Krönika: En Jonas Johnson-effekt?
Efter fem frustrerande förluster är Frölunda äntligen vinnare igen. Detta efter en match där laget spelar mycket bra och lovande hockey. Det fanns inte längre några tveksamheter i avsluten och även om det satt långt inne kom äntligen utdelningen till slut. Och den kämpaglöden som blivit ifrågasatt fanns i överflöd. En Jonas Johnson- effekt? Möjligt. I alla fall verkade återseendet av den gamla kompisen haft en positiv inverkan på Ronnie Sundin. Det var länge sedan den store backklippan hade sådan fart under skridskorna.
Oavsätt om det har att göra med återkomsten av den gamla lagkaptenen eller inte, finns det ingen tvekan om att det var ett annat Frölunda på isen ikväll och det var mycket som föll på plats. Ta kvitteringsmålet som exempel. Det är inte bara en drömpassning av Eller och ett resultatutjämnande. Det är också en efterlängtad utdelning. Dels för hela laget, vars två stora svackor den här säsongen till stor del berott på häpnadsväckande brist på effektivitet, och dels för Karl Fabricius. Kunde den killen ens göra mål?
När effektiviteten väl är på plats brukar det mesta gå in och bågen över Bjurling är en redan en klassiker. Skrattretande för bortasupportrarna men en stämningshöjare på de flesta håll i Scandinavium. Sådana mål tycks alltid drabba lag i nedgång. Jag kan fortfarande se Ahonens otursfulla afton framför mig. Men ikväll studsade pucken till fördel för Frölunda och förhoppningsvis betyder det att det nu vänt på riktigt ännu en gång.
Med drygt tio sekunder kvar fick nummer 30 göra sin omtalande comeback och leendet på den populäre centerns läppar sade allt. Han är inte färdig än. Jag gissar på ett återförenande av ”första femman” innan säsongen är slut.
