Fortsatt grus i maskineriet
28 matcher spelade av totalt 55. Det vill säga, halva serien är avklarad och nu väntar ett litet landslagsuppehåll. Lägligt för vissa, mindre lägligt för andra. För Frölunda gäller det återigen att gnugga vidare på det virriga försvarsspelet. Att hitta grunderna, det enkla spelet i egen zon. Men det kanske är försent?
Efter Brynäs, är Frölunda det lag som släppt in mest mål på bortaplan. Lägg där till ett antal pinsamma insatser på hemmais som renderat i storförluster och en publik som gett upp hoppet genom att gå hem redan efter två perioder. Om dem ens stannat så länge. Årets säsong är ändå mycket bättre än den förra så vi ska inte vara alltför kritiska. Samtidigt kan vi kräva att med det laget Frölunda ställer på isen SKA vi ligga i toppen, kämpa om SM-guld varje år. Sveriges näst rikaste klubb, som gjort en fenomenal omvandling, ekonomiskt och sportsligt. Mångmiljonskulder har omvandlats till mångmiljonvinster.
Ändå är vi inte helt nöjda. Det säger en hel del om kraven på Frölunda.
En femteplats är ändå helt ok, men det är spelet som gett oss den femteplatsen som oroar. Denna berg-och-dal-bane hockey som Frölunda visat upp under säsongen har sällan skådats tidigare. Tabellen är jämn förutom HV71 som verkar ostoppbara. Vi har 8 poäng ner till 9:e platsen och 18 poäng upp till serieettan.
Jag hoppas Frölunda tar tillvaro på uppehållet nu och startar om från noll. Att dem försöker hitta tryggheten i spelet och får fason på försvarsspelet. Då kommer offensiven på köpet.
Scandinavium ska ju vara vårt ”Kålleseum” där motståndarna ska känna stor respekt och gärna lite rädsla. I dagsläget verkar denna känsla drabbat Frölunda som inte alls känner sig bekväma på hemmaisen. 12044 åskådare ska ju vara en motivationsfaktor, en extra spelare som bär laget framåt och som skrämmer, (ursäkta språket) skiten ur motståndarna. Frustrationen bland alla supportrar, som betalat dyra pengar för biljetter och säsongskort, måste vi ha full förståelse för. De har rätt att vara besvikna om inte alla spelare gör sitt jobb, defensivt som offensivt. Men som det sett ut i många matcher har påtagligt många verkar slöa och oengagerade. Ett jäklaranamma verkar inte finnas och det är mest det som oroar mig. Att som lag ta sig samman, prata ihop sig trots ett underläge och inte, som det varit nu, vika ner sig trots ett par baklängesmål. Det verkar onekligen som att spelarna har lättare att prestera på bortaplan då pressen oftast är mindre och spelare vågar ta för sig mer. Vågar misslyckas helt enkelt. Hemmaspelet har mest handlat om rädsla, oförmåga och okoncentration.
Frölundas signum har ju varit hemmaspelet. Här ska vi vara ostoppbara!
Hjärtat säger att Frölunda kommer slåss med SM-guldet tillsammans med HV71, Linköping och kanske Färjestad. Hjärnan säger att vi tar oss till slutspel men att vi kanske där får räknas som en joker, en outsider. Måhända kan vi lyckas bättre när vi får slå ur underläge?
