Rubrik saknas
Hammarbys har för det mesta haft svårt att locka publik till sina premiärmatcher, men desto viktigare att redan nu inleda mobiliseringen inför premiären. Traditionens makt går att bryta, och en stark publiksiffra mot Leksand skulle betyda oerhört mycket för Hammarby Hockey, skriver Hammarbyredaktionen.
Den 29 september inleder Hammarby på allvar sin 87:e hockeysäsong sedan starten 1921. Fredagskväll, seriepremiär och det faktum att klassiska Leksand står för motståndet borde tala för att det bli både folkligt och festligt. Huruvida det också blir fullsatt skall vi låta var osagt, även om alla trogna hockeyfans säkert någon gång har drömt om att se sina favoriter spela inför ett utsålt Hovet.
Förhoppningsvis gör Hammarbys supporterorganisationer, då främst Bamsingarna och Bajen Fans, sitt yttersta för att mobilisera folk till den viktiga premiären. Det lär behövas, dels för att ge de talrika (?) Leksandsfansen svar på tal, dels eftersom en genomgång av publikstatistiken från tidigare hemmapremiärer inte erbjuder någon upplyftande läsning. På sina 86:e tidigare hemmapremiärer - varav 42 i den högsta divisionen - har Hammarbys genomgående haft uppseendeväckande låga publiksiffror. Det är endast vid sju tillfällen som en publiksiffra högre än 3 000 personer har noterats, och då bör det sägas att AIK har svarat för motståndet fyra av dessa gånger.
Fjolårets seriepremiär mot AIK samlade 3 103 åskådare, vilket nog var en besvikelse för de flesta. Samtidigt var det den näst bästa premiärpublik som Hammarby någonsin har haft i andra divisionen. Toppnoteringen 5 512 härrör från säsongen 1986/87 – och även då hette motståndaren AIK.
Det enda riktiga publikmässiga glädjeämnet när det gäller hemmapremiären är matchen mot AIK den 28 september 1982. Det var Hammarbys första match i den moderna elitserien, och den första i högsta divisionen sedan 1969. Matchen samlade 9 439 åskådare, vilket är den nionde högsta publiksiffra som Hammarby någonsin har haft.
I övrigt är det ganska tunt med glädjeämnen. Hammarbys första hemmamatch mot Södertälje efter comebacken i elitserien 1984 lockade bara 4 615 personer. Det kan jämföras med att play off-matcherna mot SSK på Hovet 1980 samlade 9 821 respektive 9 336 åskådare. Även i kvalseriematchen 1982 var publiknoteringen (7 297 åskådare) på en helt annan nivå. Trots detta var 1984 års premiärsiffra den femte största Hammarby har haft genom tiderna.
För att hitta den näst högsta publiksiffran som Hammarby har haft i en hemmapremiär får vi gå tillbaka till 1960, då Wifsta/Östrand gästade Hovet. Den matchen sågs av 5 869 åskådare, drygt 300 fler än de som passerade vändkorsen i premiärmatchen mot Skellefteå AIK två år tidigare. Dessa fyra hemmapremiärer - det vill säga AIK 1982 och 1986 samt Wifsta/Östrand 1960 och Skellefteå 1958 - är de enda som har samlat fler än 5 000 åskådare. Ytterligare tre premiärer - Södertälje 1984 samt AIK 1968 och 2005 - har haft publiksiffror som överstigit 3 000.
Av detta kan var och en sluta sig till att 78 av Hammarbys 86 hemmapremiärer (det vill säga drygt 90 procent!) har haft publiksiffror som understigit 3 000 åskådare. På gott och ont kan man konstatera att de låga premiärsiffrorna alltid har förföljt Hammarby Hockey, det är inte så att intresset har minskat på senare år. Premiärsiffrorna 676 mot Huddinge 2003 och 543 mot Nybro är de lägsta som Hammarby har haft efter millennieskiftet, men tillhör i ett längre perspektiv långt ifrån de värsta bottennappen. Under 1940-talet upplevde Hammarby en sportslig storhetstid, men någon premiärhysteri rådde knappast. Premiären mot Karlberg 1941 lockade 378 åskådare medan 428 löste entré till Hammarby-Skuru IK 1944. Trots publikrusningen på våren 1945 när Hammarby blev svenska mästare samlade säsongsupptakten mot Södertälje IF på hösten samma år futtiga 270 åskådare.
Framgång generar inte automatiskt ny publik, men visst finns det ofta ett samband. Hammarbys premiär mot IFK Österåker 1993 hade knappast lockat 1 250 åskådare om det inte hade varit för framgångarna på våren 1993.
Utlovade storsatsningar har kanske lockat en och annan extra åskådare. När ”Bamsingsatsningen” sjösattes 1995 fanns det de som hoppades att premiären mot Arlanda skulle spelas inför ett utsålt Hovet. Så blev det naturligtvis inte, men siffran 1 409 åskådare är i ett historiskt perspektiv klart godkänt. När en betydligt större satsning lanserades 2003 kom bara 676 till premiären mot Huddinge, som ändå är en större rival än Arlanda.
Ett annat grepp, som Hammarby prövade 1998 och 1999, var att bjuda på fri entré till hockeyns premiärmatcher. Tanken var lovvärd, men med facit i hand kan man konstatera att det inte ledde till någon som helst långsiktig effekt, det vill säga att ny publik fick upp ögonen för hockeyn. Inte ens den uteblivna entrépengen fick heller några större skaror av människor att söka sig till Hovet. År 1998 kom 1 487 till premiären mot IFK Tumba, även om man – precis som Ultra Hockey Curvas dåvarande hemsida – kan diskutera publiksiffran: ”Entrén var ju genom porten där man annars går ut. Det fanns alltså ingen möjlighet att räkna antalet åskådare på matchen. Inte för att det var en speciellt dålig gissning, men ändå …”
Förhållandet var i princip detsamma året efter när Hammarby storsatsade med namn som Lennart Hermansson, Patrik ”Putte” Erickson och Robert Nordmark med flera. Premiären mot Arlanda spelades direkt efter fotbollsderbyt mot AIK på Råsunda. Det var fri entré till Hovet och inte bara det: Hammarby Hockey ordnade gratisbussar som transporterade alla hugade Hammarbyfans till Hovet. Ändå kom det (enligt den officiella siffran) bara 1 701 personer.
Orsakerna till Hammarby Hockeys publikkris är många, men jag tror att det är viktigt att poängtera att problemet är gammalt. Långt innan hockeyförbundet började krångla till seriesystemet, långt innan Leif Boork gick till Djurgården, långt innan antalet omgångar utökades och så vidare, var läget detsamma. Hammarby Hockey har alltid haft svårt att attrahera den breda publiken. Då och då, till exempel i mitten på 1940-talet och början av 1980-talet, har publiken kommit till de avgörande matcherna på våren, men premiärintresset har mestadels varit svalt. I början av 1930-talet var det som kallast; endast 100 personer såg 1931 års premiär mellan Hammarby och Matteuspojkarna i Ispalatset.
Traditionens makt är stor, men inte obeveklig. Historien kan också tjäna som en utmaning. Om Hammarby skulle kunna samla 6 000 åskådare mot Leksand den 29 september vore det alltså den näst högsta premiärsiffra klubben någonsin har haft. Eftersom Hovet numera bara tar drygt 8 000 åskådare är däremot premiärnoteringen från AIK-matchen 1982 inte hotad, ens i teorin.
Nu kanske 6 000 är att hoppas på för mycket, men klart är att en ordentlig publikframgång mot Leksand skulle betyda ofantligt mycket, dels för Hammarbys ekonomi, dels som ”höjare” av moralen för spelare, supportrar, ledare, ja, för alla som älskar Bamsingarna. Det borde inte vara omöjligt att nå en publiksiffra över 4 000 i alla fall, och i så fall skulle det fortfarande vara den sjätte bästa premiärsiffran någonsin.
Lika lite som expertisen i år tror på våra spelare på isen, lika lite tror de på Hammarbys publik. Drömscenariot inför den 29 september vore förstås om vi kunde besegra Leksand (i så fall vår första hemmaseger mot masarna sedan den 6 februari 1953) inför, säg 5 000 åskådare, där de grönvita var minst lika många som de blåvita.
Politikernas valrörelse varar till den 17 september, vi får räkna med att köra hårt ända fram till den 29! Alla sätt att locka folk till Hovet och Leksandsmatchen är goda! Inget strå till stacken är för litet!
För dem som är intresserade av publiksiffrorna vid Hammarbys hemmapremiärer kommer här en fullständig redovisning. Siffror försedda med asterisk betyder att uppgiften är ungefärlig. Dubbla asterisker avser att det varit fri entré. Matcher markerade med fetstil anger att Hammarby spelade i högsta divisionen under den aktuella säsongen.
1982/83: AIK, 9 439
1960/61: Wifsta/Östrands IF, 5 869
1958/59: Skellefteå AIK, 5 525
1986/87: AIK, 5 512
1984/85: Södertälje SK, 4 615
1968/69: AIK, 3 337
2005/06: AIK, 3 103
1980/81: Örebro IK, 2 619
1981/82: Huddinge IK, 2 458
1965/66: Rönnskärs SK, 2 290
1951/52: Mora IK, 2 102
1947/48: IK Göta, 1 836
1999/00: Arlanda Wings, 1 701**
1998/99: IFK Tumba, 1 487**
1983/84: Väsby IK, 1 484
1995/96: Arlanda HC, 1 409
1993/94: IFK Österåker, 1 250
1975/76: IK Vita Hästen, 1 248
1943/44: Brynäs IF, 1 150
1979/80: Västerås IK, 1 114
1963/64: IFK Lidingö, 1 092
1977/78: Örebro IK, 1 092
2002/03: Nyköpings Hockey, 1 053
2001/02: IF Björklöven, 1 016
1988/89: Nacka HK, 1 010
1989/90: Almtuna IS, 1 006
1920/21: IF Linnéa, 1 000*
1938/39: Nacka SK, 1 000*
1957/58: Älvsjö AIK, 927
1985/86: Falu HC, 904
1978/79: Linköpings HC, 898
1976/77: Nynäshamns IF, 870
1939/40: Södertälje IF, 789
1942/43: IK Göta 786
1991/92: IK Tälje, 768
1949/50: Forshaga IF, 721
1935/36: Södertälje IF, 714
1932/33: IK Hermes, 700*
1936/37: Södertälje IF, 700*
1966/67: Morgårdshammars IF, 699
1955/56: IK Göta, 694
1956/57: IK Göta, 680
1948/49: IK Göta, 677
2003/04: Huddinge IK, 676
1959/60: Strömsbro IF, 648
1954/55: Brynäs IF: 630
1953/54: IK Göta, 626
1925/26: IF Linnéa, 600
1929/30: IK Göta, 600*
1931/32: IK Hermes, 600*
1969/70: Spånga IS, 586
2004/05: Nybro IF Vikings, 543
1946/47: Nacka SK, 504
1928/29: IK Göta, 500*
1990/91: Östersunds IK, 493
1987/88: RA 73, 487
1996/97: Uppsala AIS, 486
1972/73: Väsby IK, 466
1952/53: Atlas Diesels IF, 448
1944/45: Skuru IK, 428
2000/01: Vallentuna BK, 402
1997/98: Lidingö HC, 401
1934/35: IK Göta, 400*
1961/62: IK Göta, 400*
1971/72: Stocksunds IF, 400*
1941/42: Karlbergs BK, 378
1994/95: Danderyd/Täby, 364
1992/93: IKW Köping, 339
1973/74: Almtuna IS, 338
1974/75: Enköpings SK/SK Elvan, 336
1950/51: Tranebergs IF, 326
1945/46: Södertälje IF, 270
1940/41: IFK Mariefred, 200*
1933/34: UoIF Matteuspojkarna, 100
Publikuppgifter saknas för dessa hemmapremiärer: 1921/22 (Järva IS), 1922/23 (Nacka SK), 1923/24 (Nacka SK), 1924/25 (Tranebergs IF), 1926/27 (Lidingö IF), 1927/28 (Lidingö IF), 1930/31 (Nacka SK), 1937/38 (Södertälje IF), 1962/63 (Hagalunds IS), 1967/68 (Väsby IK) samt 1970/71 (IK Göta). Vi kan dock lugnt utgå från att ingen av dessa matcher har lockat över 1 000 åskådare, snarare en bra bit därunder.
