Krönika: Konsten att välja rätt
Kvartsfinalerna börjar så smått lida mot sitt slut – faktum är att den enda kvartsfinalserie som inte är färdigspelad redan efter fem matcher är den mellan Färjestad och Frölunda. Detta har också varit den hetaste kvartsfinalen än så länge, med en hel del heta känslor och ett och annat ordkrig i media.
Intressant är att HV71 valde Skellefteå, och det får man väl säga var ett korrekt och smart val med tanke på att HV71 nu gått vidare till semifinal efter en ganska smärtfri kvartsfinalserie. Förlust i första matchen mot ett Skellefteå som var taggade upp till öronen för första slutspelsmatchen på 27 år, men efter det har det egentligen inte varit något snack om vilket lag som var enda semifinalkandidaten av dessa två. Jönköpingsborna har tagit fyra raka segrar och har på de matcherna en målskillnad på 17-2. Stefan Liv har dessutom passat på att tangera Jarmo Myllys elitserierekord i antalet nollor, 36 st.
Visserligen påstod man i HV71 att man lottat fram motståndarna, men jag utgår från att det är kvalificerat skitsnack. I annat fall var det bra lottat.
Tvåa att välja var Linköping. Även LHC är ju numera semifinalklara efter 4-1 mot Djurgården. En hel del jämna matcher, men egentligen inget snack. Linköping visade att man har ett klart starkare lag, med fler spelare som kan avgöra en match än vad Djurgården har. Även Linköping får man därmed säga gjorde ett korrekt val inför kvartsfinalen.
Nästa lag att välja motstånd var ju som bekant våra vänner (?) från Örnsköldsvik. Valet föll på ett Timrå som man slagit ut året innan efter att ha vänt ett underläge i matchserien. Man ansåg sig väl därför ha ett psykologiskt övertag, eller om man valde motstånd efter reslängd, eller hur man nu resonerade. I vilket fall som helst så ångrar man sig nog i dagsläget. Timrå fullkomligen körde över MoDo som inte hade en chans i den här kvartsfinalen. Det svider att förlora, det svider mer att förlora i ett slutspel, det svider ytterligare lite till om det är mot en ärkefiende i en match av derbykaraktär.
Och det svider nåt så in i helvete om man själv valt motståndet. Snacka om att få käka upp sin egen självsäkerhet. Rejält saltad dessutom.
Färjestad hade som bekant inte så mycket att välja på, man fick ta det lag som ingen annan ville möta, indianerna från Göteborg, och vi kunde lite stolt slå oss för bröstet och påstå att alla topplagen var rädda för oss. Matchserien har varit jämn, hård och oviss. Övertaget har svängt fram och tillbaka mellan lagen, men nu efter match fem är det bara att inse; kaffelaget från Karlstad har ett rejält grepp. För att vi i Frölunda nu ska överleva kvartsfinalen krävs det inte bara en vinst på hemmaplan, vi måste dessutom upprepa bedriften på bortaplan två dagar senare. Chansen finns naturligtvis kvar, och vi kan bara hoppas att Niklas, Tomi, Ronnie och grabbarna verkligen presterar på topp nu när det gäller som mest så att vi får vara med en stund till.
Värt att notera om den fortsatta kvartsfinalstriden:
• Ari Ahonen har hållit nollan tre gånger på hemmaplan mot Färjestad under säsongen.
• Laget som gjort första målet har vunnit varje match hittills i kvartsfinalen.
• Färjestad har inte vunnit skottstatistiken i en enda match i kvartsfinalen.
• Färjestad har skrämmande nog spelat åtta finaler de senaste elva åren.
Dessvärre finns det en uppenbar risk att säsongen tar slut redan nu på torsdag kväll, men lyckas indianerna bara vinna den matchen så ligger fältet öppet. En bortaseger sedan och vi visar de kvarvarandelagen – igen – att vi är livsfarliga. Och då var det ändå ingen som ville möta oss innan...
Tills hoppet överger oss kan vi alltid hålla humöret uppe med en klyscha så sann som den är upprepad in absurdum; i ett slutspel kan vad som helst hända.
