Andreas Holmqvist: &#34Annars hade jag inte spelat hockey&#34
Andreas Holmqvist ser fram emot säsongen.

Andreas Holmqvist: "Annars hade jag inte spelat hockey"

Andreas Holmqvist är ett av säsongens nyförvärv på backsidan. I en intervju med SvenskaFans berättar den 25-årige stockholmaren om den första tiden med laget, framtiden och hur storebror Michael påverkat hans karriär.

Andreas Holmqvist valde att lämna Linköping efter sammanlagt tre år i klubben. Han hoppas nu på ny utmaning i Frölunda.
– Jag hade gjort mina tre år och jag kände att det var dags flytta därifrån. Jag har trivts jättebra i Linköping, men jag kände att jag ville ha en ny personlig utmaning. Testa något nytt liksom, säger Andreas Holmqvist.

Ett beslut som LHC-fansen troligen är en aning bittra över, då klubben nu tappat flera av sina toppbackar. Landslagsbacken Magnus Johansson valde att testa lyckan i Nordamerika och Andreas Holmqvist skrev som sagt på för Frölunda.
Har du förståelse för detta?
– Sån är den här branschen. Det är ju som, man måste ju trivas på jobbet liksom. Jag ville ha en utmaning för mig själv så att säga, spela i ett annat lag och sådär.

En av orsakerna till att han flyttade, förutom att han ville ha en ny utmaning, var att storstaden lockade, som den stockholmare han i grund och botten är.
– Sedan är det ett bra lag här, mycket folk på matcherna och sådär.
– Det ska bli jäkligt skoj faktiskt, säger Andreas.

Tisdagen den 4 oktober tar Frölunda emot Linköping hemma i Scandinavium. Det kommer förstås att kännas mycket speciellt för Andreas, då han ställs mot sina gamla klubbkamrater.
– Ja, det är klart det kommer göra det. Och jag har ju inte spelat i något annat lag i Elitserien heller, men det ska bli kul.

Inför säsongen 2003/2004 flyttade Andreas till Nordamerika för spel i farmarligan med Hamilton Bulldogs, NHL-klubben Montreals farmarlag. Han berättar att han lärde sig mycket under sina två säsonger i Nordamerika, där han även spelade för Pensacola Ice Pilots och Springfield Falcons.
– Man lärde sig väldigt mycket när man var där borta. Att komma in i ett nytt land och klara sig själv utanför ishockey, det är en väldig utmaning. Det har varit mycket nyttiga år för mig där borta, berättar han.

Väl hemma i Linköping igen säsongen 2005/2006, blev Andreas uttagen till Bengt-Åke Gustafssons trupp till VM i Riga. Resan slutade som ni säkert vet med ett VM-guld till Sverige, Andreas största hockeyminne hittills.
– Jag spelade väl inte så mycket de sista matcherna, men bara att få vara med där och känna på... Det var riktigt stort faktiskt.

Men någon plats i truppen till VM i Ryssland den gångna säsongen blev det tyvärr inte.
Hoppas du på en sorts comeback i landslaget?
– Ja, det är ju klart att man alltid vill spela i landslaget. Men de tar ut sina gubbar som de tror kommer platsa med varandra. Vi får hoppas att ”Bengan” får upp ögonen för en igen när man spelar i Frölunda.

Precis som alla andra hockeyspelare drömmer han om att någon gång spela i NHL.
– Det är ett mål som jag alltid kommer att ha och det är väl det jag ska uppnå nästa gång.
Brorsan Michael spelar redan i NHL-laget Chicago Blackhawks. Man kan ju fundera om det finns någon sorts syskonkonkurrens mellan dem?
– Det är klart att man vill spela i NHL som han gör. Men nu är det Elitserien som gäller, så det är bara att köra på.

Istället säger han att Michael alltid varit en förebild för honom. Sedan Andreas tog sina första skridskoskär vid fyra års ålder har han alltid sett upp till storebror. Han har till och med honom att tacka för att han är där han är i dag.
– Ja, annars hade jag inte börjat spela hockey.

Faktum är att bröderna Holmqvist hittills aldrig spelat tillsammans. Han ser gärna att Michael kommer och spelar med honom i Frölunda.
– Blir det inte NHL så är det klart att jag vill att han ska spela med mig och grabbarna i Frölunda. Vi skulle ha gjort det i Linköping förra året, men då fick han ju envägskontrakt där och drog, säger han och tillägger samtidigt angående ryktena som går kring att Michael faktiskt är aktuell för spel i Frölunda:
– Det är väl mycket rykten som går. Men det är väl mitt andra mål som jag har, säger Andreas och skrattar.

Den första tiden i Göteborg beskriver han som mycket bra. Tillsammans med sin flickvän har han flyttat in och gjort sig hemmastadd i den nya staden.
– Det har varit så bra väder här nu och vi umgås varje dag, några grabbar i laget. Vi har varit ute med båtar och kollat in den västkustiska skärgården, säger han.

Motorbåtarna i fråga lånar spelarna över sommaren genom ett samarbete mellan Frölunda Indians och företaget Marine Power. Själv kommer Andreas att ha sin båt liggandes i Göteborg.
– Det är riktigt bra. Jag menar, det är inte alla som har den förmånen att sticka ut på havet här. Skärgården är ju väldigt fin här också, man är ju van vid Stockholms skärgård.

Han tycker att det ser bra ut inför säsongen, men vet också vad som krävs för att ta nå hela vägen.
– Alla måste ju dra åt samma håll och vi måste ha kul tillsammans för att lyckas. Jag kommer ihåg satsningen vi hade i Linköping för något år sedan, då gick det åt pipsvängen trots att vi hade ett riktigt bra lag. Men det är ju mycket som ska klaffa, alla måste ha samma målsättning och bidra med det man själv är bäst på, annars kommer vi ju ingenvart.

Förra säsongen var knappast vad man på förhand hade väntat sig i Frölundas läger. Andreas har i alla fall klart för sig vad han ska bidra med för att undvika en sådan säsong till.
– Det är just den offensiva biten i power play och kunna stöta upp power play. Och starta uppspel fem mot fem dessutom.

Just backsidan innehåller i år mycket starka namn i form av Söderholm, Mäntylä, Sundin och Niemi.
Hur ser du på den konkurrensen?
– Ja, det är väldigt bra backar tycker jag. Dem har väl parat ihop dem defensivt och offensivt. Det ska bli väldigt kul att kunna konkurrera också, då blir man ju bättre själv, resonerar han.

Ungefär sju träningspass återstår för laget innan en skön månads semester väntar över midsommar. Själv ska Andreas fira midsommar i Nynäshamn.
– Då ska jag upp till mormor i Nynäshamn där vi träffas hela släkten. Käka lite god mat och sådär.

En vecka efter att laget samlats igen går man på is. Då är det 59 dagar kvar till hemmapremiären i Scandinavium mot Luleå den 27 september. Andreas längtar redan.
– Det ska bli riktigt skoj. 12 000, det är väl inget annat lag som har det på läktaren.

Fem snabba:

Ser helst på tv?
- Just nu är det Tusenbröder.
Favoritmat?
- Lasagne.
Favoritmusik?
- Takida.
Bästa resmål?
- Florida.
Det bästa med Göteborg hittills?
- (Lång funderingspaus) Byns Bistro, en bra restaurang i Göteborg.

Olle Liljeblad2007-06-12 18:00:00
Author

Fler artiklar om Frölunda

Mellan hopp och förtvivlan