Krönika: Vinnarskallar efterlyses
Sämsta starten sedan säsongen 1993. Är Frölunda lika bra som de senaste åren eller är det kanske så att vi supportrar är så bortskämda att Frölunda alltid ska ligga i toppen och spela om SM-guldet varje säsong? Vad är det som saknas i årets upplaga av Frölunda?
Det är givetvis svårt att svara på när vi bara är i början av en lång elitserie. Gårdagens match mot HV71 var ingen höjdare. Visst har man öppnat knackigt, men man måste också fråga sig om är det så det kommer se ut i år? Alla lagen kommer med stormsteg närmare ”mediakårens” utnämning av topp-fyra-lagen Frölunda, Färjestad, HV71 och Linköping. Dessa lag har visat att man har ekonomiska muskler, men pengar är ju inte allt i ett lag. Man ska spela som ett lag också och det har inte Frölunda gjort än.
Frölunda saknar det som en supporter älskar att ha i sitt eget lag: en som - i match efter match - går in och sätter laget före sig själv. En spelare som alltid tar skitjobbet och som alltid står framför mål och gör det obekvämt för motståndaren. Det är sådana spelare som man hatar att ha i motståndarlaget. Kolla på Emil Kåberg i Färjestad, en spelare som alltid gör det obekvämt för en försvarande back framför mål, som alltid fullföljer en tackling och retar gallfeber hos en motståndare. Skellefteås Magnus Wernblom är en spelare med en ruggig vinnarskalle, han offrar en tumme för sitt lag i alla lägen. Det är sådana spelare vi vill ha i Frölunda.
Frölunda har i årets upplaga två spelare som har detta enligt mig: Antti-Jussi Niemi och Ronnie Sundin, dessa två stora fältherrar visar vinnarkalle och hjärta. Det är ingen som kliver undan i en närkamp och alltid ger sitt yttersta. Detta är spelare som ofta arbetar i det tysta och inte får mycket beröm. Antti-Jussi är en spelare som lever på sin fysisk, han gör ont att möta, han tacklar, han visar med sin fysik ett vägvinnande spel. Niemi är ingen spelare som ska briljera med sin teknik, han ska vara jobbig att möta och han har sin styrka i defensiven. I det senaste numret av Sportmagasinet hade man gjort en undersökning där spelarna själv hade svarat på frågor. Vem är Elitseriens bästa back? Vem gör det mest ont att möta? På båda hade man svarat: Ronnie Sundin. Det inger respekt, både på och utanför rinken. Han är Mr. Frölunda själv med över 700 matcher i bagaget. Ronnie är den ledare som Frölunda behöver, men det gäller att han visar vägen nu när man fått en dålig start på säsongen.
Frölunda saknar en Joel Lundqvist eller Christian Ruuttu på forwardssidan, en spelare med energi, stark skridskoåkning och offervilja. Än har vi ingen. Jag tror fortfarande mycket på Martin Cibak. En duktig tvåvägsspelare med 90 kilo stål som ska ge den där extra tyngden. Dessutom bär han Ruuttus gamla nummer 33. Cibak har det som behövs, frågan är bara: Finns vinnarskallen? Än har han inte visat det.
Ryktet att Joel Lundqvist har skickats till farmarligan har ingen missat, antar jag. Enligt uppgifter i Göteborgs-Posten jobbar Mats Ahdrian med att försöka få tillbaka Joel Lundqvist och Loui Eriksson. Inte mycket att hoppas på, det ska mycket till om de ska återvända till Elitserien. Inom en snar framtid är de tillbaka i NHL igen.
Frölunda måste leva med att man alltid ska prestera match efter match, så bra är årets Frölunda. Man ska också komma ihåg att man inte får något gratis, utan alltid måste kämpa i alla matcher och göra skitjobbet. Man måste ha samma inställning när storheter som Färjestad och HV71 står för motståndet som när Mora och Luleå står på andra sidan mittlinjen. Det är dags för Frölunda att vakna, inse att säsongen faktiskt har börjat och man måste spela som ett lag för att vinna matcherna. Fram med vinnarskallen, spela enkelt i försvarszon, hjälp varandra och fortsätta att våga utmana och visa att spelvändningarna fortfarande är ett av våra adelsmärken. Kallio ska leverera framåt, Niemi ska rensa upp defensiven, Johnson ska blanda teknik med tackling med sin stora kropp, Anton Axelsson skridskoåkning ska ge rysningar. Alla måste hjälpa till för att kugghjulet ska snurra. Ta er i kragen och var stolta när ni drar på er Frölundatröjan.
