Krönika: Årets höstsäsong
Säsongsinledningen har varit en turbulent tid. Kommer Frölunda att ta sig till slutspel efter uppryckningen på slutet?
Årets höstsäsong har inte varit den bästa Frölunda gjort, utan bland de sämsta på väldigt länge. Det tog sex omgångar innan man lyckades att ta en tre poängare. De första tio matcherna var katastrofala i det defensiva arbetet. Man hjälpte inte varandra och yrade mest omkring i egen zon. Man hade svårigheter med att få pucken ur zon. Tommy Salo visade inte OS-klass i målet. Matchen i Scandinavium mot HV71 när Tommy Salo blev skadad var lite av en vändning i försvarsarbetet. Efter den matchen lyckades man med att hålla nere siffrorna i matcherna mycket tack vare 18-årige Joel Gistedt i kassen. När man löste problemen defensivt så kom nästa problem, offensiven. Den så vanligtvis produktiva kedjan med Kallio, Johnson och Andersson syntes inte alls. Det syntes att man var ett lag i motgång. Frölundas förstakedja brukar vara det som är så fruktat av motståndarna men i inledningen av säsongen var det inget alls att frukta.
Efter förlusten uppe i Swedbank Arena med 1-6 mot MoDo fick styrelsen nog och friställde Stephan Lundh från rollen som Frölundas tränare. Man valde att satsa på ”krisdoktorn” Per Bäckman resten av säsongen. Direkt efter landslagsuppehållet inledde man med en 4-0 seger mot Luleå. Man började se att ett nytt Frölunda började ta form. Man börjar jobba för varandra och slipar på powerplay och boxplay som man tidigare haft problem med. Efter tjugofem omgångar lyckades man för första gången vinna två matcher i följd. Förstakedjan gick att känna igen, man producerar som i gamla dagar. Avslutningen har varit ett steg i rätt riktning, sex segrar av de sju senaste. Man har tagit meriterande borta vinster mot lag som Färjestad och HV71.
Laget har underpresterat och inte gått att känna igen men är det då någon som har imponerat. Ja, man har ju inte missat den 18-årige målvaktstalangen. Joel Gistedt har säkert överträffat mångas förväntningar. Han har visat trots sin ringa ålder vilken kapacitet och framtid denna målvakt har. Han klarar av pressen match efter match och vi ska vara stolta att vi har honom. Man vill ju inte tänka hur det hade gått om Tommy Salo inte blivit skadad? En annan spelare som imponerar är finske backen Antti-Jussi Niemi, han spelar på gränsen varje match och viker inte en tum. Tänk om andra i Frölunda kunde följa efter. Niklas Wikegård sa i Hockeykväll att Niemi var en spelare som spelade över gränsen. Men Niklas jag vet att du hade älskat en sådan spelare i ditt lag och Niemi spelade ju i den senaste OS-turneringen. Alla lag i Elitserien skulle vilja ha Niemi i sitt lag. Publiken i Göteborg har också imponerat. Bara i tre hemmamatcher har man varit mindre än 10 000 i Scandinavium, det imponerar.
Frölunda går in i vårsäsongen med en positiv vind. Man spelar dock under press nästan varje match. Man har ju knappat in avståndet till slutspelsplatserna men det är långt kvar. Man har klättrat upp på en andra plats i powerplay statistiken och i det tabelläge är det jätteviktigt med mål i dessa situationer. Drömmen om ett slutspel finns frågan är bara kommer den röda maskinen vakna ordentligt?
