Krönika: Fiaskosäsong igen - trots allt?
Frölundas trupp ser i år mycket stark ut. Men vad tyder egentligen på att det inte blir ännu en fiaskosäsong?
Fjolårssäsongen var för alla Frölunda-supportrar oerhört jobbig. Vi vet alla hur den utspelade sig. Efter en rad mycket framgångsrika säsonger gick det nu till en början käpprätt åt helvete för vårt kära Indians. Framför allt inledningen av säsongen var dålig och Frölunda gick på mina efter mina. Det här var inget som vi fans var vana vid. Hur skulle vi reagera på detta?
Efter föreningens publikökning i samband med att framgångarna började komma så gick snacket ganska snart om Frölundas medgångssupportrar. Var det verkligen så, kommer publiken bara när det går bra för laget? Nej, Göteborgspubliken visade tvivlarna! Näst intill fullsatt varje match skickade ett tydligt budskap till laget. Vi står bakom er vad som än händer! För även om Frölunda ifjol underpresterade så fanns det något där. Visst det var krampaktigt, och visst - frustrationen spred sig i Frölunda-lägret, men aldrig såg jag våra hockeykrigare vissa tecken på oengagemang. Spelarna slet men kom ingen vart, de försökte lira sig fram men tajmingen fanns inte där. De försökte vända på trenden genom att spela mer fysiskt men tappade då lite av sin identitet - det spelande laget som vinner genom fart och fantasi. Jag led oerhört med killarna. Jag kände med laget, jag såg verkligen hur det knöt sig.
De ville så gärna få ut sitt hockeykunnande och visa supportrarna men självförtroendet fanns inte där. Förra säsongen stärktes mina band till Frölunda. Laget och fansen gick igenom en skärseld tillsammans och det tror jag gjorde kärleken sinsemellan starkare.
Till slut kom Bäckman, och med Bäckman kom vändningen. Hotet om kvalserien lyckades laget undvika och laget går in i kommande säsong med en positiv trend. Men hur kommer det att gå i år, vad tyder på en förbättring?
Jag gillar SvenskaFans skarpt, här kryllar det verkligen av eldsjälar. Men eftersom texterna som publiceras här är skrivna av fans för fans så blir de naturligtvis i vissa fall vinklade och då till ens eget lags fördel. Jag försöker skriva objektivt. Inte för att dölja mina känslor, tro mig - i Frölunda har jag hittat den rätte, utan för att ge läsaren en rättvisande bild av det jag ser och analyserar. Saken är den att jag troligtvis misslyckas. Hur förklarar man annars att jag i princip varje år tror på guld medan så kallade experter inte är lika övertygade? Även i år anser jag att Frölunda har en god guldchans. Men låter jag hjärtat styra eller har Frölunda i år verkligen ett lag för övre toppskiktet? Ja, jag tror verkligen det sistnämnde. Jag tycker mig kunna se en rad anledningar till att Frölunda i år lyfter sig ett par snäpp jämfört med förra säsongen.
• Truppen ser i år starkare ut och en bättre balans finns i laget. Även förra året var jag nöjd med värvningarna. Men så här i efterhand inser jag att jag var överdrivet optimistisk. Att tro att Fransson skulle bli den spelande back vi hade saknat var naivt. Att tro att med vår backbesättning under förra säsongen ändå kunna gå hela vägen var också det naivt. Men i år känns inte mitt tips att Frölunda ska vara en guldkandidat som ett önsketänkande. Värvningarna känns tyngre, mer rätt. Andreas Holmqvist och även Tuukka Mäntylä borde kunna bli de backar som styr upp Frölundas power play. Toni Söderholm kan bli den stabile back som ibland loje Tomi Pettinen aldrig blev (han var den enda som jag ibland kunde tycka såg oinspirerad ut).
Det var enligt mig egentligen inte forwardssidan som ifjol var bristande. Men ändå tycker jag att den i år ser starkare ut. Visst, vi har tappat magnifike Sean Bergenheim men ersatt honom med både Michael Holmqvist, Justin Morrison samt två hungriga ungtuppar i Fredrik Pettersson och Johan Andersson. Lägg därtill centrarna Jonas Nordquist och Mikael Johansson och jag tycker det ser riktigt bra. Jag har varit inne på det tidigare, målvaktssidan ser mycket lovande ut. Jag gillar konstellationen med en ung lovande målvakt i Joel Gistedt och en äldre mer etablerad målvakt i finske landslagskeepern Ari Ahonen. Jag räknar kallt med att Robin Rahm hamnar i Borås såvida ingen av våra övriga två målvakter går sönder. Balansen i laget känns helt enkelt mycket bättre i år än i fjol. Laget består av både offensiva och defensivt skickliga krafter och även mixen mellan äldre rutinerade spelare och unga hungriga spelare känns i år bättre än tidigare.
• Frölunda har i år revansch att utfodra. Fjolårets misslyckande har säkerligen satt sina spår i spelarna och i år är det dags att vissa belackarna att misslyckandet var en engångsföreteelse. De äldre spelarna vill visa att de fortfarande håller och de yngre vill visa att de håller i elitserien, det är i alla fall vad jag tror. Hungern borde absolut finnas där.
• Med Bäckman kom vändningen. Efter 19 omgångar ifjol sparkades Stephan Lundh (tack för allt!) och in kom veterantränaren Per Bäckman. Under Bäckman började det lite trevande men efter ett tag vände det och faktum är att under de sista 30 omgångarna så var faktiskt Frölunda det lag som tog näst flest poäng i elitserien. Nu är Bäckman med från start och förhoppningsvis kan laget ta med den fina trenden i den kommande säsongen.
Jag tror alltså att Frölunda i år blir ett topplag. Guld? Varför inte! Kvalitén finns onekligen i laget men det gäller ju som bekant att få ut den också. Att elitserien är oerhört jämn är inte längre en klyscha utan nu snarare en realitet. Jag kan så här i förhand tänka mig att fem, sex lag kan vara med och slåss om SM-pokalen. Jag tror definitivt att Frölunda är ett av de lagen. Men du borde kanske inte lyssna på mig, jag tror trots allt alltid på guld.
