Blir vi ett topplag igen?
Frölunda har på ett par år gått från att vara ett meiokert mittlag till mästare med stjärnor som Daniel Alfredsson och Sami Salo. Därefter har man gjort en djupdykning som man inte trodde var möjlig och nu är man förhoppningsvis på väg upp igen.
-------------------------------------------------
Frölundas förra säsongen och även stora delar av den här säsongen har varit som ett ända stort mörkt regnmoln. Det här året har vi i varje fall tagit oss till slutspel, självklart hoppas jag att vi får vara med hela vägen, men det kan lika gärna vara slut om en vecka. Själv har jag följt Frölunda i många många år, så man har upplevt allt från spel i lägre divisioner mot bland annat lag som Visby, märkliga kvalserier och tråkiga final förluster. När jag tänker efter så vet jag inte om det någonsin varit mer bittert som det var förra säsongen då det som vi numera trodde var ett storlag missade slutspelet, nämligen Frölunda Indians.
Jag vet inte om det bara är vi göteborgare som tyckte att Frölunda var ett av Sveriges bästa lag eller om folk i andra delar av landet tyckte likadant. Jag tror att det var den där märkliga säsongen för tre år sedan som gjorde oss bortskämda, ni minns den säkert lika bra som jag. Strejk i NHL och storstjärnorna flockades i Elitserien. Jag minns exempelvis en hemmamatch mot Modo när Modo spelade powerplay hade de spelare som Weinhandl, Forsberg, Sedinarna och Aucoin på isen. Eller vad sägs om Turco, Theodore och Boyle i Djurgården, Hossa och Horcoff i Mora var ju inte heller några dåliga lirare. Många av spelarna i Elitserien kunde lika gärna ha varit med i NHL All-star game, troligtvis får vi aldrig mer vara med om något liknande.
Frölundas NHL femma med våra kära vänner Alfredsson, Påhlsson, Axelsson, Salo och Bäckman var grymt bra. Vi hade även en fantastik målvakt som inte var NHL proffs då utan blev det efter säsongen, New York Rangers keepern Lundqvist. En del oberoende experter sa att det kanske var den bästa femman som någonsin spelat i Elitserien, själv är jag beredd att hålla med. Det var dessa herrar som gjorde Frölunda till ett världslag, en stämpel som tyvärr levde kvar efter det att spelarna lämnade klubben och återgick till spel i NHL. Eftersom Frölunda överlägset vann Elitserien det året så var vi ju bäst, att vi blev av med ett par NHL spelare skulle väl inte ha någon jättestor betydelse? Eller? Tyvärr hade det en jättestor betydelse, första året utan NHL proffsen gick bra och vi tog oss hela vägen till final. Det var året efter som Frölunda föll ihop som ett korthus i en orkan, nu har vi repat mod igen och börjat klättringen uppåt, men det är en bra bit kvar. Under NHL lockouten var Frölunda så bra att man som supporter var lite missnöjd när vi ”bara” vann med 3-1 och det kanske gick två matcher utan att Alfredssons inte gjort ett mål. Tänk vad bortskämd man var, nu är man ju överlycklig om man får med sig en poäng hem från en svår bortamatch.
Nu är det dags för slutspel igen och visst hade det varit skönt om Frölunda haft två backar som Bäckman och framförallt Salo. Salo måste vara den bästa backen som någonsin spelat i Frölunda, vad jag kan minnas i varje fall. I år och framförallt förra säsongen har Frölundas backar inte direkt visat upp ett säkert och stabilt försvarsspel, i vissa situationer så har det varit snudd på pinsamt försvarsspel. Givetvis har det inte bara varit backarna som felat, utan det har varit ett dåligt försvarsspel över hela isen. Personligen saknar jag de ”gamla goa gubbarna” Jan-Axel Alavaara, Stefan Axelsson, Johnny Oduya och Jonas Heed. Nu kanske inte Heed var så jättebra i egen zon, men han hade ju ett slagskott som hette duga och så var han ju helt enkelt en kultikon.
Frölunda är fortfarande ett bra hockeylag, inget snack om det, men det känns jobbigt som supporter att behöva acceptera att tiden då vi såg superstjärnor i Frölundadräkten är förbi och nu ser vi istället fram mot att ett strakt lagbygge ska gå långt i årets slutspel.
