4-3", innan det blev just 5-3. Målet var oerhört snyggt och var av den högre skolan. Jag tror att självaste Tichonov (den legendariske sovjetiska förbundskaptenen) skulle ställt sig upp och applåderat åt målet. Målet var så elegant så det går inte att beskriva med ord. Ni som var med förstår vad jag menar. Men så mycket kan jag säga att det inkluderade 4-5 direktpassar mellan Bäckström, L.Persson och J.Persson och en upplurad målvakt på läktaren!
Resten av perioden åkte Bajen runt på en skridsko medan Huddingespelarna såg trötta ut och verkade längta till omklädningsrummet.
Tredje perioden
Bajen är ett lag med tradition. Man har vunnit åtta SM-guld och i 85 år har man spelat hockey. Förhoppningsvis kan man i alla fall sudda ut vissa traditioner. Som det här med att man match efter match inte är med på isen de första två minuterna. Men icke. Redan efter 0.39 har Huddinge helt oförklarligt lyckats få puckuslingen över mållinjen (även om det var tidigare i andra perioden). Ingen förstod hur det hade gått till, förutom att det hade slarvats i egen zon och att Huddingespelarna överpresterade i det bytet.
Efter att de utmärkta Bajentränarna hade tjoat lite på spelarna så insågs det faktum att matchen var igång. Mer än så behövdes inte. 3.59 kom det förlösande 6-4! Det var så retfullt enkelt, ungefär lika enkelt som att stjäla godis från småbarn (har jag hört). Dahlén skickar in en puck i linje med teckningscirkeln från vänster in mot mål och den tappre och dukige Huddingemålvakten ska styra undan den. Men han missbedömer hastigheten och missar pucken och pucken kan enkelt slås in från 30 centimeters håll i öppen kasse.
Fram till 16.46 var det en lång uppvisning av bajens storhet och överlägsenhet. Bajen visade på god skridskoåkning, tacklingskonst och passningsskicklighet. Allt detta som gör alla andra lag gröna av avund. Publiken jublade och Huddingespelarna hängde med huvudet. Men 16.46 hände något oväntat. Det var en trasslig situation framför Bajenmålet och hur det nu kom sig så letade pucken sig in i mål. Alla protesterade. Även domaren (även om det nog var över bajarnas protester). Men domaren såg inte helt övertygad ut över om målet skulle godkännas. Dock målet godkändes och bajenspelarna, så goda sportsmän de är, accepterade faktum. Detta, bjudmål, tände Huddingespelarna så pass mycket att Hammarby bestämde sig på att träna boxplay 18.22. Och det gick över förväntan bra. Huddinge satsade allt och tog ut målvakten för att skapa extra tryck mot Daniel Larsson. Vi märkte inte mycket av pressen, men vi märkte när Linus Persson tog tag i pucken i försvarszon och trampade iväg ut i mittzon för att blundandes (!) skicka iväg pucken i öppen kasse och 7-5! Klockan stod nu på 18.37 och alla trodde nog att målorgien skulle vara över. Men Hammarby är Hammarby. Och tradition är tradition. Av alla matcher som slutat med uddamålsförlust är den matchen mot Luleå (1981/2?) med 6-7 en av de tyngsta. Jag har inte sett någon bajenvinst med 7-6, vad jag kan komma på. Så som en skänk från ovan så bjöd Hammarby Huddinge på reducering 7-6. Då var det 1.08 kvar av matchen och jag visste att detta Hammarby inte bara bjudit på en fullständigt underbar match som innehöll det mesta. De hade också tagit tre värdefulla poäng och givit mig en 7-6-present som kan väga upp förlusten mot Luleå i kvalet till elitserien i början av 80-talet.
När slutsignalen gick var det oerhörda glädjescener när laget tackade publiken för en härlig match!
Spelarpoäng
Hammarby
3. Tobias Liberg
2. Linus Persson
1. Stefan Markl
Huddinge
3. Pontus Sjögren
2. Jonas Höög
1. Linus Klasen
