Krönika: Vad hände med nytänkandet?
Dahlén pratade mycket om hård coachning och ”NHL-style” inför Elitseriepremiären. Det spelar ingen roll vad man heter eller vad man tjänar- de bästa ska spela, var filosofin. Men var är alla petningarna?
Det har spelats nio matcher nu och inte en enda gång har Frölunda lämnat isen med en match där allt stämde bakom sig. Kan tyckas att det faktumet är anledning nog att sätta några tunga men totalt underpresterande namn på bänken ett par matcher. Men trots det har trötta, sega backar och forwards med måltorka fått fortsatt förtroende. En taktik som kan tyckas vara rätt i inledningen av en säsong men som knappast stämmer överens med de hårda buden som Dahlén pratade om innan säsongen.
Problemet är inte så lättlöst att det bara är att peta dåliga spelare, en lösning som förövrigt skulle göra att laget knappt hade några spelare kvar. Det gäller att hitta tillbaka till de höga ambitionerna och de nya idéerna som fanns inför säsongen. En filosofi som känns ha fått backas tillbaka lite på grund av att det inte har gett omedelbar effekt. Dahléns tuffa taktik är egentligen bara en del av det. Till exempel skulle hela tränarstaben vara en stark enhet, vilket var en av anledningarna till att man satsade på Janne Karlsson som assisterande tränare igen. Men han har knappt gjort ett uttalande.
En annan av del av nytänkandet i Frölunda var att stå bakom tränaren och avvakta med att sparka honom om resultaten inte riktigt gick som planerat. 8-2 mot Luleå var knappast planerat. Ifall den filosofin slutar som de andra får vi nog snart säga tack och hej till Ulf Dahlén.
