Veckans legend: Charles “Challe“ Berglund

Historien innehåller en bred arsenal med Djurgårdslegender, och en av de största är onekligen Charles ”Challe” Berglund. Den nuvarande Timråtränaren vann fem SM-guld med Stockholmsklubben. - Det är en förening som ligger mig värmt om hjärtat i och med att jag varit där så mycket, säger ”Challe” om DIF.

Det är sju år sedan Charles Berglund lämnade rinken och lade skridskorna på hyllan, men hockeyscenen har han inte lämnat. Förutom att han figurerar i diverse medier – bland annat inom travvärlden – har han via två säsonger som assisterande tränare i Djurgården nyligen avslutat sin första säsong som huvudtränare i Elitserien med Timrå.
    Tränare är också något som passar ”Challe”.
    – Det är riktigt kul måste jag säga. Det var ett bra första år, och nu förbereder jag mig inför det andra året. Spelartruppen är ju inte klar, så jag vet inte riktigt vad vi kan ha för förväntningar på nästa säsong än, berättar ”Challe” som tämligen snabbt efter sin aktiva karriär kom in på tränarbanan.

Fast det var lite av en slump, egentligen.
    – Det var när jag skulle hjälpa Väsby att hitta en tränare, och när jag gjorde det så kände jag att det här vill jag ju göra själv, och då gjorde jag det. Väsby hade tjatat på mig i två år innan om att jag skulle bli tränare men då hade jag tackat nej, men när det väl kom till kritan så var jag intresserad. När jag tog jobbet så fick jag blodad tand kan man säga.
    En säsong i Väsby räckte för ett jobb som assisterande tränare i Djurgården – klubben i hjärtat – i två säsonger.
    – Det var lärorika år måste jag säga, säger ”Challe”.

Tränarkarriären är ännu i sin linda, och det är främst för sina framgångar på rinken som Berglund är känd. Den allroundkunnige och alltid pålitlige centern har ett CV som innehåller fem SM-guld, ett schweizisk mästerskap, ett OS-guld samt ett VM-guld.
    – Man kan säga att karriären blev över förväntan, berättar ”Challe” som dock har svårt att ta ut en enda höjdpunkt ur den långa och framgångsrika karriären.
    – Jag tycker att det är svårt att säga. VM- och OS-guld är svårt att särskilja. Jag måste ju säga att de två åren jag hade i Schweiz var fantastiska, även alla åren i Djurgården. Jag tyckte ju det var otroligt roligt att spela i Canada Cup 1991 också och få möta alla de bästa med Wayne Gretzky och Eric Lindros, och även spela med Börje Salming och gänget, fortsätter ”Challe”.
    – Gretzky är den bäste spelaren jag spelat mot, och jag behöver inte ens motivera det. 

Två eror i Djurgården

Men vi börjar från början. Karriären inleddes i moderklubben IFK Tumba och efter det spelade Berglund juniorhockey i Djurgården i två säsonger. För att få spela seniorhockey tog han sedan steget ner till Huddinge där han blev kvar i två år.
    – Jag kopplas ju ihop som att jag skulle vara en Huddingeprodukt och det vill jag absolut dementera även om jag hade två riktigt bra år i Huddinge och trivdes förträffligt där. Det var främst Tomas Storm och ”Putte” Carlsson som tog fram mig. ”Stormen” hade jag från jag började spela hockey egentligen, och ”Putte” träffade jag på både i Djurgårdens juniorlag och sedan i Huddinge, berättar ”Challe” som i och med kontakten med ”Putte” fick chansen att spela i Djurgården igen.
   – Jag hade funderingar på att spela i IFK Tumba i division två efter mina två år i Huddinge, men då ringde ”Putte” och undrar om jag ville spela i Nacka som han skulle ta över. Nacka var ju då farmarlag till Djurgården och då såg jag en chans att komma tillbaka till Elitserien, och efter ett år i Nacka så plockade ”Putte” med mig upp till Djurgården igen, och på den vägen är det, berättar ”Challe” som totalt under karriären kom att spela nästan 600 matcher i stockholmsklubben.

Efter ankomsten till Djurgården 1987 – även om han alltså spelat juniorhockey där innan – kom han att bli klubben trogen under resten av karriären med undantag för en två säsonger lång sejour i schweiziska Kloten.
    – Djurgården är en föreningen som ligger mig värmt om hjärtat i och med att jag varit där så mycket, och jag tycker den är bra skött och jag har alltid trivts där, berättar ”Challe” som vann fem SM-guld under sina år i klubben.
    – Man brukar alltid säga det första guldet är det mest minnesvärda, men den gången avgjorde vi borta mot Leksand och då satt jag på läktaren med hjärnskakning. Det förtog lite av segern för min del.
    – 1990 spelade jag i en riktigt bra kedja med Mikael Johansson och Johan Garpenlöv och så hade vi Kenneth Kennholt och Arto Blomsten som backar, så det året var det verkligen kul att vinna. Då hamnade man ju mycket i fokus också. Sedan minns man ju det sista, när vi avgjorde borta mot Färjestad i Karlstad, och det var givetvis stort också eftersom jag lade av efter det. 1990 och 2001 är väl egentligen de guld som sticker ut tycker jag, säger ”Challe”.

Djurgården dominerade Elitserien i början av 90-talet och i början av 2000-talet.
    – Det var ju två eror kan man säga. Det var ju dels när vi vann tre raka SM-guld kring 1990, och dels när vi vann två raka kring millennieskiftet. Det beror på tradition och en stark kultur i föreningen, bland annat, säger ”Challe”.
    – Första eran hade vi en riktigt bra stomme med Håkan Södergren och Thomas Eriksson, bland annat, plus en del yngre spelare som jag själv, Micke Johansson, Johan Garpenlöv och Christian Due-Boje. Då hade vi bra ledarskap från Lasse Falk och ”Putte” Carlsson också, och föreningen var bra på att rekrytera nya unga spelare, fortsätter ”Challe” som hade olika roller under de olika erorna.
    – Ja, det man säga. Den första eran var man ju ung och uppstudsig, och den andra var man väl på ruinens brant och höll på att avsluta karriären, skrattar ”Challe”.

Ersatte guden Eldebrink

Enda utlandssejouren spenderades i Schweiz med Kloten Flyers, och där blev det två säsonger.
    På totalt 82 matcher blev det 68 poäng.
    – Den var fantasiskt bra. Det var ju lite tufft att komma dit för jag skulle ju ersätta Anders Eldebrink som utlänning i laget – han och Mikael Johansson spelade ju där – och laget hade vunnit tre raka mästerskap. Anders var ju så gott som en gud där nere, så det var inte helt enkelt, berättar ”Challe”.
    – Men det gick ganska bra, vi vann ju det året också.

Och vinna är något som Berglund är ganska van vid. Förutom totalt sex guld på klubblagsnivå, så har han också ett OS-guld och ett VM-guld på meritlistan.
    Berglund, som landslagsdebuterade redan under sin första elitseriesäsong 1987, var med och vann guld vid VM 1991 i Finland. Då spelades ”slutspelet” som ett gruppspel där Tre Kronor säkrade guldet via en 2-1-seger mot Sovjet i sista omgången.
    – Det var ju fantastiskt kul. Jag spelade i en kedja med Anders ”Masken” Carlsson och Jonas Bergqvist och vi gjorde 1-0-målet i ”finalen” efter ett slagskott av Bergqvist, minns ”Challe” som också var med och vann OS-guld i Lillehammer 1994.
    – Man kommer ju ihåg rätt mycket från den turneringen måste man säga. Självklart är ”Foppas” straff och Salos avgörande räddning de främsta minnena, minns ”Challe”.
    – Vi hade ett bra lag med fin spetskompetens. Vi hade en väldig blandning med unga bra spelare som Peter Forsberg blandat med rutinerade spelare som Mats Näslund och Tomas Jonsson.

2001 lades skridskorna på hyllan efter en framgångsrik karriär, och idag söker Berglund samma framgångar på tränarsidan.
    Första året som huvudtränare i Timrå var bra, men nu höjs ribban ytterligare.
    Även om Djurgården är klubben i hjärtat, så är det just nu Medelpad och Timrå som gäller.
    Han vet hur man vinner guld, ”Challe” Berglund, och det är en erfarenhet som, just det, är guld värd. Inte minst för Timrå.

0 kommentarer

Jonas Gustavsson2008-05-22 11:30:00