Krönika: Förlusterna har inte ersatts
Frölundas inledning påminner mig om en berg- och dalbana. Ena matchen går det hur bra som helst och laget spelar exemplariskt - och ena matchen rasar allt. Det känns förstås tråkigt som supporter och när jag skriver detta har Frölunda just förlorat sin sjätte match för säsongen.
Vad beror motgången på? Kan det vara så att laget saknar Joel Lundqvist, Magnus Kahnberg, Johnny Oduya och Tom Koivisto? Utan tvekan kan jag säga; klart man gör det! Jag börjar tvivla på de högre makterna i Frölundas organisation. Man försöker spela korten klokt och man försöker värva lite framtida spelare. Tyvärr lever vi i nuet och man behöver spelare med både kaliber och erfarenhet. Visst, Fransson och Ryno har mycket potential, men frågan är bara om man inte gör bäst i att placera dem i J20 för att utvecklas ytterligare? Man kan lika gärna ersätta dessa med Bödker och Joakim Andersson från juniorlaget, två talangfulla spelare.
Den före detta Luleå-talangen Karl Fabricius är helt klart en av de bästa nyförvärven för i år. Jag har mycket positivt att säga om honom och det har varit ett genialiskt drag att placera honom tillsammans med Cibak och Esbjörs. Han är en helt komplett hockeyspelare - han kan passa, han kan åka skridskor, han kan göra mål och för att inte glömma bort en av de bästa egenskaperna: han sliter som ett djur även om ingen annan gör det, i alla lägen.
Joel Gistedt är en av hockey-Sveriges största målvaktstalanger och helt klart given som förstamålvakt i A-laget. Han fick chansen - och han tog den när han ersatte skadade Tommy Salo. Den 36-årige målvakten lär få det tufft att ta tillbaka platsen som förstamålvakt i laget. Joel Gistedt charmade Frölunda-fansen när han höll nollan i elitseriedebuten förra säsongen mot Djurgården. Blott 18 år är han redan en av Scandinaviums kelgrisar, om inte den största, något som han gjort sig förtjänt av.
Gör man sådana här nyförvärv för att försöka ersätta tunga namn som Joel Lundqvist, Magnus Kahnberg, Jari Tolsa, Tom Koivisto och Johnny Oduya - då är man ute och cyklar. Jag gillar dock Mats Ahdrian & Co:s ambitioner att, även fast chansen inte är speciellt stor, försöka få tillbaka vissa av dessa spelare, men ord räcker inte - handling krävs också.