Krönika: Bragdguldet till Tre Kronor!
1987 fick Tre Kronor som första landslag Svenska Dagbladets bragdmedalj. Det var första och hittills enda gången ishockeyn förärats med idrotts-Sveriges mest prestigefyllda och anrika pris. Då var prestationen att för första gången på 25 år lyckats vinna VM-guld. Fast hockeylandslaget fick faktiskt dela på priset med Marie-Helene ”Billan” Westin (sedermera Östlund), som det året överraskande vann VM-guld på 20 km skidor.
Nu 19 år senare är dags för ishockeyn igen. Övriga kandidater göra sig nämligen icke besvär. OS-guldet i februari var en prestation som borde ge Tre Kronor priset i alla fall, men under ett olympiskt år vet man aldrig, speciellt när Sverige i Turin bärgade guld på guld.
Men efter gårdagens VM-guld är det förstås inget snack. Att som första nation vinna OS och VM i ishockey samma år är magnifikt och remarkabelt. Inget annat än en bragd. VM-guldet innehöll också flera bragdmoment i sig som är värd att nämna.
Tre Kronor var uträknade av en tämlig enig expertis både före och under turneringen. Att gå hela vägen och vinna guld är ju då sensationellt och bragdbetonat. Vidare besegrade detta Tre Kronor för första gången någonsin ett Kanada bestående av NHL-spelare i en direkt avgörande utslagsmatch. Kanada som dessutom av samma expertis var utnämnt som den stora guldfavoriten. Avslutningsvis och även det med bragdstänk nollades och krossades regerande världsmästarna Tjeckien i VM-finalen.
För mig var dock sättet Tre Kronor genomförde i stort sett hela turneringen den stora bragden. Det sägs nu att spelet tog fart först i kvartsfinalen mot USA, men jag vill påstå att spelet och intensiteten även mot de mindre nationerna var riktigt bra och bådade gott. Det raljerades i min TV-soffa över Håkan Södergrens lyriska tillrop över utspelningen av Italien. Men den gode Södergren hade en poäng. Trots bara fyra gjorda mål framåt är det sällan vi sett Tre Kronor pumpa på så pass genom i stort sett i hela matchen mot en B-nation. Även mot Vitryssland, som störde alla andra motståndare i VM såg det helgjutet ut. Pang-pang-pang-pang, 4-0 redan i den första perioden.
Mot stackars Schweiz (missade kvartsfinalen trots en utmärkt turnering) spelades också en härlig anfallshockey, tyvärr glömdes försvarsarbetet bort i slutskedet och Tre Kronor tappade en given seger. Detta och den i ett VM obligatoriska plattmatchen (kommer alltid) mot Slovakien gjorde att expertisen sågade det svenska landslagets fortsatta VM-chanser.
Men Tre Kronor hittade snabbt tillbaka till energin, anfallsglöden och intensiteten. Visserligen tappades lite oturligt en poäng mot Ryssland, men det var aldrig något snack om att guldet var en realistisk målsättning. Ett guld som också visade sig bli en realitet efter tre i stort sett prickfria insatser i finalspelet.
I åtta av nio matcher i turneringen var det Tre Kronor som höll i taktpinnen med en sprudlande anfallshockey kombinerat med tufft spel och hårt jobb. Riktigt, riktigt roligt att se. Sällan eller aldrig har vi dessutom haft fyra stycken kedjor och tre backpar som samtliga bidragit både offensivt och defensivt. Ett perfekt lagbygge signerat förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson.
Ska Svenska Dagbladet försöka hitta någon motkandidat till att dela ut 44 stycken kopior i förgyllt silver av bragdmedaljen till hockeyns guldmakare, behöver de inte sträcka sig längre än till just Bengt-Åke Gustafsson. Men en ledare kan väl knappast ensam få bragdguldet, så förbundskaptenen får nöja sig med att bli utnämnd till årets ledare.
Nej den hetaste motkandidaten skulle i så fall heta Jörgen Jönsson. Att vinna SM, OS och VM under ett och samma år är inget annat en bragd. Tre gånger har en fotbollsspelare vunnit bragdguldet så varför inte. Men jag - och säkert Jörgen själv - föredrar nog att Svenska Dagbladet så smått börjar beställa massproduktionen av bragdmedaljkopiorna.
Får avsluta med en slänga in en knappt märkbar passus. Skulle fotbollslandslaget ta sig till VM-final får nog hockeyn se sig snuvad på det just nu givna bragdguldet. Men då behövs det något som överträffar 1994 års brons, det vill säga en VM-final. Och att som 1994 lyckas springa på en C-nation i en åttondelsfinal, en luftskygg målvakt i kvartsfinalen och till sist ett bakfullt Bulgarien, som fram till det året aldrig vunnit en VM-match, händer bara inte en gång till. Det skulle för att tala hockeyspråk, vara en större sensation än Tre Kronors nu till sist utsuddade debacel mot Vitryssland 2002.
Bragdguldvinnaren 2006 heter Tre Kronor.
