Pressen och Bajen
Hammarby har inte haft någon rolig höst, åtminstone inte i media. Trots sportsliga framgångar har diverse journalister för det mesta ägnat sig åt att hitta så många fel som möjligt. Det är de förstås fria att göra, men UNT:s Håkan Wikström svarade för ett bottennapp när han kallade Hammarbys tappra lilla klack för "skamfilade" och "fyllon", skriver Nina Arnewing.
Vi hammarbyare har den senaste tiden kraftigt visat vårt missnöje med oseriösa journalister och deras enkelriktning vad beträffar deras återgivande av händelser i samband våra sportevenemang. Vi supportrar är lagligt byte för dessa lösnummerkåta ”yrkesmän”, vars vinklingar är till för att få snygga löpsedlar. Av allt lögnaktigt skit som skrivits om just Hammarby och dess supportrar vill jag uppmärksamma några skriverier som skadat oss den senaste tiden.
Stefan Töyrä - Hammarbys lagkapten som gick bakom ryggen på både lagkamrater , arbetsgivare, blivande klubb (Nacka) - fick efter några väl valda sanningar från undertecknad ”gråta” ut sina lögnaktiga bortförklaringar i media. Ingen kontaktade mig veterligt vare sig Nacka eller Hammarby - och definitivt inte undertecknad - för att kontrollera den ”sanning” de blev levererade från Töyrä, utan de hade helt enkelt bestämt sig för att hans version var den enda sanningen.
Att kalla sig journalist och inte bry sig om att verifiera de fakta man ska skriva om visar bara hur lågt dagens skribenter har lagt ribban. Fokus i denna händelse lades därför på att hypa ”stackars” Töyrä och hans AIK, snarare än att visa anledningen till att Hammarbysupportrarna var förbannade, och ge exempel på hur spelare som inte står för sitt ord ställer till det för flera föreningar genom svekfulla ageranden.
Det var nog ingen slump att hans gamla lagkamrater råkade i slagsmål i slutminuterna i derbymatchen just när Töyrä var inne på isen; att ”vesslan” själv lyckades kasta sig in i AIK-båset innan någon hann få tag på honom ... ja, vad säger man …
De tråkiga händelserna mot Djurgården på Söderstadion kommer vi ihåg. Här skildrades Hammarbys supportrar som en massa bengalbrännande, raketskjutande huliganer. Tidningarna skrev spaltkilometer om oss, och resultatet av denna aktivitet lät inte vänta på sig. Jag ifrågasätter inte vare sig avstängningar eller böter, men poängavdragen däremot på det bestämdaste.
Alla skriverier skapade en opinion som direkt ledde till att Hammarby fick det motigt på planen. Inte f-n var det en slump att Hammarby fick flera helt klara mål underkända och att man ”råkade” missa att döma straff i vår favör. Även domare är människor, och även om jag inte tror att man medvetet gjorde detta, så är det för uppenbart för att klassas som missar i jobbet.
Att man missar ett solklart mål en gång under en säsong må väl hända, men att olika domare flera matcher i rad lyckas missa målen mot just Hammarby, ja döm själva. Klart var att dessa domare inte såg matcherna på ett förutsättningslöst sätt.
Sedan den negativa spriralen väl hade skapats var det lätt för andra att hänga på, det har vi sett flera gånger.
Hammarby Hockey och dess unga spelare dömdes på förhand ut av ”experterna”. Laget blev riktigt nedskrivet av förståsigpåare på diverse redaktioner, som förmodligen aldrig har sett några J20-matcher, utan baserar sin kunskap - eller, rättare sagt, sina åsikter - på statistik från swehockey.se och foruminlägg på Svenska Fans. Så blev vår duktige forward Robin Jalkerud sågad av en välkänd hockeyskribent på Svenska Dagbladet för att han slogs med en AIK:are i slutsekunderna av ”Töyrä-derbyt”. Inte ett ord om att killen, som allsvensk debutant och 19 år gammal, tillhörde de främsta målskyttarna i hela serien. Nu har Jalkerud har gjort 7 mål på sina 15 spelade matcher, och är en tongivande spelare i vårt lag. Hammarbyklacken kallades "usel" till synes av den enda anledningen att någon enskild person hängt upp en banderoll från "Anti-Töyrä-fan club".
Detta är bara ett exempel på hur kunniga dessa betalda journalister är. Både ni och jag skulle kunna göra denna lista hur lång som helst. Att vara sportjournalist borde omfatta högre kunskapsnivå än att titta i tabeller och listor och dra någon amatörmässig slutsats - som man dessutom ofta inte ens står för när det visar sig att man har haft fel.
Felaktiga påhopp, som läses av tusentals människor, får stå oemotsagda vecka efter vecka. Det spelar ingen roll vilken påverkan det har på den klubb eller spelare, vars olycksöde man har valt att gotta sig i. Dagens sportjournalister är ofta värre skvallerskribenter än skvallerskribenterna själva, men utger sig för att vara kunniga.
Att Hammarby Hockey har vare sig publik eller status bland gemene man är inget att sticka under stol med. Trots att vi har landets bästa barn- och ungdomsverksamhet så har vi inte möjligheten att behålla dessa då vi ligger där vi ligger och publiken uteblir så att inga satsningar kan göras.
Men den publik och det engagemang som finns hos dessa trogna hockeybajare är i alla fall äkta! Så äkta att en journalist på Upsala Nya Tidning inte klarade av förlusten med 7-1 i veckan, utan valde att gå till anfall mot klacken på Hovet. Han heter Håkan Wikström, och i sin besvikelse över Almtunas insats kunde han inte nöja sig med att kritisera sitt eget lags insats, utan valde att förtala och förnedra Hammarbyklacken.
Vi varc enligt hans tycke tolv skamfilade, falsksjungande fyllon! Att vara besviken över sitt lag efter en förlust är något vi alla kan relatera till (det har vi upplevt som hammarbyare, skall gudarna veta). Visst har man både tänkt och sagt mindre fördelaktiga åsikter om både spel, motståndare och deras publik, men inte på officiella platser.
Att en journalist utan att blinka skriver detta är bara ytterligare ett bevis på att det inte finns några skrupler gällande hur man får behandla Hammarbys supportrar. För om det hade varit 1 000 åskådare skulle han aldrig ha vågat uttrycka sig på detta sätt, men nu var det så få så då gick det bra, allt detta enligt honom själv.
Det är illa nog med 177 åskådare på senaste matchen, vi behöver inte marknadsföras som ett gäng fyllon för att locka mer publik till Hovet! En sådan artikel är bara ett symtom på hur lågt det har sjunkit.
Här förnedrar han inte bara de tolv utpekade, utan hela Hammarby. Våra killar gör sin bästa match för säsongen och i hans artikel finns inget berömmande, utan bara vinklingen att Hammarby inte kunde undgå att förlora. Jag har läst många dåliga skribenter genom året, men denna hamnar på topp och lämnar en med en känsla av uppgivenhet.
Det hade varit trevligt om det med ett ord nämndes att Hammarbys spelare var bra, effektiva eller på annat sätt speglade matchen. Hur Håkan Wikström uppfattade själva matchen är dock hans ensak. Han är givetvis fri att tycka vad han vill om spelet och om den dåliga stämningen på det ödsliga Hovet. Och visst har han rätt i att publiksiffrorna inte är som i fornstora dagar och att 177 åskådare är pinsamt dåligt. Men ingen Uppsalareporter ska ta sig rätten att smutskasta mitt Hammarby på detta sätt, ingen har rätten att kalla mig och mina läktarkolleger för fyllon bara för att han kan.
Ingen, inte Håkan Wikström själv, har dessutom kunnat förklara vad han grundade detta på. Faktum är ju att baren var stängd och att minst hälften av klacken vid räcket inte nyttjar alkohol. Och även om så vore fallet: skall man finna sig att bli kallad för ”skamfilad” och ”fyllo” för att man har tagit sig ett par pilsner före match?
Det hjälper inte att Håkan Wikström ringde och bad om ursäkt för sin krönika och det ”obehag” den skapat. Särskilt inte eftersom den ursäkt han utlovade tydligen bara blev ett ”förtydligande” när den väl kom i tryck.
Nu är det dags att vi hammarbyare sluter oss samman kring det som är heligt, nämligen vårt klubbmärke. Det får vara slut med att jaga oss supportrar som vildsvin i skogen och dra rövarhistorier om saker de inte vet ett dugg om för att sälja en tidning mer.
En klubb, ett hjärta, nu ska vi alla bli ett! Lita på att ”fyllona” finns på plats i Gränbyhallen i Uppsala nästa onsdag. Håkan Wikström får gärna komma förbi och morsa! Denna gång vore det bäst om han tog med sig en alkoholmätare!
