Krönika: Med fokus på hockeyn
Kvartsfinalserien mellan Luleå och Frölunda kommer att kommas ihåg som en stor domarskandal, påhopp i media och påstått fusk. Det är synd. Det har tagit alldeles för mycket fokus från det sportsliga och det faktum att Frölunda går vidare till semi på grund av att de spelar bättre hockey än Luleå.
Det har tagit fokus från hur en kille som 19årige Philip Larsen bara fortsatt att växa och varit en av Frölundas bästa spelare i samtliga fem matcher. Det har också tagit fokus från hur samme Larsen tillsammans med många av lagkamraterna kom igen efter den första matchen i Coop Arena och gjorde det egna powerplayspelet till en oslagbar målmaskin. Det kommer också i skymundan att Frölunda vinner kvartsfinalserien på grund av att alla de nyckelspelare som var tvungna att kliva fram, gjorde just det. Janne Niskala höjer sin nivå ett par steg och bevisar varför han har poängrekordet för backar i elitserien, Tomi Kallio gör hattrick, Niklas Andersson gör mål som mer borde beskrivas som makalösa konstverk och den viktigaste av alla – Johan Holmqvist- gör ingen besviken. Patric Sjöberg, damp och omspelade sekunder till trots- där har ni faktan.
Frölunda vinner också på grund av att man lyckas stoppa duon som tycktes, och som senare visade sig vara det enda hotet som egentligen kunde stoppa Frölunda får avancemang. Men efter utebliven utdelning och retfulla psykningar för Omark och Harju visade sig psykisk störning vara långt mer effektiv än kroppsliga smällar. Det är inte alltid snyggt och Mikael Johanssons pååkning igår kväll är inte ens försvarbar – men ack så genomtänkt. Det är slutspel. Det hör till.
