Dödsbesked i paradiset
Beskedet kom via telefon. Det var över. Säsongen var slut. Tomhet, sorg och frustration. Att befinna sig i Västindien när Frölunda åkte ur årets elitserie var inte kul. Kärleken till detta lag förstörde nästan en hel vecka. Nu måste man acceptera att Färjestad vann helt rättvist, de var bäst när det gällde. Nu ser vi fram emot nästa säsong. Man längtar ju redan…
Gymnasietiden går så sakta mot sitt slut och en del kurser skall så smått avslutas. Då jag läser franska, var en resa till Västindien och ön Guadeloupe obligatorisk i årets kurs och självklart, så var tajmingen till när resan skulle äga rum, allt annat än perfekt.
Jag övervägde att skippa resan. Frölunda kändes verkligen på gång efter att ha slagit ut Luleå och nu hade 2-1 i matcher mot HV71, efter att ha besegrat laget från Jönköping med 3-1 på bortais. På något sätt lyckades jag dock ta mitt förnuft till fånga, att inte följa med på en två veckor lång resa till Västindien hade bara varit idiotiskt.
Under matchdagarna, då jag väl var nere i det som helt befogat, kan kallas för paradiset, handlade det om att hitta bra internetuppkoppling. Jag var tvungen att se matcherna, men det lyckades inte, så fick nöja mig med referat i textform.
HV71 har vänt matchserien och leder nu med 3-2 i matcher inför match sex, som skall spelas i Jönköping. Det är den 28:e mars och klockan är 10:00 på morgonen där jag befinner mig, då pucken släpps i Kinnarps Arena. Själv är jag mitt ute i regnskogen, på en fantasisk vandring bland träd, vattenfall och helt fantastisk natur. Normalt sett, en dröm. Fast inte nu.
Tanken på Frölundas förutsättningar och att de i nuläget kunde spela sin sista match för säsongen, tyngde mig alldeles för mycket för att jag till fullo skulle kunna njuta av det fantastiska landskap jag befann mig i.
Dagen gick och att kunna få reda på hur det gick för Indians, var inte ens att tänka på. Väl tillbaka på hotellet, så hade det hunnit bli eftermiddag och värmen på Guadeloupe hade lagt sig något. På mobilen hade jag fyra missade samtal. Två från en nära vän och två från min pappa, som jag nu suttit bredvid varje match på Scandinavium i nästan tio år och som är den som lärt mig älska hockey och laget med det vackra namnet från Göteborg, Frölunda Indians.
Jag valde att ringa upp min pappa. Direkt när han svarade så kom det, dödsbeskedet. Det var inte frågan om hur vi hade det på nästan andra sidan jorden. Det visste han inte behövdes. Han levererade sorgbeskedet med en lugn, ganska nedstämd röst. ”Det blev förlust Niclas, nu är säsongen över”.
Samtalet varade inte länge, det var vi båda för tomma inombords för att klara. Jag lade mig på min säng och tänkte. Tänkte på allt man fått uppleva med Frölunda i år. Den dåliga starten och hur vändningen kom efter 5-1 borta mot Djurgården i slutet av oktober. Nu var det dock slut och jag kände hur jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna.
Jag gick inte ut mer den dagen, det hade jag inte lust med. Tanken på Frölundas kollaps i semifinalen mot HV71 höll mig kvar på rummet. Det blev heller inte mycket sömn den natten, inte natten efter heller. Det kändes som om en släkting hade dött och det tog flera dagar innan jag var tillbaka på ruta ett, med kraft nog för att kunna njuta av det som i efterhand kan ses som en ren semester.
Nu är resan gjord och Färjestad är mätare. Kan ju inte låta bli att imponeras av värmlänningarnas grymma prestationer år ut och år in. De kändes aldrig som riktiga guldfavoriter. Serieledningen tog de ju över sent och favoritskapet började ju växa fram så smått efter krossen mot först Brynäs och sedan mot Skellefteå. Man kan aldrig räkna bort Karlstads stolthet. Solen kanske skiner i Karlstad för en anledning…
Frölunda är dock laget i mitt hjärta och att säsongen 08/09 nu är över har jag lyckats acceptera. Mer eller mindre i alla fall. Bygget av ett ”nytt” lag har nu börjat inför nästa säsong och jag tycker mig redan nu kunna ana en riktigt bra trupp och av de rykten som går kring värvningar, så är samtliga namn oerhört intressanta.
Tänk om det blir av att Joel vänder hem, vilka centerbesättning man kommer att ha. Man har ju redan otroliga centernamn i truppen, som Karlsson, Hahl och Nordquist. För att då bara nämna några. Bäckman, Mäntymaa, Lehtonen, ja det är heller inga dåliga backar man ser sig om efter. Frölunda har som alla andra lag, mycket jobb framför sig, för att man skall kunna skapa ett potentiellt guldlag inför nästa år. Frågar man mig, så ser det redan mycket bra ut och det skall bli intressant att se hur man väljer att bygga.
Man har också en grund att bygga på i det man redan har, plus den otroliga juniorverksamheten man har under sig. ”Köpelag” är ett ord som riktats några gånger mot Frölunda under årets säsong. Ja, alla lag betalar för spelare, hur skulle det annars se ut. Frölunda är däremot laget med flest juniorer i a-truppen om man kollar på årets säsong. Folk pratar utan att tänka.
Årets version av Frölunda Indians var bra och man åkte ut på att man underpresterade mot slutet. Man hade kunnat gå längre. Nu ser vi fram emot nästa år, med en uppdaterad trupp och nya möjligheter.
Fan, man längtar ju alle redan!
