Nu är det kris, igen
Efter Rögles 5-0-mål ville inte Johan Holmqvist spela mer och man satte istället in Ari Ahonen. Johan kan inte lastas för dagens förlust, men skall detta räcka långt, så behöver även han höja sig något snäpp.

Nu är det kris, igen

Kvällens storförlust mot Rögle betyder en ännu mer utsatt position i tabellen för Frölunda och man dras allt längre ner emot slutspelsstrecket. Man har du förlorat fyra raka matcher och något måste göra. Åter igen, så är det kris i Frölunda.

Andra raka förlusten efter uppehållet och man har nu gjort ett mål på sex perioder. De som man måste räkna med skall producera som Kahnberg, Fabricius, Pettersson, Kallio och Hahl, är helt osynliga och man spelar alldeles för omständligt. Samtidigt som man har problem med att hitta varandra och att skapa en trygghet i spelet, så ändrar man ständigt om i kedjorna och jag tycker nu även att det är dags att rikta viss kritik mot lagets ledning.

Ena matchen satsar man på jämna kedjor och idag gick man tillbaka till lite som man spelat innan. När man ligger under mot lag, som man normalt sätt bör slå, spelar man fortfarande med spelare som inte är pigga eller som inte håller elitserieklass och man verkar tro att förändring och framgång skall komma automatiskt. Man måste agera, gå ner på kedjor eller bänka de som inte är bra.

Samtidigt som formationerna inte klickar, då de inte hinner få tillräckligt med speltid tillsammans, så kan man ju inte direkt säga att Frölunda är laget med tur. Innan säsongen så hade man planerat att i första hand spela med centrarna Karlsson, Hahl, Johansson och Nordquist. Två av dessa är nu skadade och ingen av dessa två landslagscentrar kommer att kunna delta i någon mer match före ett eventuellt slutspel.

Matchen idag avgörs på mindre än en minut, då Rögle gör tre mål. För mycket vikt bör inte läggas på hur snabbt matchen avgjordes, då utdelningen här är helt sjuk Det är här lag får det som Frölunda inte fått hittills i år, nämligen saker gratis. Som sist mot Luleå, då Luleå körde allt på försvarsspel och väntade på chansen. Man fick spela fem mot tre och då ringde det. Frölunda har allt annat än marginalerna med sig, men detta är tyvärr inte bortförklaring nog, för att nu ha förlorat fyra raka matcher med ett lag som troligen har elitseriens högsta snittlön.

Problemen idag var ungefär desamma som mot Luleå och egentligen som mot Skellefteå före uppehållet också. Man kommer inte till, utan håller sig ute i hörnen. Man slarvar för mycket i egen zon och ger motståndarna för mycket gratis. Egentligen ingen kommer heller upp till sin fulla potential och det som gäller nu, är att börja om från grunden och att spela som ett lag, ett lag som vill nå slutspel och toppen.

Man måste nu ge de kedjor man startade med idag chansen åter igen på lördag borta mot Brynäs och på något sätt försöka skapa en viss trygghet i laget. Man måste också försöka jobba på att få ut mer av de spelare som måste producera för att Frölunda skall bli ett lag att räkna med och då gäller det att gå mer rätt på mål. Sluta slå den sista passningen eller strunta i den sista dragningen. Man måste nu spela desperat. Man måste skjuta, spela med hjärta och hoppas att oflytet någon gång kan vända.

Man lyckades ta sig ut den förra krisen man hade i början av säsongen. Låt oss bara hoppas att det löser sig även denna gång och att man mot början av mars kan förbereda sig för slutspel.

Niclas NorlindhNiclas_Norlindh@hotmail.com2009-01-15 21:31:00
Author

Fler artiklar om Frölunda

Mellan hopp och förtvivlan