Krönika: Hemmais hjälpte inte
Trots de två förlusterna i veckan var det höga förväntningar inför hemmapremiären. Alla vet vad Frölunda kan göra i Göteborg och detta skulle på något vis vara den riktiga värdemätaren. Tyvärr visade den mätaren att hemmais inte löste problemen.
Matchbilden var ganska enkel. Frölunda börjar varje period med både vilja och kraft, och lyckas skapa någorlunda press. Men när målen inte kommer blir det frustrerat, både på isen och på läktaren. Istället kunde Linköping trycka tillbaka Frölunda, som stundtals hade stora problem med att till och med få pucken ur egna zonen, och bevaka sin trepoängare. Och Frölunda kan lägga ännu en förlust till samlingen.
Den enda kedja som fungerar någorlunda och som var helt klart bäst i går är den med Kahnberg, Nordqvist och Fabricius. En kedja som fått vara någorlunda intakt och som också spelade större delar av förra säsongen tillsammans. Att de är dem som gör målet och som trycker på bäst för en kvittering säger en hel del. Nu gäller det att snabbt hitta flera sådana kedjor och sedan ha tålamod och låta dem spela ihop sig. Hahl mellan Kallio och Pettersson låter som en formation som skulle kunna fungera, och dessutom sätta Pettersson i en miljö där han kan utvecklas och bjuda på mer av det som han visade under slutspelet i fjol. Tyvärr fick de inte riktigt chansen igår efter att just Pettersson klivit av med en hjärnskakning. Men förhoppningsvis får vi se mer av det samarbetet.
Honken gjorde ett par kvalificerade räddningar och var en av lagets bästa spelare. Det är synd att han inte får bättre hjälp. Vid målen hade det inte märkts någon skillnad om man bytt ut ett par av backarna mot de små juniorerna som spelade i pausen. Man skulle aldrig ha släppt Niemi så enkelt.
Det pratas mycket om press och att kraven är för stora och att det är just detta som stoppar Frölunda. Men vad det än är som ligger bakom så är problemet just nu ganska enkelt. Backarna är för dåliga och dem som ska göra mål gör inte mål. Det skulle till och med mamma kunna konstatera. Nu är det upp till Dahlén att göra någonting åt det. Som hockeytränare får man inte så många fler chanser.
